Foton och energi

Vi har nu tagit lite foton till lillemans album. Så snart vi har skrivit på ett papper så "får" vi skicka något till barnhemmet. Efter råd så har vi valt kläder, nojat (jag), tagit det lugnt (min man) och fotat säng, docka + dockvagn, trehjuling, mamma framför huset, pappa framför huset samt mamma och pappa hållandes foto av lilleman. Pust. Nu ska jag bara ta ett kort av en tröja vi ska ta med, sen är vi (jag) färdiga.

Konstigt nog (eller inte?) är jag helt slut, har ångest och är trött. Har rett ut missförstånden med mina två vänner och efter mycket gråt och prat är allt bara bra nu. Jag har lärt mig att vara ärlig och tydlig från första sekund, annars blir alla inblandade lidande. Mina två vänner var jätteglada att jag sa till, samt jätteledna över hur ledsen de gjort mig.

Mitt i allt detta orkar man kanske inte med ytterligare en aktivitet med nya människor. Fast jag gav mig iväg ändå... Jag träffade en tjej och vi pratade nonstop i två timmar om barnlöshet, folks konstiga kommentarer och oförstående, design, företagande, känslor, virkning och barn. Hon är gravid via ivf. Jag svävade hem efter detta oväntade, men så underbara möte. Tror hon kände lite likadant. 

♥ miss mary

Upp som en sol, ner som en pannkaka...

I fredags, efter en väldigt stressig vecka, så ramlade vi in på ACs föreläsning/öppna hus. Snabbt trycka i sig lussebulle och julmust, lyssna på föredrag, spana omkring sig efter kända ansikten (vi känner ju bara dem från kursen, ingen av dem var där) och andas. Två länder kunde man skicka till direkt, familjer med barn och landsansvariga var där för ev frågor. Från depp och misär gick vi under kvällen till hoppfullhet och glädje.  Nästa problem är att vi nu känner att vi vill adoptera från något av länderna och gråtandes (jag) sitter vi och skriver listor, pratar, googlar och mår dåligt igen. Mannen är snabbare än jag och tänker ringa och boka möte på måndag igen (måste få veta mer om sjukdomarna), jag börjar grina för varje barn jag ser på olika listor (och live) och svänger som en vindflöjel. Hur ska man välja när det enda man vill ha är ett barn???
Hur ska man veta? Båda länder blir säkert rätt och bra på sitt sätt, men som modern högpresterande människa söker jag det perfekta svaret, vagt medveten om att det kanske inte finns ett "rätt" svar.

Idag ska jag ta min hobby till en helt ny nivå. Solo på andra advents-julkonserten. För jag kommer växa av utmaningen. Det vet jag, trots den relativa paniken som bott i mig i flera veckor för detta solo. För jag kan inte sjunga, sades det när jag var yngre. Det sitter i. Men jag ska visa för mig själv att jag kan. Dessutom ska jag sjunga för någon annan som behöver det. So, Christ, give me a hand, will u?

♥ miss mary

miss mary and the werewolf

Idag var sista dagen hos min sjukhuskurator som jag fick prata med efter utomkvedshavandeskapet. Efter att ha fått medgivandet, fått fin födelsedag, fått nuppa fritt (på min födelsedag var det exakt tre månader sen cellgiftssprutan), fått lusten tillbaka, känt luft under vingarna, börjat med en hobby, kikat på en ring (bara därför att jag skulle vilja ha en) så kändes det ok att åka till kuratorn i morse. Hon är väldigt klok. De brukar ju vara det. Idag siktade hon in sig på våra barndomar och vad som skett där. Hon gjorde t.o.m. en "par i terapi"-grej, jag fick prata med mig själv som liten. Hon känner programledaren/terapeuten och vi hade just pratat om att jag verkligen gillar programmen och att min man sitter och ser dem med mig.
Jag litar inte helt på mina egna känslor utan vill gärna att min man ska bekräfta dem. Eller någan annan, helst en terapeut. Då, men först då, är det ok att känna sig ledsen, arg, utmattad, förtvivlad mm. Nu ska jag prata lite med mig själv i dessa situationer, acceptera hur det känns, och bejaka den lilla marys känslor. Jag ska lita på mig. Jag blir uppspelt bara av att tänka på kommande samtal med mitt lilla jag. Mamma-träning liksom. 

♥ miss mary

miss mary is tense

Det är mycket den här veckan. Uruselt humör. Grinar mig till söms och gör ingenting. Men... min kära vän som flyttat låååååååååååååångt bort frågade om det inte var den här veckan som vi väntade på medgivande. Jo, det är det ju. Sen kom jag att tänka på (via ett sms med bilder) att det ju är idag som min kompis får tvillingar. Hmm. Lite vanlig depp på det så är det ju inte konstigt att jag är spänd.

Skallergrisen håller på att få sällskap av en kyckling. Satt en stund i morse för att orka gå hemifrån. Tror den blir söt. Ligger nog på snuttefiltarna ett tag till, har bestämt mig för att inte göra baby-presenter (inga stora i alla fall), jag orkar inte.

Ikväll är det kör igen. Läskigt och spännande. Yes, me got myself a hobby, yes indeed, me did!

♥ miss mary

miss mary and the gospel that started it

Sitter och känner mig missmodig. Jag har ringt till körledaren för gospelkören och hon ringer inte tillbaka. Jag vågar inte gå dit ikväll utan att ha kollat vad det innebär först. Till synes en småsak, jag kan ju ringa hela veckan och gå dit nästa tisdag, eller? Men melankolin lägger sig som en blöt filt över mig och drar igång allsköns andra känslor. Jag vill inte ens skriva ner allt som dras igång. Tänker på boken jag läste om "skörstarka" personer. Där är en sådan reaktion inte ett dugg märklig och jag kan vila lite i det. MEN just nu vill jag ändå våga och orka knata dit till den moderna kyrkan och sjunga gospel. Och motsatsen i det gör mig såklart ännu mindre och darrigare.

.....trumvirvel för den Jobbiga tanken som alltid gör storartad och ovälkommen entré till slut: "hade jag haft barn hade det inte varit något problem". Hmm. Stämmer det?
Om jag/miss mary ska tillåta mig att svara på den tanken borde det bli något i stil med att "Du är den du är, din personlighet ändras inte för att du har ett barn."
Jobbiga tanken: "Fast jag hade inte varit lika förtvivlad och ledsen och grundhumöret hade varit stabilare. Faktiskt."
miss mary: "Nå, det är kanske sant. Men du kommer alltid att vara samma skörstarka person och reagera på saker på ditt skörstarka sätt. Du är bra!"
Jobbiga tanken: "Sluta jiddra, du är tjock och misslyckad."
miss mary: "Va!? Har det verkligen med saken att göra att jag är kurvig?"
Jobbiga tanken: "Nä, kanske inte. Förlåt. Men var inte en sån mes. Äsch då, förlåt igen. Jag kan vara lite burdus, jag ska försöka behandla mig som jag behandlar mina vänner."
miss mary: "Jag förlåter dig och jag ska hjälpa dig försöka! Är vi överens om att vi går hem, virkar lite, myser med mannen i vårt liv och vågar oss till gospel-kören nästa vecka?"
Jobbiga tanken: "Okej då."
miss mary: "Bra!" 

♥ miss mary

miss mary and the hobby

En hobby skulle jag ju fixa. En som tar mig ur huset. Mailade om en gospelkör (sjunger hellre än bra och allra bäst när det är glada sånger) och fick svar asap. Första steget taget.

Min enda kollega som jag berättat om utomkvedshavandeskapet för har haft svårt att få till en andra baby så vi har stöttat varandra lite i det tysta. Nu kom hon in och ville att jag skulle vara bland de första att veta att hon är gravid. Grattade, fällde en tår och tog mig samman.

Idag pratade jag med en annan kollega (som jag under sista veckan tyckt sett lite gravid ut) och hon avslöjade att även hon är gravid. Grattade, andades och tog mig samman.

Min fantastiska fina syster (som inte längtar efter barn som jag) kommer i kontakt med spädisar på olika sätt i sitt jobb. Någon hade tagit ett foto av henne med en pyttepytte i famnen och mitt hjärta snörptes ihop. Bilden var så otrololigt vacker och det fanns så mycket värme och kärlek i den. Jag hoppas så att jag får en liten för hen kommer att älska sin kloka, coola och annorlunda moster! Kopierade bilden, andades och tog mig samman.

Snart är det dags att gå hem och klä på sig myskläder, laga mat med mannen och krypa upp i soffan. Kanske slutar jag ta mig samman en stund där bland kärlek, kuddar och Bridgeblandning.

♥ miss mary