Konflikter 2

När jag vaknar är det så himla mysigt att sträcka på sig och leta efter om det är någon mer som ligger i sängen. Vi brukar kramas en stund på sängkanten för att vakna till innan vi går in i badrummets kalla och ljusa värld. Där brukar det gå bra. Det enda som inte går bra är om någon envisas med att snyta någon annan. Jag brukar fejka att jag inte vet hur man gör. Sen kör jag hela inträdesprovet till scenskolan komplett med hängande huvud, tunga suckar och hopsjunket kroppsspråk. Mamma lackar nästan alltid ur och blir lite otrevlig då. De senaste veckorna har hon dock förstått att jag verkligen inte gillar att snyta mig så hon säger inte till så ofta. Om hon ber jättesnällt en lång stund brukar jag gå med på att snyta mig. Det är ju rätt så skönt att kunna andas faktiskt.

Medans vi gör privata grejer så brukar mamma försöka klä på sig, borsta sina och ibland mina tänder och ibland sminka sig. Vissa mornar känner jag mig jätteosäker och då kan hon inte lämna badrummet så hon brukar lägga fram sina kläder i badrummet. Vissa mornar är det ok om hon går och hämtar nåt i ett annat rum om hon sjunger hela tiden så jag vet var hon är. Ett annat bra sätt är att vi turas om att säga var vi är. Så här: Mamma, jag är här i badrummet. Hon svarar: Jag är i sovrummet. Då säger jag att det är bra och så säger jag igen var jag är. Ibland tappar mamma tålamodet när vi gör så här. Det händer kanske om telefonen ringer och jag blir så rädd att jag måste vara supernära och det trillar massa saker och jag råkar skrika henne i örat.

När vi äter frukost tar jag god tid på mig. Då kan mamma ibland behöva gå på toaletten och då brukar det gå bra om hon har dörren öppen. Kanske så följer jag med om hon inte kan vänta med att gå. Mamma tjatar lite om frukosten. Hon tycker det går för långsamt ibland. Men jag kommer liksom att tänka på så mycket och då är det svårt att tugga samtidigt och så försöker jag lura henne att jag ätit min medicin och så tittar hon efter och så har jag inte det och då blir hon arg. Inte ok säger hon då.

Sen brukar vi borsta tänderna. Jag vet ju att mamma alltid dukar av och sen säger att vi ska gå och göra det. Ibland vill jag inte och då går hon i förväg till badrummet. Då blir jag både arg och rädd. Mamma säger att hon ju sagt att vi ska gå massa gånger och att jag måste komma med. Jag skriker att hon inte får göra så och att hon inte får bo här om hon inte säger förlåt. Mamma gråter ibland för hon blir så stressad. Beroende på hur snabbt vi blir sams så blir det olika. Ibland så är mamma jättesnabb på att säga förlåt. Ibland är hon inte det.

När vi ska klä på oss till förskolan så lägger mamma alltid fram alla kläder i hallen. På nåt sätt är jag lite långsam där också. I magen känns det mysigare att vara hemma med mamma hela dagen och om jag inte klär på mig så kanske vi slipper säga hejdå. Det gör vi ibland när jag är sjuk, det är jättemysigt. Mamma och jag brukar prata om hur vi ska göra på morgonen för att det inte ska bli bråk och tjafs. Jag kom med ett jättebra förslag och mamma skrev ner allt och räknade hur lång tid allt fick ta. Då blir hon inte lika stressad. Och jag tycker det känns bra att jag får vara med och bestämma. Det är det som är jobbigt med helgerna tror jag. Då får jag inte bestämma så mycket så jag känner att jag måste skrika så jag hörs. Det funkar inte så bra. Fast ibland tänker jag inte innan jag blir arg eller jätteledsen, det bara händer. Mamma och pappa brukar prata jättemycket om vad vi ska göra så jag vet vad som ska hända. Fas om jag får syn på nåt jag hellre vill göra så litar jag inte på att jag verkligen ska få göra det sen så då bråkar jag så mycket jag kan. Jag tycker faktiskt att mamma har rätt så dåligt tålamod rätt ofta. På riktigt.

Så här är det när vi bråkar. Fast mest är vi sams. Då familjekramas vi och jag sitter nära ibland och ibland vågar jag gå långt ifrån. Men jag säger alltid till vart jag går. Och jag gör som mamma och pappa lärt mig och pratar när jag blir rädd så de kan hjälpa mig ännu bättre. Det funkar bättre än att skrika har jag märkt. Nu till exempel väntar jag på att mamma ska bli klar med datorn så att vi kan gå till ett annat rum. Jag har frågat flera gånger för jag vill att hon ska lova och att vi ska gå nu. Hon sa att jag fick vänta en liten stund och att jag kunde städa upp alla pixiböcker, allt smålego och alla gosedjur ur hennes och pappas säng. Det låter rimligt så jag samlar ihop böckerna medans jag sjunger. Och förresten är det min säng också.

♥ lilleman

Konflikter

Varje dag har vi någon liten konflikt (om den inte är av det större slaget) och ju färre konflikter, desto lugnare blir vi allihopa. Vi har nu haft flera halvdagar den sista månaden utan bråk och tjafs och utbrott! Lilleman är så glad, mother mary är så glad och maken är såklart också helnöjd. Det börjar lätta lite. Vårt lilla hjärta börjar läka och vi som familj också! Det är först nu vi på riktigt inser vilken enorm energi det tar...

Dagens lämning på förskolan var inte bra. Storgråtande lilleman ville inte släppa iväg mig. Arbetsdagen startar lite i uppförsbacke då, men den tog sig. Tills på eftermiddagen då en kollega blir arg på mig och konflikten dyker upp även på jobbet. Kollegan fräser och stormar iväg (!). Jag försökte reda ut det, men kollegan är tvärsur och tar inte olivkvisten. Som tur är hade jag en annan kollega i rummet (som inte tyckte jag gjort nåt fel) som jag kunde bolla lite med och sen kunde jag gråta ut hos maken. Nu är jag lugn och hoppas att även kollegan lugnat sig. För jag orkar banne mig inte med konflikter på jobbet också.

♥ mother mary