miss mary is Brasilian

"Du har stjärt som en brasilianska!"
Finaste komplimangen på gymmet i morse. Nästa semester måste därmed bli i Brasilien där de vet att uppskatta kroppen, it´s a sign!!! En nära vän kommer antagligen att flytta till just Brasseland inom en snar framtid... 

♥ miss mary

miss mary is fit

Nu har jag tagit hand om mig på bästa sätt: jag har varit på gymmet och fått instruktioner nivå 2. Coola övningar, galet peppande instruktör och mycket bra info. Bl a att jag måste hålla in magen. Att jag måste gå tre gången på massage den närmaste månaden. Att jag har en fin hållning och jättebra kroppskontroll. Att jag verkligen är bra!
Oj, oj, verkligen härligt att höra. Och i enlighet med att jag nu är snäll mot mig själv och tar hand om mig så bejakar jag det jag får höra och ser det som sanningar (i motsats till lögner för att fjäska).
I morgon är det dags för första passet med nya rutinen. Hoppas träningsvärken lägger sig tills dess... vilket barn jag än får så ska det banne mig ha en mamma i form! Så det så! 

♥ miss mary

miss mary and the mistake of the day

Ja, man tror ju att om man lägger upp foto på mannen + annans bebis på fejan är det bara jättegulligt. Särskilt om man taggar föräldrarna. Nä, ok. Två grattis. Snabbt bort med fotot igen. Grattisarna kom från folk jag inte träffat på väldigt länge, men ändå... hade det varit min baby had jag väl inte taggat två andra människor?! Suck!

Adoptionskursen går framåt. Grinade inte denna gång. Men tungt. Och väldigt väldigt bra. Underbar kursledare som gör det lilla (stora) extra.

Efter tips (vägledning, terapi, prat med reflexologen) jobbar jag hårt på att inte låta framtidens sorg dra ner mig. När jag ser en baby vill jag bara gråta, men det är rädsla för att jag i framtidens kanske inte ska få en egen. Lösningen är att se känslan, vara lite ledsen och sedan tala om för mig själv att jag inte behöver vara ledsen, för det är inte alls säkert att jag inte ska få en egen. Så det så. Så nu blir jag en crazy-pratar-med-mig-själv-kvinna... tack för det tipset reflexologen! ;-)

Annat som hänt är jag vågat stå upp lite för mig själv mot pucko-kollega. Go Mary!!! 

♥ miss mary

Tillägg:
Så här skrev jag till babyns mamma efter att ha berättat om dagens misstag. Känns bra. Hoppas att hon tycker det är ok.
"En fråga: tycker du det är jobbigt att hänga med mig nu? Jag vet ju att jag biter ihop lite, och det känns egentligen inte så bra att jag gör det, men jag vill verkligen verkligen inte att du ska tro att jag missunnar dig pyret. För det gör jag inte!!!!! Och jag tror inte du tror det. Men jag nojar (nähä) och vill verkligen vara tydlig. Och jag är inte ens svartsjuk. Faktiskt. Kanske lite, men tycker mest bara att livet är orättvist och vill inte att mina eventuella vibbar av sammanbitenhet ska misstolkas."

miss mary in stripes

Ja, en randig schal är på idag. Eller färgglad som några kollegor tyckte. (Du då, din fjant tänkte jag, ge mig en komplimang istället eller skit i att säga något överhuvudtaget.)
Tog mig inte igenom adoptionsutbildningens andra lektion utan att börja grina. Vi pratade ofrivillig barnlöshet och sen skulle vi hitta på argument varför vi ville ha barn. Blev jobbigt.
Alldeles nyss blev hela fikarummet upprört när jag räckte en ren och helt oskarp tårtspade till en besökande bebis. Då höll jag på att börja grina. Skulle JAG vilja ge något farligt till en unge??? Var tvungen att gå efter en stund. Jag ses som en farlig människa för bebisar. Trodde jag aldrig skulle hända. Får andas och skriva lite.

 ♥ miss mary

miss mary has hope

Nu har vi varit på vår första lektion i utbildning för föräldrar som vill adoptera barn. Trodde det skulle bli hemskt. Det blev hoppfullt och lättande och så otroligt mycket mer givande än jag förväntat mig. Och då har vi bara varit på en lektion. Coolt.
Ett helt rum med andra som vi. Inte misslyckade. Inte synligt deprimerade. Utan (till synes!) trevliga, vanliga, normala människor som inte kan få barn på biologiskt sätt. Åhhhh, vad skönt. Åhhhh, vad bra det känns att vi gör något och inte bara väntar. 

♥ miss mary

miss mary is depressed

Kanske inte någon jätteöverraskning precis, men det är tyvärr så. Trodde jag var klar för ett tag. Men så kom barnlösheten. Och nu sitter jag en trappa ned och vill upp. Det som är positivt är att det faktiskt finns en trappa upp. Något har terapin gett. Massor faktiskt. 

♥ miss mary

miss mary has gone stripey

Jag har idag frossat i ränder. Min man har fått en chalk-bag där utsidan är randig! Blev himla glad när han frågade om jag ville virka en... Vi har tillbringat hela dagen med att sy, pyssla och virka. 

♥ miss mary

miss mary has had a break

Eller kanske tom ett break-through? Insikter (som min syster älskar att kalla det, själv har jag kallat det aha-upplevelser eller bara känt att jag lärt mig något som alla andra redan visste) poppar ju upp lite här och där. Det viktiga är sedan att försöka hålla fast vid den nya kunskapen, ändra beteende och växa! Syster är duktig på att bejaka insikten och ge sig själv cred. Jag håller på att bli. Efter alla år i terapi där jag gått från insikt till insikt till insikt..... och förändrat, förändrat, förändrat, så har jag lite glömt bort att ge mig cred för ansträngningen. Eftersom jag inte känner att jag har något val blir jag i andras ögon stark och en kämpe. Flera som behandlat har tagit upp detta och gett mig beröm som jag inte kunnat ta åt mig. Varför ska jag ha beröm för att jag sätter en fot framför den andra? Så nu har jag även lärt mig att det finns människor som inte känner så och som gladeligen sätter sig ner och självdör. Va? Var det en option? ;-)

Denna veckas insikter är relativt logiska, men väldigt svåra för mig att efterleva:

• värdesätt det du gör, annars gör inte andra det. Dvs ta betalt för (men det är ju så roligt) illustratörsjobb, tjänster och sådant som jag gör för att jag gillar det.
• erbjud inte min hjälp så frikostigt, låt folk fråga efter den. (ähem)
• se till mina egna behov, inte andras, iaf inte först till andras. Jag behöver ju inte bli helt egoisktisk. Detta är den svåraste punkten. Att inte tänka i flera led och curla sin omvärld.

Sista punkten testade jag i morse då jag inte satte igång diskmaskingen på jobbet för att underlätta för kollegorna. Det är inte min diskdag. Det är inte ens min avdelnings diskdag. Känner mig grymt duktig! Och lite skamsen.

♥ miss mary