Ledighet
Efter att ha slitit hund före och efter jul med ett jobbprojekt, där många andra helt enkelt tagit semester istället för ansvar, så är det nu äntligen min tur att vara ledig. Alla undrar vart jag ska. Jag säger som det är: jag ska bara vara hemma. Läsa, virka, promenera och nöta på soffan. När jag tröttnat på det efter några dagar så ska jag ägna mig åt lite home-loving samt fundera på vårsådd, vänbesök och shoppingrunda.
Idag åker maken med de sista papprena till adoptionsorganisationen (fick panik när han inte gjort det i onsdags redan) och till min semester-lista ovan ska jag lägga till ytterligare adoptionspappersfix. Men nu är det inte mycket kvar. Och något konstigt har hänt. Min otålighet och känsla av "det är för sent, det kommer inte att gå, jag kommer att förbli barnlös och jätteledsen hela livet" har lättat lite. Kan det vara att vi närmar oss och att tron på att det kommer att gå vägen börjar sjunka in och insikten komma ikapp? Kan det vara våren?
Istället för att njuta av känslan reagerar jag så här: undrar om det är sant? Kan jag testa det på något sätt? Hmm, vad ska jag utsätta mig för och se om jag mår bättre?
Visst är det helt sjukt? Men så funkar jag i många lägen. Detta ständiga ifrågasättande och testande och utmanande... så nu säger jag till mig: Ge dig miss mary. Njut av lugnet medan det varar. Gå inte och leta upp svårigheter!
♥ miss mary
Visar inlägg med etikett ta hand om mig. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ta hand om mig. Visa alla inlägg
fredag 15 mars 2013
måndag 11 mars 2013
Bibliotek
Jag har alltid älskat böcker, bibliotek och att läsa. Kommer ihåg hur spännande det var med första lånekortet (ljusgult i plastficka), hur jag längtade efter sommarens bokbussar, hur vi cyklade in till stan till biblioteket och tillbaka med cykelkorgen full av böcker. Hur jag bar travar av böcker vecka efter vecka till min första egna lägenhet efter att först ha försjunkit i dvala mellan hyllorna. Det var länge sedan jag lånade så mycket. Med lön och pengar och pocketshop ändrades rutinerna. Dock hittar man mig ofta på röda korset bland just böckerna.
Idag gick jag dock till mitt lokala bibliotek, erkände skamset att lånekortet var long gone och försjönk framför en hylla. Mmmmmmm.... För er andra är det säkert ingen nyhet hur man sen lånar böckerna, men jag fnissade för mig själv. Den röda ytan som såg designad ut vid utlåningsdisken var ju självklart en automatisk avlarmningsstation som tjöt när jag ryckte undan min hög för tidigt. Sen börjar det pipa för att jag inte ska glömma mitt lånekort. Misstänkte nästan att larmet skulle gå när jag gick ut genom dörren, haha, viskandes hejda lite biblioteketstyst till den unge mannen som hjälpt mig. Vilken upplevelse. Det bästa är dock att jag nu har tre feta böcker med mig hem. Och att jag måste dit igen.
På läslistan har jag även Väntrum av Cecilia Ekhem, en bok om HeLa-cellerna, tre böcker om medveten närvaro, en odefinierbar tunn en till jobbets nystartade bokklubb samt mina tre nya! Tur att jag tagit semester nästa vecka! Tänker ligga i soffan och sträckläsa, gotta mig åt att ansökan är klar (de nedkortade referentbreven skall lämnas av maken i morgon) och känna hur det känns att vara elefantgravid. Kanske virka lite också, antagligen en randig uggla.
♥ miss mary
Eftersom jag är en bokslukare och gick och la mig halv 9 så var jag klar, söndergråten, snorig och färdigläst kl 01.00 med Väntrum. Det är märkligt hur snabbt man kan förtränga hur dåligt man mått. Det räcker att det går en vecka ibland så kan man rycka lite på axlarna och känna att man kommit en liten bit vidare. För mig har det lugnat ner sig lite, men när kvinnan tar med sig liten bäbis till körövning, när kvinnor som är väldigt gravida dyker upp på mitt gympa-pass, eller när jag har en ledsen dag, då finns avgrunden där. Fast nu med varningskoner. Läs boken!
Jag har alltid älskat böcker, bibliotek och att läsa. Kommer ihåg hur spännande det var med första lånekortet (ljusgult i plastficka), hur jag längtade efter sommarens bokbussar, hur vi cyklade in till stan till biblioteket och tillbaka med cykelkorgen full av böcker. Hur jag bar travar av böcker vecka efter vecka till min första egna lägenhet efter att först ha försjunkit i dvala mellan hyllorna. Det var länge sedan jag lånade så mycket. Med lön och pengar och pocketshop ändrades rutinerna. Dock hittar man mig ofta på röda korset bland just böckerna.
Idag gick jag dock till mitt lokala bibliotek, erkände skamset att lånekortet var long gone och försjönk framför en hylla. Mmmmmmm.... För er andra är det säkert ingen nyhet hur man sen lånar böckerna, men jag fnissade för mig själv. Den röda ytan som såg designad ut vid utlåningsdisken var ju självklart en automatisk avlarmningsstation som tjöt när jag ryckte undan min hög för tidigt. Sen börjar det pipa för att jag inte ska glömma mitt lånekort. Misstänkte nästan att larmet skulle gå när jag gick ut genom dörren, haha, viskandes hejda lite biblioteketstyst till den unge mannen som hjälpt mig. Vilken upplevelse. Det bästa är dock att jag nu har tre feta böcker med mig hem. Och att jag måste dit igen.
På läslistan har jag även Väntrum av Cecilia Ekhem, en bok om HeLa-cellerna, tre böcker om medveten närvaro, en odefinierbar tunn en till jobbets nystartade bokklubb samt mina tre nya! Tur att jag tagit semester nästa vecka! Tänker ligga i soffan och sträckläsa, gotta mig åt att ansökan är klar (de nedkortade referentbreven skall lämnas av maken i morgon) och känna hur det känns att vara elefantgravid. Kanske virka lite också, antagligen en randig uggla.
♥ miss mary
Eftersom jag är en bokslukare och gick och la mig halv 9 så var jag klar, söndergråten, snorig och färdigläst kl 01.00 med Väntrum. Det är märkligt hur snabbt man kan förtränga hur dåligt man mått. Det räcker att det går en vecka ibland så kan man rycka lite på axlarna och känna att man kommit en liten bit vidare. För mig har det lugnat ner sig lite, men när kvinnan tar med sig liten bäbis till körövning, när kvinnor som är väldigt gravida dyker upp på mitt gympa-pass, eller när jag har en ledsen dag, då finns avgrunden där. Fast nu med varningskoner. Läs boken!
måndag 7 januari 2013
Lugnet som försvann - och kampen för att återerövra det
Det fina härliga jullugnet försvann i ett kick på väg till jobbet. Jag försökte verkligen mota det i grind, men det var tufft. Väl på jobbet slog arbetet till i 180, hur har det klarat sig utan mig? Suck. Försökte vara lugn och lyckades. För en kvart sen insåg jag att "nä, måste ha paus, annars blir det inte bra" tog min mobil och gick på toa. :-) Satt där i ca 15 minuter och det var så skönt. Läste en av mina favvobloggar, blev väldigt peppad av inlägget och kunde efter spolande och stökande (deception is everything) gå från toan med en lugnare inställning.
Mailen hade inte försvunnit under tiden, men som min kära väninna säger: de ska räcka hela veckan!
♥ miss mary
Det fina härliga jullugnet försvann i ett kick på väg till jobbet. Jag försökte verkligen mota det i grind, men det var tufft. Väl på jobbet slog arbetet till i 180, hur har det klarat sig utan mig? Suck. Försökte vara lugn och lyckades. För en kvart sen insåg jag att "nä, måste ha paus, annars blir det inte bra" tog min mobil och gick på toa. :-) Satt där i ca 15 minuter och det var så skönt. Läste en av mina favvobloggar, blev väldigt peppad av inlägget och kunde efter spolande och stökande (deception is everything) gå från toan med en lugnare inställning.
Mailen hade inte försvunnit under tiden, men som min kära väninna säger: de ska räcka hela veckan!
♥ miss mary
söndag 30 december 2012
Det töar
Mannen har tagit med sig vän och deras barn till sin hobby. Jag bestämde mig för att stanna hemma, de är tillräckligt många för att det ska funka. Vill gå och shoppa lite garn, men saken är att det är så halt ute att jag knappt kom till brevlådan. Buss?
Skriver en lista på saker jag vill och ska göra. Ser tillbaka på mitt liv sen barnlösheten kickade in och det är en sorglig tillbakablick. Jag som aldrig tackar nej, som alltid varit kvar till sist på festen, dansat, hoppat på olika saker och haft massa energi (trots deppressionssvackor) lever nu som en sorglig liten ensam pensionär. Inget är roligt, ingen ork finns, jag vill bara sitta och läsa, virka kanske, vara hemma... Jag slutar inte försöka förbättra mig och min livskvalitet, kämpar som en iller för att leva i nuet, inte grubbla, sörja och deppa bort, MEN från det längre perspektivet ser jag att jag för en sisofyskamp mot det.
Jag har tom börjat tänka att ivf inte var så farligt och lagt fram förslag till maken om en plan i väntan på barn. Special needsbrevet, eller önskemålen, börjar samtidigt ta form. I en affär såg vi igår en familj med barn från vårt eventuella land. Överallt ser jag dem förresten: adoptivfamiljerna! Hoppas de inte känner mina stirrande, längtande blickar. Eller va fan, de är väl de enda som fattar... (ivf syns ju inte, men om ni bar en vit ros så skulle jag stirra längtande på er med).
♥ miss mary
Mannen har tagit med sig vän och deras barn till sin hobby. Jag bestämde mig för att stanna hemma, de är tillräckligt många för att det ska funka. Vill gå och shoppa lite garn, men saken är att det är så halt ute att jag knappt kom till brevlådan. Buss?
Skriver en lista på saker jag vill och ska göra. Ser tillbaka på mitt liv sen barnlösheten kickade in och det är en sorglig tillbakablick. Jag som aldrig tackar nej, som alltid varit kvar till sist på festen, dansat, hoppat på olika saker och haft massa energi (trots deppressionssvackor) lever nu som en sorglig liten ensam pensionär. Inget är roligt, ingen ork finns, jag vill bara sitta och läsa, virka kanske, vara hemma... Jag slutar inte försöka förbättra mig och min livskvalitet, kämpar som en iller för att leva i nuet, inte grubbla, sörja och deppa bort, MEN från det längre perspektivet ser jag att jag för en sisofyskamp mot det.
Jag har tom börjat tänka att ivf inte var så farligt och lagt fram förslag till maken om en plan i väntan på barn. Special needsbrevet, eller önskemålen, börjar samtidigt ta form. I en affär såg vi igår en familj med barn från vårt eventuella land. Överallt ser jag dem förresten: adoptivfamiljerna! Hoppas de inte känner mina stirrande, längtande blickar. Eller va fan, de är väl de enda som fattar... (ivf syns ju inte, men om ni bar en vit ros så skulle jag stirra längtande på er med).
♥ miss mary
måndag 20 augusti 2012
miss mary after the weekend
Jo, borde ju tänkt igenom det hela en gång till. Att först ta emot besök bestående av 1 st höggravid med tvillingar, plus man och barn. Att sen även gå med på att bjuda in ytterligare kompis med respektive och två små barn. Den tredje vännen plus man är utan barn. Hon blev kvällens stora stöd.
Jag bjöd ju alla med öppna ögon. Jag tänkte igenom det innan. Ja, det skulle bli jobbigt med tvillingmagen. Jag ser dem ju så sällan. Jag vill vara en social, omtänksam och fin vän i alla lägen.
Men om jag nu ska vara fin och omtänksam, kan jag inte förvänta mig detsamma tillbaka? Eller förstår inte mina närmaste vänner (syftar på dem med barn som var med) att jag inte vill diskutera ägglossning (kom upp två gånger, jag styrde bort det båda gånger) och att inte heller förlossning är något jag önskar vid mitt barnlösa middagsbord? Jag borde sagt ifrån, men gråten var sååå nära att det inte gick. Dessutom satt en liten djävul på min axel som sa att jag borde ta hänsyn till att den blivande mamman borde få berätta och prata om det. Nu när jag ser det i skrift ser jag hur urbota dumt det låter. Självklart borde mina två vänner med barn ta den hänsynen till mig och inte diskutera just förlossning och ingående om spädbarn vid mitt matbord. Och det är ju såklart min uppgift att upplysa dem om det om de inte fattar det. Nästa gång... om jag nu utsätter mig för det igen.
♥ miss mary
ps Det finns många, alldeles för många, bloggar om barnlöshet, ivf och adoption där ute. Det hjälper mig att läsa dem, men jag önskar att det inte fanns så många kvinnor (har inte hittat någon skriven av en man) där ute som lider! ds
Jo, borde ju tänkt igenom det hela en gång till. Att först ta emot besök bestående av 1 st höggravid med tvillingar, plus man och barn. Att sen även gå med på att bjuda in ytterligare kompis med respektive och två små barn. Den tredje vännen plus man är utan barn. Hon blev kvällens stora stöd.
Jag bjöd ju alla med öppna ögon. Jag tänkte igenom det innan. Ja, det skulle bli jobbigt med tvillingmagen. Jag ser dem ju så sällan. Jag vill vara en social, omtänksam och fin vän i alla lägen.
Men om jag nu ska vara fin och omtänksam, kan jag inte förvänta mig detsamma tillbaka? Eller förstår inte mina närmaste vänner (syftar på dem med barn som var med) att jag inte vill diskutera ägglossning (kom upp två gånger, jag styrde bort det båda gånger) och att inte heller förlossning är något jag önskar vid mitt barnlösa middagsbord? Jag borde sagt ifrån, men gråten var sååå nära att det inte gick. Dessutom satt en liten djävul på min axel som sa att jag borde ta hänsyn till att den blivande mamman borde få berätta och prata om det. Nu när jag ser det i skrift ser jag hur urbota dumt det låter. Självklart borde mina två vänner med barn ta den hänsynen till mig och inte diskutera just förlossning och ingående om spädbarn vid mitt matbord. Och det är ju såklart min uppgift att upplysa dem om det om de inte fattar det. Nästa gång... om jag nu utsätter mig för det igen.
♥ miss mary
ps Det finns många, alldeles för många, bloggar om barnlöshet, ivf och adoption där ute. Det hjälper mig att läsa dem, men jag önskar att det inte fanns så många kvinnor (har inte hittat någon skriven av en man) där ute som lider! ds
måndag 2 april 2012
miss mary wonders
Jag undrar om jag är rädd. Rädd för att må bra och ändå inte vara nöjd. Rädd att bli avslöjad, att inte duga och att bli ratad. När jag skulle köpa en present igår kom det helt plötsligt att handla mer om hur presenten skulle avspeglas på mig. Tycker han att den är för billig, fånig, onödig? Jag måste vara helt misslyckad, slösig, snål. Intressant.
Jag undrar även om jag är sjuk, om järnvärdet inte har gått upp som det ska eller om den enorma trötthet jag känner delvis är psykisk. Bara att kämpa på... målet finns där! Mitt barn...
♥ miss mary
Jag undrar om jag är rädd. Rädd för att må bra och ändå inte vara nöjd. Rädd att bli avslöjad, att inte duga och att bli ratad. När jag skulle köpa en present igår kom det helt plötsligt att handla mer om hur presenten skulle avspeglas på mig. Tycker han att den är för billig, fånig, onödig? Jag måste vara helt misslyckad, slösig, snål. Intressant.
Jag undrar även om jag är sjuk, om järnvärdet inte har gått upp som det ska eller om den enorma trötthet jag känner delvis är psykisk. Bara att kämpa på... målet finns där! Mitt barn...
♥ miss mary
torsdag 29 mars 2012
miss mary wants energy
Ända sedan förra helgens två dagar i pisten (blöt, kall, regnig och svårgåkt, men ändå) är jag helt slut. Hoppas tom över dagens träning. Dricker mitt mysko the som jag fick av reflexologen. Vad gör man inte för att hela kroppen och jag ska må bra??? Inget är iofs för stort att offra för ev graviditet. Hittills har jag gjort följande:
♥ miss mary
Ända sedan förra helgens två dagar i pisten (blöt, kall, regnig och svårgåkt, men ändå) är jag helt slut. Hoppas tom över dagens träning. Dricker mitt mysko the som jag fick av reflexologen. Vad gör man inte för att hela kroppen och jag ska må bra??? Inget är iofs för stort att offra för ev graviditet. Hittills har jag gjort följande:
- tagit ut min navelpiercing
- plågat mig hos reflexologen varje vecka (det är skönt efteråt, det hjälper mot hälsporren och hormon-obalans mm, men det gör hur ont som helst ibland), och jag fortsätter att gå dit...
- dricker järnsaft (tas upp bättre av kroppen och består mest av växter, mycket skonsammare) som smakar galla
- trycker i mig massa naturpiller mot min allergi och (peppar, peppar) det verkar hjälpa och jag kan sänka och fasa ut läkemedels-allergi-tabletten som inte är snäll mot min kropp
- slutat dricka kaffe (bytt ut mot ovan nämnda the)
- tränar 3 ggr/vecka för styrka och energi
- slutat med anti-depp-läkemedel
♥ miss mary
onsdag 29 februari 2012
miss mary is fit
Nu har jag tagit hand om mig på bästa sätt: jag har varit på gymmet och fått instruktioner nivå 2. Coola övningar, galet peppande instruktör och mycket bra info. Bl a att jag måste hålla in magen. Att jag måste gå tre gången på massage den närmaste månaden. Att jag har en fin hållning och jättebra kroppskontroll. Att jag verkligen är bra!
Oj, oj, verkligen härligt att höra. Och i enlighet med att jag nu är snäll mot mig själv och tar hand om mig så bejakar jag det jag får höra och ser det som sanningar (i motsats till lögner för att fjäska).
I morgon är det dags för första passet med nya rutinen. Hoppas träningsvärken lägger sig tills dess... vilket barn jag än får så ska det banne mig ha en mamma i form! Så det så!
♥ miss mary
Nu har jag tagit hand om mig på bästa sätt: jag har varit på gymmet och fått instruktioner nivå 2. Coola övningar, galet peppande instruktör och mycket bra info. Bl a att jag måste hålla in magen. Att jag måste gå tre gången på massage den närmaste månaden. Att jag har en fin hållning och jättebra kroppskontroll. Att jag verkligen är bra!
Oj, oj, verkligen härligt att höra. Och i enlighet med att jag nu är snäll mot mig själv och tar hand om mig så bejakar jag det jag får höra och ser det som sanningar (i motsats till lögner för att fjäska).
I morgon är det dags för första passet med nya rutinen. Hoppas träningsvärken lägger sig tills dess... vilket barn jag än får så ska det banne mig ha en mamma i form! Så det så!
♥ miss mary
måndag 16 januari 2012
miss mary wants stripy things
Idag ska jag gå förbi tapetseraren i kvarteret. Vi ska klä om två stolar och har båda enats om att vi ska vara vuxna och tänka igenom saken och INTE ta nåt av de hysteriskt randiga eller prickiga tyger vi sett och vill ha (fast det går inte att bestämma sig för det finns så många, många, många fina). Lite mer dämpat och anpassningsbart, och sen så syr jag galna överdrag att byta med.
Denna vecka försöker vi båda göra saker som absolut inte har med barn att göra. Tapetserare, museum, möhippeplanering och en grym afterwork är inplanerade. Här tar man hand om sig, jajamensann!
♥ miss mary
Idag ska jag gå förbi tapetseraren i kvarteret. Vi ska klä om två stolar och har båda enats om att vi ska vara vuxna och tänka igenom saken och INTE ta nåt av de hysteriskt randiga eller prickiga tyger vi sett och vill ha (fast det går inte att bestämma sig för det finns så många, många, många fina). Lite mer dämpat och anpassningsbart, och sen så syr jag galna överdrag att byta med.
Denna vecka försöker vi båda göra saker som absolut inte har med barn att göra. Tapetserare, museum, möhippeplanering och en grym afterwork är inplanerade. Här tar man hand om sig, jajamensann!
♥ miss mary
torsdag 12 januari 2012
miss mary and the gym
Ta-hand-om-mig har den här veckan gått bra. Tre gånger på gymmet. Matlåda alla dagar. Snälla tankar nästan jämt. Ingen pms längre. Att jag kan vara glad över att ha fått mens, kan sätta denna månads pms i perspektiv... annars är mens det sista en ofrivilligt barnlös vill ha.
♥ miss mary
Ta-hand-om-mig har den här veckan gått bra. Tre gånger på gymmet. Matlåda alla dagar. Snälla tankar nästan jämt. Ingen pms längre. Att jag kan vara glad över att ha fått mens, kan sätta denna månads pms i perspektiv... annars är mens det sista en ofrivilligt barnlös vill ha.
♥ miss mary
måndag 9 januari 2012
miss mary is is being creative.
Efter svängen på stan i helgen med många fina randiga saker och en grymt hemskt ihållande pms är det vardag igen. Pms:en har lagt sig lite - det har sina nackdelar att fasa ut psykofarmaka - och livet ser aningens ljusare ut.
Ta hand om mig-processen går framåt: igår tillbringade jag 3 timmar vid datorn och skissade. Timmar under vilka alla andra tankar var borta. Så skönt! Syster peppar mig och tillsammans skapar vi superfina designkoncept! I ta-hand-om-mig ingår ju dessutom bra mat (inte sund mat, inte diet-mat, utan BRA mat) och jag är grymt nöjd över att kunna packa min matlådeväska för andra gången denna vecka.
Om ca två veckor flyttar lilla E som vi satt barnvakt för i helgen. Det känns otroligt tungt, hon är liksom min och mannens också. För att inte tala om hennes föräldrar. Dem kommer vi sakna massor...
♥ miss mary
Efter svängen på stan i helgen med många fina randiga saker och en grymt hemskt ihållande pms är det vardag igen. Pms:en har lagt sig lite - det har sina nackdelar att fasa ut psykofarmaka - och livet ser aningens ljusare ut.
Ta hand om mig-processen går framåt: igår tillbringade jag 3 timmar vid datorn och skissade. Timmar under vilka alla andra tankar var borta. Så skönt! Syster peppar mig och tillsammans skapar vi superfina designkoncept! I ta-hand-om-mig ingår ju dessutom bra mat (inte sund mat, inte diet-mat, utan BRA mat) och jag är grymt nöjd över att kunna packa min matlådeväska för andra gången denna vecka.
Om ca två veckor flyttar lilla E som vi satt barnvakt för i helgen. Det känns otroligt tungt, hon är liksom min och mannens också. För att inte tala om hennes föräldrar. Dem kommer vi sakna massor...
♥ miss mary
torsdag 5 januari 2012
miss mary is being ungrateful...
Igår ringde en kär vän och ville bjuda på middag hemma hos sig och sin familj. I och med att dagen varit full av barn (dagis verkar ha stängt och då kommer alla med till jobbet) så var jag helt slut. I kombination med pms och allmän uppgivenhet över barnlöshet och väntetider så blev mitt svar att jag gärna kom på middag om hon höll sina ungar lugna. Ähem. Trevligt. Messade genast ett stort förlåt, jag älskar ju hennes ungar, det är mig mig mig mig det är fel på. Hon förstod, men jag är fortfarande lite i chock över mig själv och att det gått så långt.
Nu sitter jag i ateljén och pysslar, tar hand om mig själv... syr kläder till en giraff som vännen som snart ska föda ska få. Har dock inte tagit fram den randiga bodyn.
♥ miss mary
Igår ringde en kär vän och ville bjuda på middag hemma hos sig och sin familj. I och med att dagen varit full av barn (dagis verkar ha stängt och då kommer alla med till jobbet) så var jag helt slut. I kombination med pms och allmän uppgivenhet över barnlöshet och väntetider så blev mitt svar att jag gärna kom på middag om hon höll sina ungar lugna. Ähem. Trevligt. Messade genast ett stort förlåt, jag älskar ju hennes ungar, det är mig mig mig mig det är fel på. Hon förstod, men jag är fortfarande lite i chock över mig själv och att det gått så långt.
Nu sitter jag i ateljén och pysslar, tar hand om mig själv... syr kläder till en giraff som vännen som snart ska föda ska få. Har dock inte tagit fram den randiga bodyn.
♥ miss mary
onsdag 28 december 2011
miss mary and 2011.
Detta år har både vill jag och vill jag inte uppleva igen.
Men jag har min fantastiske man och när vi går igenom livet så slutar jag inte att bli alldeles varm av att det är han och jag. År 2012 kan inte bli bättre när det gäller kärlek!
Nyårslöftet blir såklart att "ta hand om mig" och må bra. Må bra innebär att äta rätt (för då mår jag bra), att motionera lagom (för då mår jag bra) och att virka, läsa och umgås med vänner. Reflexologen ingår också (i slutändan mår jag väl bra där också, även om det är en aning smärtsamt). :-)
♥ miss mary
Detta år har både vill jag och vill jag inte uppleva igen.
- Jag vill därför att vi gifte oss! Min kärlek och jag sa "ja" inte mindre än 2 gånger.
- Jag vill inte därför att 2011 var året med 3 misslyckade ivf-försök. Jag tillhör inte dem som räknar ut hur gammalt ett eventuellt barn hade varit, men när tvillingarna inte fastnade så blev det extra mörkt. Hade hoppats på tredje gången gillt. Och dessutom hade jag massa fina namn på lager. Det är lite svårt var man ska lägga ribban för hoppet. Hoppas jag för mycket blir fallet djupt. Hoppas jag för lite så är det kanske därför det inte fastnar?
Men jag har min fantastiske man och när vi går igenom livet så slutar jag inte att bli alldeles varm av att det är han och jag. År 2012 kan inte bli bättre när det gäller kärlek!
Nyårslöftet blir såklart att "ta hand om mig" och må bra. Må bra innebär att äta rätt (för då mår jag bra), att motionera lagom (för då mår jag bra) och att virka, läsa och umgås med vänner. Reflexologen ingår också (i slutändan mår jag väl bra där också, även om det är en aning smärtsamt). :-)
♥ miss mary
tisdag 27 december 2011
miss mary is sad...
Äntligen hemma igen. Det blev nog lite mycket att hålla inom mig och jag märkte att jag började tänka på min kropp (alltid ett dåligt tecken om man har/har haft en ätstörning) och fundera över hur sund jag borde bli.
På restaurangen dit vi åkte för kvällsmat bytte jag bord för att komma bort från en barnfamilj. Grinade hela vägen hem under diskussioner om hur jag ska hitta ett svar på hur jag ska "ta hand om mig själv". Det är svårt.
Nu har jag gråtit ut. Min man är fantastisk! Kvällens "ta hand om mig själv" har jag kommit fram till ska bli att kolla in alla garnrester jag fick med mig hem. Sortera, nysta och gotta mig i fantasier om vad jag ska virka för trevligt randigt...
♥ miss mary
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)