Dr dr prof. mary

Det är jobbigt att ta sig tid. För vissa mer än för andra. Jag har svårt att sätta mig ner och blogga, klura ut vilken hobby jag borde börja med samt att göra visa administrativa hemmagöromål. Istället kastar jag mig in i böcker, virkar eller glor på tv. Samt läser bloggar.

Idag ruttnade jag lite och gjorde en lista till mig och maken. Han har inte gjort nåt än, jag har ringt två samtal, dammsugit, googlat fram saker samt tjatat på honom. Självklart har jag PMS.

Lite sur över vad en (trevlig, lite för snygg, pratglad) mamma på Ikea sa om adoption. Försöker att inte vara det, vet ju att det inte är illa menat. Medan jag går där bland garderoberna och försöker formulera mig för maken säger han (som vanligt) något klokt. "Tänk på alla raketforskare! De får ju dagligen stå ut med alla våra andras korkade kommentarer." Hmm. Ok. Faktiskt bra, för jag är ju en känslig själ och det blir lite tröttsamt i längden att bli ledsen. Nu ska jag inta en smått överseende och road min när folk kommer med sina teorier. Jag har minsann dubbla doktorstitlar och en hedersprofessur i barnlöshet och adoption. De andra stackarna vet ju inte bättre...

Nelle, kul att du hittat hit! Dina kommentar syns bara bakom kulisserna av någon anledning så jag svarar så här. :-) Hur går det för dig?

Anna-Karin, tack för tipset om filmerna! Är ju klockrent! Ska tipsa den trevliga sköterskan, finns ju säkert fler som vill veta.

♥ mother mary

Hormoner

Efter en dag i hormonernas tecken (kan inte känna glädje över mens just nu) så sitter jag nu i soffan. Själv. Hmm. Jag har ju svårt att komma ut, ingen direkt hobby och vännerna (återkommer till dem) finns just nu inte så många tillgängliga. Vi testar helt enkelt en ensamnattning och jag låtsas att jag har jättekul på stan med en vän. Fast det är rätt cosy här i soffan. Och lille underbare lilleman. Han är nästan alltid med på noterna om man bara förklarar för honom vad som ska ske. Han har inte varit redo förrän nu (inte jag heller) att testa och med tanke på att han glatt hojtade god natt och tryggt gick med maken till sovrummet så gjorde jag rätt som lät magkänslan styra över när detta skulle testas. Wow.

Tankar närhet nu. Sover närmare och närmare. Lutar sig mot våra ben. Tar på oss. Myyyyyysigt. Vill bli buren och dansad med. Maken och jag har i alla år antagligen chockat grannarna med våra danser i köket, och nu är vi tre som skakar loss!

En vän hade inte svarat på sms på en vecka, vilket gjort mig orolig. Jag ringde och skickade flera sms utan att få svar.Till slut mailade jag och fick då snabbt ett långt och trevligt svar att hon mått lite dåligt, men som tur var nu mådde bättre tack vare "kompisluncher". Inte ett ord om min inbjudan att ses hela familjen eller mina sms. JAG hade ju kunnat luncha, prata eller pigga upp. Känner mig aningens ratad och förvånad. Är det nåt fel på mig? En skön PMS gör det inte lättare när det blir så här.

Kändes lite bättre när en annan vän ringde och vi genast bokade en träff. Jag kanske inte är helt jobbig att vara med i alla fall. ;-)

♥ mother mary

miss mary wants time

Ja, det är märligt att tiden kan gå väldigt fort trots att jag tycker att jag bara väntar och väntar. Till exempel så känns tidsrymden mellan två pms-perioder väldigt kort. Det tar mycket längre tid att vänta på ägglossning.

• De fina intygen från kursen ligger och väntar på att bli kopierade. Jag väntar på att bli smal. 
• Stolarna väntar på att få sina nya kläder (randigt tyg väntar!). Jag väntar på nästa försök med de frysta.
• Trädgården väntar på vårstädning. (Här trädde svärfar in, han är en ängel. Små fina lökar överallt, krattat och kärleksfullt arrangerat.) Jag väntar på att mirakel ska ske.
• Livet väntar inte. Jag försöker att inte förlora hoppet ur sikte.

♥ miss mary

miss mary and Örebro

Nu har jag äntligen fått till ett mail till Örebro om våra två frysta embryon. Många frågor blev det, och de är säkert väldigt vana vid det... själv är man ju mest helt virrig.

Förra veckan hos reflexologen måste hon ha tryckt på alla känslopunkter: min stackars man (och jag) har lidit. Som pms, fast det inte alls var dags för det.

♥ miss mary

miss mary and the gym

Ta-hand-om-mig har den här veckan gått bra. Tre gånger på gymmet. Matlåda alla dagar. Snälla tankar nästan jämt. Ingen pms längre. Att jag kan vara glad över att ha fått mens, kan sätta denna månads pms i perspektiv... annars är mens det sista en ofrivilligt barnlös vill ha.

♥ miss mary

miss mary is is being creative.

Efter svängen på stan i helgen med många fina randiga saker och en grymt hemskt ihållande pms är det vardag igen. Pms:en har lagt sig lite - det har sina nackdelar att fasa ut psykofarmaka - och livet ser aningens ljusare ut.
Ta hand om mig-processen går framåt: igår tillbringade jag 3 timmar vid datorn och skissade. Timmar under vilka alla andra tankar var borta. Så skönt! Syster  peppar mig och tillsammans skapar vi superfina designkoncept! I ta-hand-om-mig ingår ju dessutom bra mat (inte sund mat, inte diet-mat, utan BRA mat) och jag är grymt nöjd över att kunna packa min matlådeväska för andra gången denna vecka.
Om ca två veckor flyttar lilla E som vi satt barnvakt för i helgen. Det känns otroligt tungt, hon är liksom min och mannens också. För att inte tala om hennes föräldrar. Dem kommer vi sakna massor... 

♥ miss mary

miss mary is babysitting.

Har hängt med lilla E ikväll. Vi började med att skjuta överblivna raketer från nyår. Jag hatar raketer och köper aldrig några. MEN med lilla E blev det en skrattfylld stund och då märkte jag hur roligt saker kan bli bara för att ett barn är med. Inte för att jag var glad så länge, för det betyder ju att jag kanske inte kommer ha roligt... Pms är verkligen en bitch! Höll på att börja grina när kön till museet vi skulle till var 500 m lång.
Ljusglimten var en underbar randig matta på Inneboende. Lilla E hade dessutom randiga vantar. 

♥ miss mary