Uppvarvad
Idag tog vi ledigt från jobbet för att adoptera. Förberedde i går med att bre ut alla papper, sortera, anteckna och göra högar. Fortsatte idag med att maila, skriva, fylla i, ringa hit och dit, gå på läkarbesök (leverprover? Jaha...) och ta passfoton. På fotona fick vi rabatt. Inte varje dag man beställer ett dussin foton av sig själv.
Under tiden bollar jag alla jobbmail. Och samtal. Jag känner hur den lilla tråden i huvudet (tänk glödlampa) brinner och blir varmare och tunnare. Efter passfotona väste jag till min man: fika. nu. Och tryckte i mig en stor juice och ett paket chokladdigestive nästan själv. Väl hemma igen efter ytterligare sortering säger min man att nu kan vi slappna av, byta om och läsa en bok. Ähem. Behöver det förklaras vem som nu ligger i soffan och vem som hysteriskt försöker varva ner framför paddan i skinnyjeans, full make up och med jobbhjärna på högvarv?
Inom mig bubblar nu ett fniss fram. Låt oss hoppas att det är min inneboende glädje (är ju en rätt glad prick för det mesta) och inte ett hysteriskt anfall... :-) Det här barnaskaffandet är ju för f-n inte klokt egentligen, haha, ovikta papper, konstiga prover och stämplar, hihi, panikstress för allt möjligt, mysko prat om landet och tusentals bloggar, nä, nu är det dags att varva ner, ungen ska ju ha en mentalt frisk morsa när den kommer och det är ju faktiskt så att vi kan skicka ansökan NÄR VI VILL (nästan iaf). Halleluja!
♥ miss mary
måndag 28 januari 2013
torsdag 24 januari 2013
Blackbird
En sorglig bok och att mannen (råkade) somna utan att säga god natt. Det var allt som behövdes för att en total ångestgråt skulle övermanna mig. Ont i nacken också så att det är svårt att röra sig. Varför är det så här? Varför måste jag tillbringa timmar i sträck i förtvivlan när jag borde vara nöjd och medelålders?
Jag hatar så öronen glöder. Vill ta en slägga och bara slå sönder något. Vill se något lika trasigt som det känns inuti. Hur länge kan man leva i väntan och längtan innan något går sönder beyond repair? Kommer jag någonsin, med ev barn i framtiden, kunna känna mig hel? Kommer barnlöshetssåret med alla dess komplikationer att läka? Kan någon förstå mörkret? Kan min man förstå det? Vill han? Orkar han?
Allting har en mening säger de. Du kommer förstå sen när du ser tillbaka på ditt liv. Du blir starkare. Jaha, innebär det att det kommer värre saker då, där framme i framtiden? Känns ju som himla mysiga framtidsutsikter. Verkligen värda att vänta på.
Jag saknar mina vänner. Två med småbarn och fler på väg. En på andra sidan jorden. En längst ner i Sverige. Känner mig så oändligt ensam.
"Ofrivilligt barnlösa upplever en sämre livskvalitet." Jo, jag tackar.
♥ miss mary
En sorglig bok och att mannen (råkade) somna utan att säga god natt. Det var allt som behövdes för att en total ångestgråt skulle övermanna mig. Ont i nacken också så att det är svårt att röra sig. Varför är det så här? Varför måste jag tillbringa timmar i sträck i förtvivlan när jag borde vara nöjd och medelålders?
Jag hatar så öronen glöder. Vill ta en slägga och bara slå sönder något. Vill se något lika trasigt som det känns inuti. Hur länge kan man leva i väntan och längtan innan något går sönder beyond repair? Kommer jag någonsin, med ev barn i framtiden, kunna känna mig hel? Kommer barnlöshetssåret med alla dess komplikationer att läka? Kan någon förstå mörkret? Kan min man förstå det? Vill han? Orkar han?
Allting har en mening säger de. Du kommer förstå sen när du ser tillbaka på ditt liv. Du blir starkare. Jaha, innebär det att det kommer värre saker då, där framme i framtiden? Känns ju som himla mysiga framtidsutsikter. Verkligen värda att vänta på.
Jag saknar mina vänner. Två med småbarn och fler på väg. En på andra sidan jorden. En längst ner i Sverige. Känner mig så oändligt ensam.
"Ofrivilligt barnlösa upplever en sämre livskvalitet." Jo, jag tackar.
♥ miss mary
onsdag 23 januari 2013
Så där.
Jag bad till slut maken svara på frågan om att vara lekpersonal. Han har humor. Så här skrev han. "Tyvärr kan vi inte hjälpa till eftersom vi ska ordna med våra adoptionspapper. Krama lillkillen från oss." Svaret blev självklart något gulligt och pepprande om adoption och hur bra vi är. Suck. Men jag fick mig en liten lektion i hur jag kan svara utan att vara föööör ärlig och arg, bara låta det anas och ändå få folk att fatta.
Tog med mig datorn hem idag. Det går inte att vara på jobbet för tillfället, jag blir helt uppäten och går upp i varv och mår då dåligt. Ett omissbart möte i morgon bitti ställdes in av chefen och miss mary jublade... Kanske tar jag fredagsmötet via Skype, det vore sannerligen något nytt för mina kollegor.
Egentligen hade jag några sura tankar på lut att lufta, men kvällen har vi tillbringat hos guddottern som fyllde 1 år, så det sura känns inte helt aktuellt. Det finns hopp om surkärringen. Istället tipsar jag om sköna Kungen&Majkis-bloggen. Jag har inspirerats av hennes vänte-uggla och gjort en egen till en vän som väntar. Borde göra flera till alla som väntar... randiga? :-)
♥ miss mary
Jag bad till slut maken svara på frågan om att vara lekpersonal. Han har humor. Så här skrev han. "Tyvärr kan vi inte hjälpa till eftersom vi ska ordna med våra adoptionspapper. Krama lillkillen från oss." Svaret blev självklart något gulligt och pepprande om adoption och hur bra vi är. Suck. Men jag fick mig en liten lektion i hur jag kan svara utan att vara föööör ärlig och arg, bara låta det anas och ändå få folk att fatta.
Tog med mig datorn hem idag. Det går inte att vara på jobbet för tillfället, jag blir helt uppäten och går upp i varv och mår då dåligt. Ett omissbart möte i morgon bitti ställdes in av chefen och miss mary jublade... Kanske tar jag fredagsmötet via Skype, det vore sannerligen något nytt för mina kollegor.
Egentligen hade jag några sura tankar på lut att lufta, men kvällen har vi tillbringat hos guddottern som fyllde 1 år, så det sura känns inte helt aktuellt. Det finns hopp om surkärringen. Istället tipsar jag om sköna Kungen&Majkis-bloggen. Jag har inspirerats av hennes vänte-uggla och gjort en egen till en vän som väntar. Borde göra flera till alla som väntar... randiga? :-)
♥ miss mary
söndag 20 januari 2013
Solig söndag
M och M gjorde lördagskvällen till en njutning. De är så fina ungar. De skojar, skrattar är snälla med varandra, nyfikna och helt underbara. Stora blir 11 i år, lilla blir 8. Deras föräldrar kom vid lunch och sen gick vi alla på en lång promenad med pulka och strålande sol. Varm choklad hos dem sen. Långa samtal om livet, barn och jobbet. En energikick.
Vi pratar öppet om adoption med M och M. De är helt insatta och intresserade. Stora M vet nu vad ett trauma är. Båda längtar efter sin nästankusin (för den kommer ju helt ensam!) som de ska ta hand om.
När vi lagt dem igår läste jag en lång stund. Jag var rofylld. Dock var boken sorglig och tillsammans med mensvärk gjorde det min egen nattning halv två jobbig. En tår leder till en annan och jag kunde inte hålla kvar lugnet utan grät länge över orättvisan. Varför måste jag ha mellanblödningar från ägglossning till mens? Varför måste kroppen säcka ihop helt, räcker det inte med att det inte funkar, ska det vara krångel hela tiden? Varför överbelastas psyket på detta vis? Till slut satt jag på sängkanten och vaggade mig själv medan jag sa till mig själv: jag har min man. Jag är frisk. Och det att jag har mannen i mitt liv är nog. Han är den finaste.
Förra fredagen hjälpte jag ju till på barnkalas. Föräldrarna har det lite tufft visade det sig, men ändå undrar jag hur de valde mig och mannen. Kan det bara vara för att ungarna gillar oss? Förstår de inte att frågan om att hjälpa till på barnkalas kan vara känslig för en barnlös och längtande?
Nåväl, idag kom ett mail från ytterligare en kompis med barn. Hon undrar om maken och jag kan komma och hjälpa till på hennes sons (min favorit när han var liten då mamman och jag jobbade ihop) kalas med ca 30 barn. Han skulle bli såååå glad och det vore hans bääääästa present. URSÄKTA?! Vi umgås inte mycket längre, de bor på andra sidan stan och vi har inte så mycket gemensamt. Vi har inte heller varit bjudna på hans kalas på ett tag. Jag reste ragg av flera anledningar. Dels vet de om vår sits och hur vi mår, dels så känner jag att utpressningsnivån är svår att smälta. Jag skulle göra vad som helst för lillkillen, men att hans föräldrar behöver personal på ett kalas gör frågan svår att smälta. Utöver detta är det på lördag om en vecka, många sommar känner kommer vara där och se mig och maken som personal. Nä, blev både arg och ledsen och mår dåligt över att lillkillen ska vara ledsen. Han fyller sju. Vad ska jag svara, göra, känna?
♥ miss mary
M och M gjorde lördagskvällen till en njutning. De är så fina ungar. De skojar, skrattar är snälla med varandra, nyfikna och helt underbara. Stora blir 11 i år, lilla blir 8. Deras föräldrar kom vid lunch och sen gick vi alla på en lång promenad med pulka och strålande sol. Varm choklad hos dem sen. Långa samtal om livet, barn och jobbet. En energikick.
Vi pratar öppet om adoption med M och M. De är helt insatta och intresserade. Stora M vet nu vad ett trauma är. Båda längtar efter sin nästankusin (för den kommer ju helt ensam!) som de ska ta hand om.
När vi lagt dem igår läste jag en lång stund. Jag var rofylld. Dock var boken sorglig och tillsammans med mensvärk gjorde det min egen nattning halv två jobbig. En tår leder till en annan och jag kunde inte hålla kvar lugnet utan grät länge över orättvisan. Varför måste jag ha mellanblödningar från ägglossning till mens? Varför måste kroppen säcka ihop helt, räcker det inte med att det inte funkar, ska det vara krångel hela tiden? Varför överbelastas psyket på detta vis? Till slut satt jag på sängkanten och vaggade mig själv medan jag sa till mig själv: jag har min man. Jag är frisk. Och det att jag har mannen i mitt liv är nog. Han är den finaste.
Förra fredagen hjälpte jag ju till på barnkalas. Föräldrarna har det lite tufft visade det sig, men ändå undrar jag hur de valde mig och mannen. Kan det bara vara för att ungarna gillar oss? Förstår de inte att frågan om att hjälpa till på barnkalas kan vara känslig för en barnlös och längtande?
Nåväl, idag kom ett mail från ytterligare en kompis med barn. Hon undrar om maken och jag kan komma och hjälpa till på hennes sons (min favorit när han var liten då mamman och jag jobbade ihop) kalas med ca 30 barn. Han skulle bli såååå glad och det vore hans bääääästa present. URSÄKTA?! Vi umgås inte mycket längre, de bor på andra sidan stan och vi har inte så mycket gemensamt. Vi har inte heller varit bjudna på hans kalas på ett tag. Jag reste ragg av flera anledningar. Dels vet de om vår sits och hur vi mår, dels så känner jag att utpressningsnivån är svår att smälta. Jag skulle göra vad som helst för lillkillen, men att hans föräldrar behöver personal på ett kalas gör frågan svår att smälta. Utöver detta är det på lördag om en vecka, många sommar känner kommer vara där och se mig och maken som personal. Nä, blev både arg och ledsen och mår dåligt över att lillkillen ska vara ledsen. Han fyller sju. Vad ska jag svara, göra, känna?
♥ miss mary
lördag 19 januari 2013
tisdag 15 januari 2013
Sunny side up
Vad gör man en kväll när man inte kan sova och
- jobbet snurrar runt som en orkan i hjärnan
- hjärncellerna som är lediga från ovanstående snurrar i tornadostyrka kring olika sn (surfar och surfar och surfar)
- en tjej på kören tyckte det var en bra idé att ta med sin spädis på körövningen
- man känner att mensen är på gång (hoppet är det sista som dör uppenbarligen)?
Jo, man ser till att frigöra lite hjärna genom att slappna av, kommer då prompt att tänka på att guddotterns mamma sa något om ett virkat ägg och så stiger man upp, sätter sig i soffan och virkar ett ägg. Självklart med the sunny side up! Toppar nattens aktivitet med lite julgodis och ett blogginlägg.
♥ miss mary
Vad gör man en kväll när man inte kan sova och
- jobbet snurrar runt som en orkan i hjärnan
- hjärncellerna som är lediga från ovanstående snurrar i tornadostyrka kring olika sn (surfar och surfar och surfar)
- en tjej på kören tyckte det var en bra idé att ta med sin spädis på körövningen
- man känner att mensen är på gång (hoppet är det sista som dör uppenbarligen)?
Jo, man ser till att frigöra lite hjärna genom att slappna av, kommer då prompt att tänka på att guddotterns mamma sa något om ett virkat ägg och så stiger man upp, sätter sig i soffan och virkar ett ägg. Självklart med the sunny side up! Toppar nattens aktivitet med lite julgodis och ett blogginlägg.
♥ miss mary
måndag 14 januari 2013
Sanningar
Idag ringde min kompis som vi det här laget har tre månader gamla tvillingar. Och en tjej som är speciell. Lilltjejen har feber och kanske lunginflammation, tvillingarna är som bebisar är mest. Vi pratade en stund och på slutet säger hon: m, allt är helt galet här, upp och ner med spädbarn och tösen, du ska veta att det är därför jag inte ringer, det beror inte på något annat.
Det var så fint att höra, ibland känner jag mig som ofrivilligt barnlös väldigt jobbig och speciellt denna vän har jag saknat att prata på riktigt med, det har blivit mycket barnsnack (bara faktiskt) och det var så skönt att höra att hon inte valt bort mig pga min sorg. Jag kontrade med att jag också skulle vilja ringa oftare, men att det allt som oftast är galet i mitt huvud. Hon förstod.
Sa även en sanning till min chef som fick bra feedback. Ska nog börja säga ännu fler sanningar. Helt i linje med min lista...
♥ miss mary
Idag ringde min kompis som vi det här laget har tre månader gamla tvillingar. Och en tjej som är speciell. Lilltjejen har feber och kanske lunginflammation, tvillingarna är som bebisar är mest. Vi pratade en stund och på slutet säger hon: m, allt är helt galet här, upp och ner med spädbarn och tösen, du ska veta att det är därför jag inte ringer, det beror inte på något annat.
Det var så fint att höra, ibland känner jag mig som ofrivilligt barnlös väldigt jobbig och speciellt denna vän har jag saknat att prata på riktigt med, det har blivit mycket barnsnack (bara faktiskt) och det var så skönt att höra att hon inte valt bort mig pga min sorg. Jag kontrade med att jag också skulle vilja ringa oftare, men att det allt som oftast är galet i mitt huvud. Hon förstod.
Sa även en sanning till min chef som fick bra feedback. Ska nog börja säga ännu fler sanningar. Helt i linje med min lista...
♥ miss mary
torsdag 10 januari 2013
Trött. Ledsen.
Startar gräl med finaste mannen som ville ha mitt råd. Jag orkade inte och nu skäms jag för att jag inte uppbådade lite extra tålamod. Men finns det något jag hatar så är det att boka boende, resor och annat mög. Usch, panik. Undrar varför han ville involvera mig? Suck.
Land är valt. Panik över alla pengar som flödar, men jag visste ju att adoption är dyrt. Det går, men idag känns allt tungt. Såklart sjukt mycket på jobbet också. I morgon äntligen fredag.
Pratade med syster idag. Hon meddelade att hon efter mycket grubblande bestämt sig: hon ska inte ha barn.
Mailade till mamma som genast vill börja sticka barnkläder och köpa vagn. Och som out of the blue skrev att hon kan slå vad om att jag är gravid inom sex till åtta månader.
...och imorgon tackade jag ja till att hjälpa till på ett barnkalas. Det börjar kl fem. Hur ska jag hinna från jobbet? Varför sa jag ja?
♥ miss mary (fortfarande trött och ledsen)
Startar gräl med finaste mannen som ville ha mitt råd. Jag orkade inte och nu skäms jag för att jag inte uppbådade lite extra tålamod. Men finns det något jag hatar så är det att boka boende, resor och annat mög. Usch, panik. Undrar varför han ville involvera mig? Suck.
Land är valt. Panik över alla pengar som flödar, men jag visste ju att adoption är dyrt. Det går, men idag känns allt tungt. Såklart sjukt mycket på jobbet också. I morgon äntligen fredag.
Pratade med syster idag. Hon meddelade att hon efter mycket grubblande bestämt sig: hon ska inte ha barn.
Mailade till mamma som genast vill börja sticka barnkläder och köpa vagn. Och som out of the blue skrev att hon kan slå vad om att jag är gravid inom sex till åtta månader.
...och imorgon tackade jag ja till att hjälpa till på ett barnkalas. Det börjar kl fem. Hur ska jag hinna från jobbet? Varför sa jag ja?
♥ miss mary (fortfarande trött och ledsen)
tisdag 8 januari 2013
Lugnet som försvann, del 2
Trots idoga försök till lugnande så kändes det alldeles nyss som om jag skulle börja grina. Inte över något viktigt och livsavgörande som ofrivillig barnlöshet, svält eller rasism. Nej, miss mary höll på att falla i gråt på grund av sitt jobb. Idag gäller det hör och häpna en container som levererats till min arbetsplats. Den har vid leveransen redan sopsäckar i sig och två av de fyra dörrarna funkar inte. Samtalet med firman (Sita) löper ganska väl (stöddig brud möter luttrad och trött administratörs-mary). Det ska utredas. Jag får vänta på att hon ringer tillbaka.
Tror att jag även för några år sedan hade kokat av irritation, dock hade inte ett värdsligt problem som detta fått mig att kämpa mot tårar, ha en klump i magen och känna att jag vill gå hem och gömma mig. År av ofrivillig barnlöshet har gjort mig trött. Till det lägger jag idag skör. Jag tror mig veta att mitt ansvarskännande dessutom inte gör saken bättre. För kommer någon verkligen att skylla på mig i pressen om hemliga papper från en olåst container sprids? (worst case scenario)
Sådär. Nu känner jag mig lite lugnare. Från barnlöshetsblogg till stressblogg.
♥ miss mary
*** tillägg: En trevlig kille kom med ny container, charmade miss mary och sa åt henne att stå och se söt ut medans han fixade. Lugnet lade sig och miss mary kunde nöjt (skiter i genus här, jag älskar att blir flirtad med lite snyggt) släppa container-frågan... ***
Trots idoga försök till lugnande så kändes det alldeles nyss som om jag skulle börja grina. Inte över något viktigt och livsavgörande som ofrivillig barnlöshet, svält eller rasism. Nej, miss mary höll på att falla i gråt på grund av sitt jobb. Idag gäller det hör och häpna en container som levererats till min arbetsplats. Den har vid leveransen redan sopsäckar i sig och två av de fyra dörrarna funkar inte. Samtalet med firman (Sita) löper ganska väl (stöddig brud möter luttrad och trött administratörs-mary). Det ska utredas. Jag får vänta på att hon ringer tillbaka.
Tror att jag även för några år sedan hade kokat av irritation, dock hade inte ett värdsligt problem som detta fått mig att kämpa mot tårar, ha en klump i magen och känna att jag vill gå hem och gömma mig. År av ofrivillig barnlöshet har gjort mig trött. Till det lägger jag idag skör. Jag tror mig veta att mitt ansvarskännande dessutom inte gör saken bättre. För kommer någon verkligen att skylla på mig i pressen om hemliga papper från en olåst container sprids? (worst case scenario)
Sådär. Nu känner jag mig lite lugnare. Från barnlöshetsblogg till stressblogg.
♥ miss mary
*** tillägg: En trevlig kille kom med ny container, charmade miss mary och sa åt henne att stå och se söt ut medans han fixade. Lugnet lade sig och miss mary kunde nöjt (skiter i genus här, jag älskar att blir flirtad med lite snyggt) släppa container-frågan... ***
måndag 7 januari 2013
Lugnet som försvann - och kampen för att återerövra det
Det fina härliga jullugnet försvann i ett kick på väg till jobbet. Jag försökte verkligen mota det i grind, men det var tufft. Väl på jobbet slog arbetet till i 180, hur har det klarat sig utan mig? Suck. Försökte vara lugn och lyckades. För en kvart sen insåg jag att "nä, måste ha paus, annars blir det inte bra" tog min mobil och gick på toa. :-) Satt där i ca 15 minuter och det var så skönt. Läste en av mina favvobloggar, blev väldigt peppad av inlägget och kunde efter spolande och stökande (deception is everything) gå från toan med en lugnare inställning.
Mailen hade inte försvunnit under tiden, men som min kära väninna säger: de ska räcka hela veckan!
♥ miss mary
Det fina härliga jullugnet försvann i ett kick på väg till jobbet. Jag försökte verkligen mota det i grind, men det var tufft. Väl på jobbet slog arbetet till i 180, hur har det klarat sig utan mig? Suck. Försökte vara lugn och lyckades. För en kvart sen insåg jag att "nä, måste ha paus, annars blir det inte bra" tog min mobil och gick på toa. :-) Satt där i ca 15 minuter och det var så skönt. Läste en av mina favvobloggar, blev väldigt peppad av inlägget och kunde efter spolande och stökande (deception is everything) gå från toan med en lugnare inställning.
Mailen hade inte försvunnit under tiden, men som min kära väninna säger: de ska räcka hela veckan!
♥ miss mary
fredag 4 januari 2013
From Sammy with love
Oj. Fick biljetter av svärföräldrarna när jag fyllde år. Svärmor sa att det här gillar väl du? Jag som inte var påläst mumlade mest. När vi åkte till Stadsteatern igår hade jag läst på lite om Sammy Davies Jr och om pjäsen. Rennie Mirro & Karl Dyall. Mitt leende var stooort till en början. Det mattades av mot mitten och var stelt i slutet. Vilken grym föreställning, grymt bra och grym som i hemsk. Vi var tagna och chockade hela familjen. Över hur privilegierade vi varit och är. Nog har min familj upplevt mycket hemskt pga sitt ursprung, men jag har levt bra ändå.
Säger till alla som vill (och de som inte vill) att se den. Den är verkligen bra. I mitt fall var det som att slå in öppna dörrar, men från och med nu ska jag kämpa ännu mer mot orättvisor: fy fan för rasism. Och tänk att Kennedy inte var så himla reko som alla vill tro.
♥ miss mary
Oj. Fick biljetter av svärföräldrarna när jag fyllde år. Svärmor sa att det här gillar väl du? Jag som inte var påläst mumlade mest. När vi åkte till Stadsteatern igår hade jag läst på lite om Sammy Davies Jr och om pjäsen. Rennie Mirro & Karl Dyall. Mitt leende var stooort till en början. Det mattades av mot mitten och var stelt i slutet. Vilken grym föreställning, grymt bra och grym som i hemsk. Vi var tagna och chockade hela familjen. Över hur privilegierade vi varit och är. Nog har min familj upplevt mycket hemskt pga sitt ursprung, men jag har levt bra ändå.
Säger till alla som vill (och de som inte vill) att se den. Den är verkligen bra. I mitt fall var det som att slå in öppna dörrar, men från och med nu ska jag kämpa ännu mer mot orättvisor: fy fan för rasism. Och tänk att Kennedy inte var så himla reko som alla vill tro.
♥ miss mary
onsdag 2 januari 2013
Listan med stort L
Listan som är bara miss marys, inga tvång, bara idéer och möjligheter och saker som ska göra livet i väntan bättre. Idag är en efterlängtad vakuum-dag, dvs en dag där inga barntankar eller andra finns. Bara miss mary, idogt pysslande, skönaste spellistan på spotify och varande i stunden.
♥ miss mary
Listan som är bara miss marys, inga tvång, bara idéer och möjligheter och saker som ska göra livet i väntan bättre. Idag är en efterlängtad vakuum-dag, dvs en dag där inga barntankar eller andra finns. Bara miss mary, idogt pysslande, skönaste spellistan på spotify och varande i stunden.
- Virka en randig mormors-rute-schal
- Lära mig grunderna i knoddens språk (ja, denna vakuumdag verkar vårt beslut vara taget)
- Köpa nytt Friskis-kort på nya anläggningen nära mitt jobb
- Åka till London med någon som inte har småbarn för en tjejweekend
- Hitta en ny vän
- Känna mig bekväm i kören och tacka nej till solon. Inte trassla in mig med körledaren (som triggar mig som bara den).
- Våga njuta av, och vara i, nuet. Lämna framtidens oro och det förflutnas smärta där det hör hemma.
- Gå en kvällskurs i något kreativt
- Rensa alla rum, lådor och utrymmen och skänka bort/kasta det jag eller mannen inte behöver
- Vara med i välgörenhetsprojekt när jag orkar (ett precis fullbordat, har bidragit med en virkad leksak till nyöppnat sjukhus)
- Vara tydlig och rak (mot min omgivning) och som jag är. Inte förställa mig.
- Skapa en virkblogg. Måste bara se till att motivet inte är att jag tror att jag genom bloggen ska få beröm, miss mary ska inte söka bekräftelse.
- Bekräfta mig själv!
- Gå ur två av de fyra adoptionsorganisationerna
- Fundera över om vi vågar ta en rond till med ivf i väntandet
- Följa med maken på hans hobby en gång i månaden
- Reagera mer än agera!
- Virka en kofta (har funnits på listor i flera år, men man måste ju få drömma lite)
- Planera vårsådd i växthuset och gotta mig i det. Göra fina såkrukor.
- Laga cykeln och cykla till jobbet ibland
- Se till att det ALLTID finns olästa böcker hemma
- Fråga mig vad jag tycker om/vill göra innan jag kollar med alla andra
Sådär. Miss mary är redo att bocka av och göra det bästa av väntan.
♥ miss mary
tisdag 1 januari 2013
Nytt år
Bortsett från att sträva efter fler och mer ränder i fina färger så fortsätter strävan efter en, två eller massa små. Det enda alternativet som inte finns är enfärgat (vad gäller ränderna) eller ingen (vad gäller barn).
Annars så blir mitt motto något med avslappning, vara i nuet och att behålla mitt lugn i olika situation er. Har även en lång lista som jag började på för ca ett halvår sen; den innehåller massa saker jag vill göra och lite hur jag vill vara. Kanske kommer upp här i morgon och sen är det bara att pricka av.
♥ miss mary
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)