Halleluja

Nervöst väntade jag på svar från min församling på mitt personliga mail. Lät maken glutta i mailboxen för jag var så rädd för dömande svar. När vi så kollade efter några dagar ligger där inte mindre än två mail från administratörer hos församlingen. Båda tackar varmt för mina synpunkter, beklagar och lovar att ta tag samt vidarebefordra mailet till kyrkoherden... jag började såklart grina av lättnad och över att de var så snälla. Och vad lärde vi oss av detta miss mary? Jo, att man behöver inte skälla för att göra sig hörd, det går bra med vänlighet.

För övrigt befinner jag mig i tycka-synd-om-fasen i månaden, även känd som pms. Önskar alla män en sådan dag....grr. Ska inte ens gå inte på hur ledsen det gör mig att vänta på lilleman, det skulle vara för gnälligt och jag tröstar mig med att till jul måste han väl ändå finnas hos oss!

♥ miss mary