Japp

Tog mod till mig igår (vill ju inte vara till besvär, ähem) och mailade till adoptionsorganisationen. Nu har vi ju väääääääntat jättelänge på resebesked, kan vi ha missat nåt?
Efter några timmar kom ett trevligt och lugnande svar. Datasystemet till vårt land har gjorts om vilket medför förseningar. Vi har inte missat nåt. Efter det glädjande beskedet tillät jag mig att sura en stund: kunde de inte meddelat detta om förseningen? Nåväl, semestertider och underbemanning drabbar alla företag...

Min guddotter har verkligen knutit an till mig. Eller så vet hon att jag gör allt för henne. ;-) Skiner upp som en sol när hon ser mig och kommer och vill gosa och bli buren. Tyr sig till mig om inte mamma och pappa är i närheten. Sötfis. Snart 1,5 år, tänk vad tiden går. OM min första ivf hade lyckats hade min knodd varit lika gammal som hon. Nu kommer min lilleman och rusar in på förstaplats - honom drömde jag mig till!

♥ miss mary

Så där.

Jag bad till slut maken svara på frågan om att vara lekpersonal. Han har humor. Så här skrev han. "Tyvärr kan vi inte hjälpa till eftersom vi ska ordna med våra adoptionspapper. Krama lillkillen från oss." Svaret blev självklart något gulligt och pepprande om adoption och hur bra vi är. Suck. Men jag fick mig en liten lektion i hur jag kan svara utan att vara föööör ärlig och arg, bara låta det anas och ändå få folk att fatta.

Tog med mig datorn hem idag. Det går inte att vara på jobbet för tillfället, jag blir helt uppäten och går upp i varv och mår då dåligt. Ett omissbart möte i morgon bitti ställdes in av chefen och miss mary jublade... Kanske tar jag fredagsmötet via Skype, det vore sannerligen något nytt för mina kollegor.

Egentligen hade jag några sura tankar på lut att lufta, men kvällen har vi tillbringat hos guddottern som fyllde 1 år, så det sura känns inte helt aktuellt. Det finns hopp om surkärringen. Istället tipsar jag om sköna Kungen&Majkis-bloggen. Jag har inspirerats av hennes vänte-uggla och gjort en egen till en vän som väntar. Borde göra flera till alla som väntar... randiga? :-)

♥ miss mary

Sunny side up

Vad gör man en kväll när man inte kan sova och
- jobbet snurrar runt som en orkan i hjärnan
- hjärncellerna som är lediga från ovanstående snurrar i tornadostyrka kring olika sn (surfar och surfar och surfar)
- en tjej på kören tyckte det var en bra idé att ta med sin spädis på körövningen
- man känner att mensen är på gång (hoppet är det sista som dör uppenbarligen)?

Jo, man ser till att frigöra lite hjärna genom att slappna av, kommer då prompt att tänka på att guddotterns mamma sa något om ett virkat ägg och så stiger man upp, sätter sig i soffan och virkar ett ägg. Självklart med the sunny side up! Toppar nattens aktivitet med lite julgodis och ett blogginlägg.

♥ miss mary

Jamen, va fan?!

Borde väl inte vara så förvånad egentligen. Efter veckans glada turbulens och gårdagens eufori. Mannen ringde alla våra organisationer och pratade. Det kom fram att vi kanske kan få ett syskonpar inom 1,5 år. Rusig lycka inombords. Och som alltid vet jag att jag borde ta det lugnt för annars blir det som idag eftersom jag - som jag nu vet - är en skörstark person. Trött ända in i märgen, svårt att ta sig fram för kroppen lyder inte. Känslor som liknar depression. Dock gör det gör mig inte lika rädd som vanligt, jag tog det i min takt till jobbet och tänker ta det lilla lugna här idag. Ett steg i taget.

Ändå blir jag så frusterad, se rubriken.

Och för att avsluta med något positivt så gick jag till en garnaffär igår. Myyyyysigt. Kom hem och gjorde klart det utlovade hårbandet till guddottern och började på en mössa. Mössan blir självklart randig.

♥ miss mary