Jamendåså!

I morse kom jag fram till till en kundtjänsteperson på försäkringskassan. Juhuuuu! Det var bara 158 personer före mig i kön och jag har förstått att det ska man vara väldigt nöjd över. Personen var (läs: lät) lugn och kunnig. Dessutom gav hon mig de svar jag ville ha så jag är väldigt nöjd.

• SGI är skyddat det första året som både a-/b-förälder. Efter det så måste man göra något fem dagar i veckan, dvs jobba fem dagar eller ta ut föräldrapenning  fem dagar eller blanda som man vill.
• Jag kan vara föräldraledig det första året och bara ta ut så många dagars föräldrapenning som vi absolut känner att vi behöver. Check.
• Maken kan vara föräldraledig första året utan att ta ut några som helst dagar med föräldrapenning om vi vill. Hans SGI skadas inte. Checkelicheck!!! :-D
• De där 30 dubbla dagarna man kan ta då? Dem kan man endast ta ut under det det första året. Om man vill och behöver.

Summa summarum så insåg jag att mycket information på försäkringskassans hemsida skrivs för dem som har en livsstil att upprätthålla, eller kanske ännu mer för dem som inte tjänar så mycket. Vi tjänar inte heller så mycket, men har lärt oss att spara. Många års barnlöshet har lett till en smal livsstil. Inga semestrar för man vet ju inte hur ivf-sprutandet påverkas eller om det krockar med läkarbesök, operation, ägglossning, adoptionsutbildning, utredning mm. Tråkigt men sant. Nu känns det bra att kunna lägga den sparade slanten på föräldraledighet och lilleman.

Eftersom jag pendlar upp och ner i humöret som en hormonstinn tonåring blandat med klimaktieritant njuter jag inte av livet som jag skulle vilja. En terapeut skulle antagligen säga att det inte är så konstigt med tanke på vad jag går igenom och det tröstar jag mig med när jag känner mig som mest bitter, sur, otacksam och dum. Denna dag tänker jag dock ha en bra dag, samtalet med f-kassan har gett ett bra utgångsläge och lite extra ork. 

 ♥ miss mary

miss mary.

Ja, det blir en punkt där uppe efter miss mary. Känner mig idag extra trött på att vara tung (både till sinnes och i kroppen) och längtar såååå efter att flirta med min man, inte tycka att livet är jobbigt och att vara spontan. Allt det är borta. Eller i alla fall dolt.
När jag inte ens orkar masa mig till ateljén och börja virka något. När tanken "äh, varför då?" dyker upp hela tiden och sabbar.
Men... något som håller i sig är min kärlek till allt randigt. Massa mysiga, fina, klara, härliga, ljuvliga ränder. Som i min självköpta schal som nu är inne på tredje säsongen. Jag myser när jag ser rusket ute och sträcker mig efter min schal. It´s me and my stripes against the world.Nu kom att tänka på The white stripes (yes, randigt!) låt "Seven Nation Army".

Inom loppet av detta inlägg kom ett spirande jävlar-anamma över mig. Fasiken, nu tänker jag skaffa mig en hobby som tar mig ur huset. Så det så!

♥ miss mary

miss mary wants time

Ja, det är märligt att tiden kan gå väldigt fort trots att jag tycker att jag bara väntar och väntar. Till exempel så känns tidsrymden mellan två pms-perioder väldigt kort. Det tar mycket längre tid att vänta på ägglossning.

• De fina intygen från kursen ligger och väntar på att bli kopierade. Jag väntar på att bli smal. 
• Stolarna väntar på att få sina nya kläder (randigt tyg väntar!). Jag väntar på nästa försök med de frysta.
• Trädgården väntar på vårstädning. (Här trädde svärfar in, han är en ängel. Små fina lökar överallt, krattat och kärleksfullt arrangerat.) Jag väntar på att mirakel ska ske.
• Livet väntar inte. Jag försöker att inte förlora hoppet ur sikte.

♥ miss mary