miss mary matmissbrukar (MMM-metoden)

Offerkoftan sitter hyfsat tajt just nu. Igår när jag körde hem från jobbet snörpte den åt som bara den och jag knäppte med våld upp några knappar, åkte till mataffären och handlade och gjorde sen "skivad mozzarella/tomat/lök/egen basilika/olja och kryddor" till mig själv. Sen tvingade jag mig att sitta en stund och uppskatta läget: jag, miss mary, tar minsann hand om mig själv och njuter av livet. Och äter sunt. Jajamen.

En halvtimme senare hade jag även ätit upp de skånska pepparkakor jag köpt. Med smör och ost på. Ja, alla i paketet. Det är väldigt små paket.

Ytterligare en halvtimme senare hade även den lilla satsen chokladbollssmet (inget fjantigt finlir med rullning här inte) slunkit ner.

Det är en sådan kväll man kan få om offerkoftan är på och om man som frisk matmissbrukare slarvar med måltiderna under två dagar. Det går inte. Man halkar liksom tillbaka i missbruk light en liten stund. Men eftersom jag är frisk så hetsar jag inte upp mig över de enstaka återfallen, det blir bara värre då. Jag tänker istället på att jag ska vara snäll mot mig själv, gå till garnaffären och bokaffären - mina två favoritaffärer - och handla mjuka och hårda paket till mig själv. (check, var där på lunchen och är fattigare men gladare)

Och så tänker jag på vännen som fick mig att börja sluta med matmissbruket. Det var inte över förrän 20 år senare, men det kunde gått mycket värre utan hennes intervention.

♥ miss mary

Foton och energi

Vi har nu tagit lite foton till lillemans album. Så snart vi har skrivit på ett papper så "får" vi skicka något till barnhemmet. Efter råd så har vi valt kläder, nojat (jag), tagit det lugnt (min man) och fotat säng, docka + dockvagn, trehjuling, mamma framför huset, pappa framför huset samt mamma och pappa hållandes foto av lilleman. Pust. Nu ska jag bara ta ett kort av en tröja vi ska ta med, sen är vi (jag) färdiga.

Konstigt nog (eller inte?) är jag helt slut, har ångest och är trött. Har rett ut missförstånden med mina två vänner och efter mycket gråt och prat är allt bara bra nu. Jag har lärt mig att vara ärlig och tydlig från första sekund, annars blir alla inblandade lidande. Mina två vänner var jätteglada att jag sa till, samt jätteledna över hur ledsen de gjort mig.

Mitt i allt detta orkar man kanske inte med ytterligare en aktivitet med nya människor. Fast jag gav mig iväg ändå... Jag träffade en tjej och vi pratade nonstop i två timmar om barnlöshet, folks konstiga kommentarer och oförstående, design, företagande, känslor, virkning och barn. Hon är gravid via ivf. Jag svävade hem efter detta oväntade, men så underbara möte. Tror hon kände lite likadant. 

♥ miss mary

Landet

När jag började läsa barnlöshetsbloggar och då speciellt dem om adoption blev jag alltid lika irriterad över en återkommande sak, nämligen vanan att skriva "Landet" istället för landet man menar. Varför i hela världen ska man krångla till det så och hålla på?
Nu har det gått en tid och jag har blivit lite mer insiktsfull. Det är inte alltid ok att skriva ut vilket land man vill adoptera ifrån enligt adoptionsorganisationerna. De som ska adoptera vill vara anonyma. Eller så vill man bara behålla en liten gnutta för sig själv, kanske jämförbart med de där första veckorna där man inte berättar för någon att man är gravid? Ja, allt detta har jag funderat över.
Men, trots allt så är det något som skaver när jag ser "Landet". Och jag vet vad det är: det är den stora bokstaven i början (rysning). Så om jag skulle slinta och skriva "Landet" istället för "landet" så får någon gärna knuffa tillbaka mig i fållan igen... då blir jag skyldig en väntan&längtansuggla! ;-)

♥ miss mary

miss marys väntan&längtansuggleutlottning

Nu är den avgjord enligt konstens alla regler! Fyra små lappar i kopp och så dragning... trumvirvel... det blev kommentar nummer 1 som vann: Cecilia. Grattis! Väntan&längtansugglan kommer på posten till dig och håller dig sällskap i väntan och längtan.

Kram och tack till er alla som delade med er av väntan och längtan!

 ♥ miss mary

Utlottning

Bloggen som startade som ventil har fått några läsare vet jag, men eftersom jag inte är och kollar statistik så ofta så är jag lite osäker på hur ofta ventilen läses av andra. Det jag vet är hur mycket mina läsares kommentarer betyder för mig, samt hur mycket andra bloggar ger mig.

Nu har jag sett att jag närmar mig mitt hundrade inlägg, detta är mitt nittionionde inlägg. Enligt vad jag lärt mig så betyder det ett firande av något slag. Alltså tänker jag lotta ut en liten uggla. Inspirerats har jag av min favoritvirkblogg kungen&majkis som virkat vänteugglor.

Så för alla er som väntar och längtar (inte bara efter barn, kan vara vad som helst), här kommer miss marys väntan&längtansuggleutlottning! Jag lottar ut bland er som lämnar en kommentar på detta inlägg. Om du vill får du skriva vad du längtar efter eller väntar på...

Kommentera senast den 20 februari och länka till din blogg alternativt lämna e-mail så jag kan nå dig om du vinner.

♥ miss mary

Så där.

Jag bad till slut maken svara på frågan om att vara lekpersonal. Han har humor. Så här skrev han. "Tyvärr kan vi inte hjälpa till eftersom vi ska ordna med våra adoptionspapper. Krama lillkillen från oss." Svaret blev självklart något gulligt och pepprande om adoption och hur bra vi är. Suck. Men jag fick mig en liten lektion i hur jag kan svara utan att vara föööör ärlig och arg, bara låta det anas och ändå få folk att fatta.

Tog med mig datorn hem idag. Det går inte att vara på jobbet för tillfället, jag blir helt uppäten och går upp i varv och mår då dåligt. Ett omissbart möte i morgon bitti ställdes in av chefen och miss mary jublade... Kanske tar jag fredagsmötet via Skype, det vore sannerligen något nytt för mina kollegor.

Egentligen hade jag några sura tankar på lut att lufta, men kvällen har vi tillbringat hos guddottern som fyllde 1 år, så det sura känns inte helt aktuellt. Det finns hopp om surkärringen. Istället tipsar jag om sköna Kungen&Majkis-bloggen. Jag har inspirerats av hennes vänte-uggla och gjort en egen till en vän som väntar. Borde göra flera till alla som väntar... randiga? :-)

♥ miss mary

Sunny side up

Vad gör man en kväll när man inte kan sova och
- jobbet snurrar runt som en orkan i hjärnan
- hjärncellerna som är lediga från ovanstående snurrar i tornadostyrka kring olika sn (surfar och surfar och surfar)
- en tjej på kören tyckte det var en bra idé att ta med sin spädis på körövningen
- man känner att mensen är på gång (hoppet är det sista som dör uppenbarligen)?

Jo, man ser till att frigöra lite hjärna genom att slappna av, kommer då prompt att tänka på att guddotterns mamma sa något om ett virkat ägg och så stiger man upp, sätter sig i soffan och virkar ett ägg. Självklart med the sunny side up! Toppar nattens aktivitet med lite julgodis och ett blogginlägg.

♥ miss mary

Det töar

Mannen har tagit med sig vän och deras barn till sin hobby. Jag bestämde mig för att stanna hemma, de är tillräckligt många för att det ska funka. Vill gå och shoppa lite garn, men saken är att det är så halt ute att jag knappt kom till brevlådan. Buss?

Skriver en lista på saker jag vill och ska göra. Ser tillbaka på mitt liv sen barnlösheten kickade in och det är en sorglig tillbakablick. Jag som aldrig tackar nej, som alltid varit kvar till sist på festen, dansat, hoppat på olika saker och haft massa energi (trots deppressionssvackor) lever nu som en sorglig liten ensam pensionär. Inget är roligt, ingen ork finns, jag vill bara sitta och läsa, virka kanske, vara hemma... Jag slutar inte försöka förbättra mig och min livskvalitet, kämpar som en iller för att leva i nuet, inte grubbla, sörja och deppa bort, MEN från det längre perspektivet ser jag att jag för en sisofyskamp mot det.

Jag har tom börjat tänka att ivf inte var så farligt och lagt fram förslag till maken om en plan i väntan på barn. Special needsbrevet, eller önskemålen, börjar samtidigt ta form. I en affär såg vi igår en familj med barn från vårt eventuella land. Överallt ser jag dem förresten: adoptivfamiljerna! Hoppas de inte känner mina stirrande, längtande blickar. Eller va fan, de är väl de enda som fattar... (ivf syns ju inte, men om ni bar en vit ros så skulle jag stirra längtande på er med).

 ♥ miss mary

En tung dag.

En slags baksmälla efter allt sällskap i jul, trevligt över förväntan, långa och djupa samtal med mina föräldrar (så skönt) och umgänge med vänner och deras barn. Redan igår kväll kände jag känslobaksmällan smyga sig på och den var fullt utvecklad när jag vaknade i morse. Mannen mådde ungefär likadant så vi gav oss ut på en försiktig presentletarrunda på stan bara.
Försökte få kontakt med en vän på besök i stan, men eftersom vi var så off orkade vi inte styra upp något mer än att köpa presenten och fråga om de ville fika. Fick inget svar på det (lite besviken). Fick inte heller ngn respons på att jag meddelade present och pris som de velat dela. Jaja, orkar inte ta in någon annan idag, släppte av maken på hans hobby och åkte hem till soffan, julklappsbok och godis.
Har det lite tungt med barntankarna, läser andras bloggar för att distrahera men det funkar inte. Tänker på ev randig mössa jag vill virka med julklappsgarnet istället. Och att jag just idag när jag är låg inte behöver ta de stora tankevändorna. Faktiskt. Återvänder till min bok nu. Nattens cirkus.
♥ miss mary

Jamen, va fan?!

Borde väl inte vara så förvånad egentligen. Efter veckans glada turbulens och gårdagens eufori. Mannen ringde alla våra organisationer och pratade. Det kom fram att vi kanske kan få ett syskonpar inom 1,5 år. Rusig lycka inombords. Och som alltid vet jag att jag borde ta det lugnt för annars blir det som idag eftersom jag - som jag nu vet - är en skörstark person. Trött ända in i märgen, svårt att ta sig fram för kroppen lyder inte. Känslor som liknar depression. Dock gör det gör mig inte lika rädd som vanligt, jag tog det i min takt till jobbet och tänker ta det lilla lugna här idag. Ett steg i taget.

Ändå blir jag så frusterad, se rubriken.

Och för att avsluta med något positivt så gick jag till en garnaffär igår. Myyyyysigt. Kom hem och gjorde klart det utlovade hårbandet till guddottern och började på en mössa. Mössan blir självklart randig.

♥ miss mary

miss mary is tense

Det är mycket den här veckan. Uruselt humör. Grinar mig till söms och gör ingenting. Men... min kära vän som flyttat låååååååååååååångt bort frågade om det inte var den här veckan som vi väntade på medgivande. Jo, det är det ju. Sen kom jag att tänka på (via ett sms med bilder) att det ju är idag som min kompis får tvillingar. Hmm. Lite vanlig depp på det så är det ju inte konstigt att jag är spänd.

Skallergrisen håller på att få sällskap av en kyckling. Satt en stund i morse för att orka gå hemifrån. Tror den blir söt. Ligger nog på snuttefiltarna ett tag till, har bestämt mig för att inte göra baby-presenter (inga stora i alla fall), jag orkar inte.

Ikväll är det kör igen. Läskigt och spännande. Yes, me got myself a hobby, yes indeed, me did!

♥ miss mary

miss mary and the caffe latte

Jag har bara "syndat" ett fåtal gånger och druckit kaffe sen jag på reflexologens inrådan slutade i våras. Efter det har jag på flera håll sett att det inte är bra med kaffe när man vill göra barn. Helt ok! Men idag är en sån dag där jag grinat på p-platsen, hållit tårarna i schack under fika och möten och dessutom fått huvudvärk. Mitt sinne krävde en latte. Lämpade sig dessutom så att det just bryggdes en pressokanna när behovet kom upp så en liten finlatte blev det. Det kan ju omöjligt göra någon skillnad.

Min kompis som väntar tvillingar ska snart föda/snittas. Jag har bitit mig i tungan under flera samtal för att inte erbjuda mig att komma och hjälpa till. (Det går framåt med självinsikten och kännedomen om den egna styrkan.) Tänkte dock skicka presenter. Virkade en skallra häromdagen och garvar själv varje gång jag ser den (en gris). Har även ett mönster på ursöta snuttefiltar. Och det är här en liten del inom mig pockar på uppmärksamhet. Vad händer med mig när jag gör detta? Orkar jag virka baby-grejer? Frågan har flaxat runt ett tag och det jag måste tänka på är att 1) fokusera på det roliga, dvs virkningen och 2) inte gräva ner mig i att jag virkar åt någon annans bäbis. Kan det rent utav vara terapeutiskt? Antagligen om jag virkar en randig snuttefilt... ;-)

♥ miss mary

miss mary.

Ja, det blir en punkt där uppe efter miss mary. Känner mig idag extra trött på att vara tung (både till sinnes och i kroppen) och längtar såååå efter att flirta med min man, inte tycka att livet är jobbigt och att vara spontan. Allt det är borta. Eller i alla fall dolt.
När jag inte ens orkar masa mig till ateljén och börja virka något. När tanken "äh, varför då?" dyker upp hela tiden och sabbar.
Men... något som håller i sig är min kärlek till allt randigt. Massa mysiga, fina, klara, härliga, ljuvliga ränder. Som i min självköpta schal som nu är inne på tredje säsongen. Jag myser när jag ser rusket ute och sträcker mig efter min schal. It´s me and my stripes against the world.Nu kom att tänka på The white stripes (yes, randigt!) låt "Seven Nation Army".

Inom loppet av detta inlägg kom ett spirande jävlar-anamma över mig. Fasiken, nu tänker jag skaffa mig en hobby som tar mig ur huset. Så det så!

♥ miss mary

miss mary has gone stripey

Jag har idag frossat i ränder. Min man har fått en chalk-bag där utsidan är randig! Blev himla glad när han frågade om jag ville virka en... Vi har tillbringat hela dagen med att sy, pyssla och virka. 

♥ miss mary

miss mary wants the weekend

När inga randiga saker är i sikte, barnlösheten känns som ett moln (sammanhängande, men ständigt närvarande) och jag blir ledsen av att prata med bekanta (som ju inte är lika samstämda som vänner), då finns det bara två bot: att virka eller att läsa. Att läsa om virkning går också bra.
Virkar på några olika saker. Schal, halsduk, uggla, monster, kritpåse och armband.
Läser sorglig bok som jag har behövt pausa.
Pratade länge med en vän. 

♥ miss mary