Någon gång kanske det inte gör ont längre. Någon gång kanske jag slipper få en klump i magen, tryck över bröstet och längtan till att gråta en skvätt bittra tårar.
Faktiskt så är det mycket lättare att se magar och barnvagnar. Jag bryr mig inte så mycket om de håller sig utanför mig närmaste sfär. Acceptansträning. När lilleman är med så förundras vi gemensamt över det lilla knytet och jag lägger mig på hans intressenivå, dvs måttligt begeistrad. Känns skönt, för jag har alltid varit den som sugits in i alla bäbisar, fått hålla, gunga och hålla på. Varit barnvakt, bästa tanten, roligaste personen! Nu är jag en skugga av det. Jag finns bara till för min egen bäbis. Min lilleman.
Tills det kommer någon som är nära och berättar. Då blir det lite tufft igen. Jag visste om det långt innan. De tror att de är så diskreta, de fattar inte att jag ser alla tecken, känner deras vånda av att ha en hemlis, genomskådar alla ursäkter som de plötsligt börjar med. Jag frågar aldrig, inte ens när hintarna blir stora som tallar. Nej, ska det avslöjas att någon är gravid får de göra jobbet själv för jag tänker aldrig riskera att ställa frågan som jag själv hatade så innerligt; "Är du gravid?"
♥ mother mary
Visar inlägg med etikett gravid. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gravid. Visa alla inlägg
fredag 27 mars 2015
fredag 7 november 2014
Bli gravid genom att adoptera
Då ska vi se. Har länge längtat efter att illustrera det jag nu ska försöka uttrycka i skrift. Men här är inlägget som äntligen bevisar att DET ÄR GENOM ATT ADOPTERA SOM MAN BLIR GRAVID.
Eller?
Det finns en del svårdödade myter. Jag är säker på att jag medverkar till att sprida en och annan utan att förstå det. Därför tar jag mig för det mesta tid att grundligt punktera de myter som finns om hur det går till att bli gravid genom att adoptera.
Tänk så här: Peter och Lena vill ha barn. De börjar försöka år 2000. Kanske tar det ett år och allt blir toppen. Kankse får de ett eller flera tidiga eller sena missfall. Kanske händer ingenting. Kankse börjar de år 2002 med ivf-behandling. Kanske ställer de sig samtidigt i adoptionskö. Eller inte. Gifter sig gör de i alla fall, för annars får man inte gå adoptionsutbildning.
De ivf-ar sig igenom de landstingsbetalda försöken. Deras omgivning vet att de försöker, men kan inte helt förstå att de är så himla deppiga över det. De borde ju njuta av livet utan barn medan de kan! Peter och Lena bråkar. De har inte så himla mycket sex förutom vid ägglossning. 2005 ger de upp gravid-tankarna och går i terapi ett tag. Under tiden har kanske Lena gått upp lite i vikt och bekanta och kollegor tittar menande på hennes mage. Peter ser ut som vanligt och får inga frågor. Hans polare pratar fotboll och film.
2006 har de kanske kommit fram i kön och kämpar med gråten i halsen för att samla papper till ett land de valt. De har sex igen. De är fortfarande inte säkra på att de kommer att få ett barn och folks kommentarer fortsätter att såra dem båda.
2008 får de barnbesked. Grattisen haglar och kommentaren "åh, då ska du se att ni slappnar av så ni får egna barn" går på repeat. Här kan Lena inte hålla sig utan blir både ledsen och aggressiv när hon försöker förklara att dessa kommentarer sårar. Man blir INTE gravid genom att slappna av. De gläds åt sitt eget barn som de ska hämta snart.
Peter och Lena blir familj med Lisa och det går några år då barntankarna är långt borta för dem. Kanske vill de försöka att skaffa ett syskon. Kanske är de nöjda. En dag 2012 blir Lena gravid. Det är för att hon nu äntligen har slappnat av och eftersom hon har adopterat Lisa. NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ, det är det inte. Det är för att hon under alla omständigheter ändå skulle blivit gravid då, år 2012, 12 år efter att de började försöka. Att de adopterade någon gång däremellan spelar ingen roll. Nej. No. Nein.
Det är detta jag försöker förklara för dem som fortsätter att sprida myten att en adoption/ett hundköp/en semesterresa hjälper en att slappna av så att man blir gravid. Många kan fysiskt inte bli gravida och då är påståenden som dessa ännu värre.
Det finns många, tillräckligt många i alla fall för att hålla myten vid liv, som blir gravida någon gång under eller efter en adoption. Viktigt att komma ihåg är att dessa skulle blivit gravida i vilket fall som helst. Precis som Lena i exemplet ovan.
♥ mother mary
PS Peter, Lena och Lisa är påhittade. Jag är inte gravid. DS
Eller?
Det finns en del svårdödade myter. Jag är säker på att jag medverkar till att sprida en och annan utan att förstå det. Därför tar jag mig för det mesta tid att grundligt punktera de myter som finns om hur det går till att bli gravid genom att adoptera.
Tänk så här: Peter och Lena vill ha barn. De börjar försöka år 2000. Kanske tar det ett år och allt blir toppen. Kankse får de ett eller flera tidiga eller sena missfall. Kanske händer ingenting. Kankse börjar de år 2002 med ivf-behandling. Kanske ställer de sig samtidigt i adoptionskö. Eller inte. Gifter sig gör de i alla fall, för annars får man inte gå adoptionsutbildning.
De ivf-ar sig igenom de landstingsbetalda försöken. Deras omgivning vet att de försöker, men kan inte helt förstå att de är så himla deppiga över det. De borde ju njuta av livet utan barn medan de kan! Peter och Lena bråkar. De har inte så himla mycket sex förutom vid ägglossning. 2005 ger de upp gravid-tankarna och går i terapi ett tag. Under tiden har kanske Lena gått upp lite i vikt och bekanta och kollegor tittar menande på hennes mage. Peter ser ut som vanligt och får inga frågor. Hans polare pratar fotboll och film.
2006 har de kanske kommit fram i kön och kämpar med gråten i halsen för att samla papper till ett land de valt. De har sex igen. De är fortfarande inte säkra på att de kommer att få ett barn och folks kommentarer fortsätter att såra dem båda.
2008 får de barnbesked. Grattisen haglar och kommentaren "åh, då ska du se att ni slappnar av så ni får egna barn" går på repeat. Här kan Lena inte hålla sig utan blir både ledsen och aggressiv när hon försöker förklara att dessa kommentarer sårar. Man blir INTE gravid genom att slappna av. De gläds åt sitt eget barn som de ska hämta snart.
Peter och Lena blir familj med Lisa och det går några år då barntankarna är långt borta för dem. Kanske vill de försöka att skaffa ett syskon. Kanske är de nöjda. En dag 2012 blir Lena gravid. Det är för att hon nu äntligen har slappnat av och eftersom hon har adopterat Lisa. NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ, det är det inte. Det är för att hon under alla omständigheter ändå skulle blivit gravid då, år 2012, 12 år efter att de började försöka. Att de adopterade någon gång däremellan spelar ingen roll. Nej. No. Nein.
Det är detta jag försöker förklara för dem som fortsätter att sprida myten att en adoption/ett hundköp/en semesterresa hjälper en att slappna av så att man blir gravid. Många kan fysiskt inte bli gravida och då är påståenden som dessa ännu värre.
Det finns många, tillräckligt många i alla fall för att hålla myten vid liv, som blir gravida någon gång under eller efter en adoption. Viktigt att komma ihåg är att dessa skulle blivit gravida i vilket fall som helst. Precis som Lena i exemplet ovan.
♥ mother mary
PS Peter, Lena och Lisa är påhittade. Jag är inte gravid. DS
lördag 30 mars 2013
Hoppet
Hoppet jag tillät mig att känna vid en gravt försenad (är aldrig sen) mens. Det hoppet liknar på pricken hoppet vid en ivf. Jag vet nu också att förtvivlan när det blöder känns likadant. Fast att man kan ha mens trots att man är gravid (ja, jag googlade). Pendlar nu mellan att rycka på axlarna för vi är ju ändå i adoptionssvängen nu och att grina i duschen, sängen, soffan... Och så hoppas jag lite fortfarande såklart. Och för att jag ska få ro tänker jag ta ett gravtest efter påsk/mens och gå vidare. Som en annan bloggare så klokt sa: bryta ihop och resa på sig igen...
Idag kommer släkt och äter middag. Vi har pyntat och jag skulle gladeligen ha det så här hela året: färgglada vimplar över hela planet, massa tulpaner, påskliljor, påskägg, färgglad duk, godisskålar och randiga soffor (alltid iofs, men randigt är ju så fint). Tur att vi är lediga några extra dagar och kan njuta av det.
Hittade en fantastisk sida på nätet. Igår var jag inne och läste igen. Den innehåller adoptionsberättelser, blogg, barnannonser (typ barn söker föräldrar, men eftersom det är en amerikansk sida så står där rätt mycket), beskrivningar av många olika sn samt fina bilder på barnen. En sida att bli glad av. Och att fylla på lite hopp av.
♥ miss mary
Hoppet jag tillät mig att känna vid en gravt försenad (är aldrig sen) mens. Det hoppet liknar på pricken hoppet vid en ivf. Jag vet nu också att förtvivlan när det blöder känns likadant. Fast att man kan ha mens trots att man är gravid (ja, jag googlade). Pendlar nu mellan att rycka på axlarna för vi är ju ändå i adoptionssvängen nu och att grina i duschen, sängen, soffan... Och så hoppas jag lite fortfarande såklart. Och för att jag ska få ro tänker jag ta ett gravtest efter påsk/mens och gå vidare. Som en annan bloggare så klokt sa: bryta ihop och resa på sig igen...
Idag kommer släkt och äter middag. Vi har pyntat och jag skulle gladeligen ha det så här hela året: färgglada vimplar över hela planet, massa tulpaner, påskliljor, påskägg, färgglad duk, godisskålar och randiga soffor (alltid iofs, men randigt är ju så fint). Tur att vi är lediga några extra dagar och kan njuta av det.
Hittade en fantastisk sida på nätet. Igår var jag inne och läste igen. Den innehåller adoptionsberättelser, blogg, barnannonser (typ barn söker föräldrar, men eftersom det är en amerikansk sida så står där rätt mycket), beskrivningar av många olika sn samt fina bilder på barnen. En sida att bli glad av. Och att fylla på lite hopp av.
♥ miss mary
söndag 23 december 2012
Nu är det gjort. Och det med besked.
Mor och far kom idag. Härligt och efterlängtat, men inte alltid helt lätt. Bl a så visste jag att jag någon gång under julen måste ta samtalet om "slappna bara av så blir ni gravida". Första missade jag för jag blev så paff. Tydligen har två karaktärer i Downton abbey svårt att få barn. De går till läkare och säger att de är anxcious to have a baby. No, säger läkaren, anxcious is no good. Där slutar mamma berätta och upprepar bara det sista igen. Jag fattar noll. Någta sekunder senare trillar polletten ner.
Den andra kommer i tvsoffan. Vi pratar länder, jag öppnar upp och berättar och hon funderar och klurar. Känns bra. Sen säger hon att hon känner på sig att vi ska bli gravida och att det nog kommer när vi väl (and wait for it...) adopterat och släppt tanken och stressen. Mycket lugnt börjar jag återigen förklara våra fysiska handikapp, att vi såklart också hoppas, men att vi inte kan sätta vår barnlängtan till hopp utan måste handla. Nej, det funkade inte. Då sätter jag in det sista jag har, nämligen brutal ärlighet: det känns som ett hån för mig som ofrivilligt barnlös när du säger att det är avslappning det beror på. Eller stress. Det funkar inte att säga så till mig. Fast hon lägger in en passus om att det minsann tog henne och pappa ett tag (på grund av stress såklart) att göra min lillasyster (det är 18 mån mellan oss) så tar hon till slut till sig det jag sagt. Att jag lyckades hålla mig lugn hjälpte nog, och att vi sedan i somras byggt upp en starkare relation än innan. Jag har släppt ner garden lite, började med utomkvedshavandeskapet, och min förändring ger gensvar hos mina föräldrar, främst mor.
God jul då!
♥ miss mary
Mor och far kom idag. Härligt och efterlängtat, men inte alltid helt lätt. Bl a så visste jag att jag någon gång under julen måste ta samtalet om "slappna bara av så blir ni gravida". Första missade jag för jag blev så paff. Tydligen har två karaktärer i Downton abbey svårt att få barn. De går till läkare och säger att de är anxcious to have a baby. No, säger läkaren, anxcious is no good. Där slutar mamma berätta och upprepar bara det sista igen. Jag fattar noll. Någta sekunder senare trillar polletten ner.
Den andra kommer i tvsoffan. Vi pratar länder, jag öppnar upp och berättar och hon funderar och klurar. Känns bra. Sen säger hon att hon känner på sig att vi ska bli gravida och att det nog kommer när vi väl (and wait for it...) adopterat och släppt tanken och stressen. Mycket lugnt börjar jag återigen förklara våra fysiska handikapp, att vi såklart också hoppas, men att vi inte kan sätta vår barnlängtan till hopp utan måste handla. Nej, det funkade inte. Då sätter jag in det sista jag har, nämligen brutal ärlighet: det känns som ett hån för mig som ofrivilligt barnlös när du säger att det är avslappning det beror på. Eller stress. Det funkar inte att säga så till mig. Fast hon lägger in en passus om att det minsann tog henne och pappa ett tag (på grund av stress såklart) att göra min lillasyster (det är 18 mån mellan oss) så tar hon till slut till sig det jag sagt. Att jag lyckades hålla mig lugn hjälpte nog, och att vi sedan i somras byggt upp en starkare relation än innan. Jag har släppt ner garden lite, började med utomkvedshavandeskapet, och min förändring ger gensvar hos mina föräldrar, främst mor.
God jul då!
♥ miss mary
söndag 4 november 2012
Hur man berättar för en ofrivilligt barnlös att man är gravid
Ja, det är ju inte så lätt. Min väninna C vävde ju in det i en passage om ett jobb hon sökt i mailet i veckan. Dubbel chock för mig som absolut inte väntat sig någonting sådant mitt i jobb-stycket. Aaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Vi sågs i helgen. Hon hade bula. Vecka 19. Hon är en skörstark person och mycket inkännande. Hon anspelade inte ens på magen förrän jag nästan med våld fört samtalet dit. Kära C!
Vi pratade om det där med att berätta och hon förklarade hur hon våndats och tänkt hur hon skulle göra det så smidigt för mig som möjligt. Hon ville berätta innan vi sågs så att inte vår träff förstördes för mig, att jag inte skulle sitta mitt i ledsamheten där och då. Jag sa att jag såg det fina i det hon gjort, garvade lite åt storyn hur chockad jag blev när det poppade upp mitt i jobbmailet och sa även att: DET FINNS INGET BRA SÄTT ATT BERÄTTA DET PÅ, allt får samma reaktion. I alla fall hos mig.
När någon berättar att de är gravida så gläds jag i ca en kvarts millisekund med den fina som berättar. Men sen kopplas tankarna på den blivande modern bort, fokus skiftar blixtsnabbt och jag blir till ett vulkanutbrott. Från djupet av mig (magen, kanske hjärttrakten) väller det upp en förtvivlan så stark och stor att luften tar slut, bara kvidande blir kvar och gråten väller över mig. Detta förklarade jag för C och jag tror att jag ska säga det till några fler som hållit på och hyschat och smugit. Det är sann glädje jag känner, men sen kommer vulkanen och då har det inte med gravida vännen att göra, det är helt löskopplat från det! Att få höra det kanske gör det lättare för dem?
♥ miss mary
Ja, det är ju inte så lätt. Min väninna C vävde ju in det i en passage om ett jobb hon sökt i mailet i veckan. Dubbel chock för mig som absolut inte väntat sig någonting sådant mitt i jobb-stycket. Aaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Vi sågs i helgen. Hon hade bula. Vecka 19. Hon är en skörstark person och mycket inkännande. Hon anspelade inte ens på magen förrän jag nästan med våld fört samtalet dit. Kära C!
Vi pratade om det där med att berätta och hon förklarade hur hon våndats och tänkt hur hon skulle göra det så smidigt för mig som möjligt. Hon ville berätta innan vi sågs så att inte vår träff förstördes för mig, att jag inte skulle sitta mitt i ledsamheten där och då. Jag sa att jag såg det fina i det hon gjort, garvade lite åt storyn hur chockad jag blev när det poppade upp mitt i jobbmailet och sa även att: DET FINNS INGET BRA SÄTT ATT BERÄTTA DET PÅ, allt får samma reaktion. I alla fall hos mig.
När någon berättar att de är gravida så gläds jag i ca en kvarts millisekund med den fina som berättar. Men sen kopplas tankarna på den blivande modern bort, fokus skiftar blixtsnabbt och jag blir till ett vulkanutbrott. Från djupet av mig (magen, kanske hjärttrakten) väller det upp en förtvivlan så stark och stor att luften tar slut, bara kvidande blir kvar och gråten väller över mig. Detta förklarade jag för C och jag tror att jag ska säga det till några fler som hållit på och hyschat och smugit. Det är sann glädje jag känner, men sen kommer vulkanen och då har det inte med gravida vännen att göra, det är helt löskopplat från det! Att få höra det kanske gör det lättare för dem?
♥ miss mary
måndag 29 oktober 2012
Monday monday, can´t trust that day...
Nä, för när man tror att man är redo för veckan och ändå vaknar med gråten i halsen blir man ju lite sned. Funderar på om jag håller på att bli förkyld. Har inte varit snorig på evigheter och tror att reflexologen har ett finger med i spelet. I att jag inte blivit det alltså. Men nu känner jag mig lite trasslig i kroppen när jag känner efter under översta lagret av mild ångest. Kanske därför som min måndag inte är att lita på?
Mina två gravida kollegor putar mer och mer. Jag girar vant mellan pratet, den ena vet ju hur jag har det, och jag har blivit mycket bättre på att inte hamna i konversationer gällande barn. Frågan om jag har barn besvaras numera med ett lugnt "nej" och smidigt byte av samtalsämne. Frågan om vi inte tänker skaffa barn snart kommer inte lika ofta, men får då svaret "jorå", och så en snabb gir till annat ämne. De som frågar verkar inte lägga märke till dessa undanmanövrar! Det är ändå det märkligaste: att det låter sig guidas iväg helt villigt till andra ämnen! Men, det bevisar ju återigen bara att det faktiskt är få som lägger något djupare i frågan, den är helt enkelt en "filler", något att ta till när man frågat om vädret och jobbet. De är egentligen inte intresserade.
♥ miss mary
Titelsång: Monday, monday av The mamas and the papas
Nä, för när man tror att man är redo för veckan och ändå vaknar med gråten i halsen blir man ju lite sned. Funderar på om jag håller på att bli förkyld. Har inte varit snorig på evigheter och tror att reflexologen har ett finger med i spelet. I att jag inte blivit det alltså. Men nu känner jag mig lite trasslig i kroppen när jag känner efter under översta lagret av mild ångest. Kanske därför som min måndag inte är att lita på?
Mina två gravida kollegor putar mer och mer. Jag girar vant mellan pratet, den ena vet ju hur jag har det, och jag har blivit mycket bättre på att inte hamna i konversationer gällande barn. Frågan om jag har barn besvaras numera med ett lugnt "nej" och smidigt byte av samtalsämne. Frågan om vi inte tänker skaffa barn snart kommer inte lika ofta, men får då svaret "jorå", och så en snabb gir till annat ämne. De som frågar verkar inte lägga märke till dessa undanmanövrar! Det är ändå det märkligaste: att det låter sig guidas iväg helt villigt till andra ämnen! Men, det bevisar ju återigen bara att det faktiskt är få som lägger något djupare i frågan, den är helt enkelt en "filler", något att ta till när man frågat om vädret och jobbet. De är egentligen inte intresserade.
♥ miss mary
Titelsång: Monday, monday av The mamas and the papas
fredag 28 september 2012
miss mary and the hobby
En hobby skulle jag ju fixa. En som tar mig ur huset. Mailade om en gospelkör (sjunger hellre än bra och allra bäst när det är glada sånger) och fick svar asap. Första steget taget.
Min enda kollega som jag berättat om utomkvedshavandeskapet för har haft svårt att få till en andra baby så vi har stöttat varandra lite i det tysta. Nu kom hon in och ville att jag skulle vara bland de första att veta att hon är gravid. Grattade, fällde en tår och tog mig samman.
Idag pratade jag med en annan kollega (som jag under sista veckan tyckt sett lite gravid ut) och hon avslöjade att även hon är gravid. Grattade, andades och tog mig samman.
Min fantastiska fina syster (som inte längtar efter barn som jag) kommer i kontakt med spädisar på olika sätt i sitt jobb. Någon hade tagit ett foto av henne med en pyttepytte i famnen och mitt hjärta snörptes ihop. Bilden var så otrololigt vacker och det fanns så mycket värme och kärlek i den. Jag hoppas så att jag får en liten för hen kommer att älska sin kloka, coola och annorlunda moster! Kopierade bilden, andades och tog mig samman.
Snart är det dags att gå hem och klä på sig myskläder, laga mat med mannen och krypa upp i soffan. Kanske slutar jag ta mig samman en stund där bland kärlek, kuddar och Bridgeblandning.
♥ miss mary
En hobby skulle jag ju fixa. En som tar mig ur huset. Mailade om en gospelkör (sjunger hellre än bra och allra bäst när det är glada sånger) och fick svar asap. Första steget taget.
Min enda kollega som jag berättat om utomkvedshavandeskapet för har haft svårt att få till en andra baby så vi har stöttat varandra lite i det tysta. Nu kom hon in och ville att jag skulle vara bland de första att veta att hon är gravid. Grattade, fällde en tår och tog mig samman.
Idag pratade jag med en annan kollega (som jag under sista veckan tyckt sett lite gravid ut) och hon avslöjade att även hon är gravid. Grattade, andades och tog mig samman.
Min fantastiska fina syster (som inte längtar efter barn som jag) kommer i kontakt med spädisar på olika sätt i sitt jobb. Någon hade tagit ett foto av henne med en pyttepytte i famnen och mitt hjärta snörptes ihop. Bilden var så otrololigt vacker och det fanns så mycket värme och kärlek i den. Jag hoppas så att jag får en liten för hen kommer att älska sin kloka, coola och annorlunda moster! Kopierade bilden, andades och tog mig samman.
Snart är det dags att gå hem och klä på sig myskläder, laga mat med mannen och krypa upp i soffan. Kanske slutar jag ta mig samman en stund där bland kärlek, kuddar och Bridgeblandning.
♥ miss mary
måndag 20 augusti 2012
miss mary after the weekend
Jo, borde ju tänkt igenom det hela en gång till. Att först ta emot besök bestående av 1 st höggravid med tvillingar, plus man och barn. Att sen även gå med på att bjuda in ytterligare kompis med respektive och två små barn. Den tredje vännen plus man är utan barn. Hon blev kvällens stora stöd.
Jag bjöd ju alla med öppna ögon. Jag tänkte igenom det innan. Ja, det skulle bli jobbigt med tvillingmagen. Jag ser dem ju så sällan. Jag vill vara en social, omtänksam och fin vän i alla lägen.
Men om jag nu ska vara fin och omtänksam, kan jag inte förvänta mig detsamma tillbaka? Eller förstår inte mina närmaste vänner (syftar på dem med barn som var med) att jag inte vill diskutera ägglossning (kom upp två gånger, jag styrde bort det båda gånger) och att inte heller förlossning är något jag önskar vid mitt barnlösa middagsbord? Jag borde sagt ifrån, men gråten var sååå nära att det inte gick. Dessutom satt en liten djävul på min axel som sa att jag borde ta hänsyn till att den blivande mamman borde få berätta och prata om det. Nu när jag ser det i skrift ser jag hur urbota dumt det låter. Självklart borde mina två vänner med barn ta den hänsynen till mig och inte diskutera just förlossning och ingående om spädbarn vid mitt matbord. Och det är ju såklart min uppgift att upplysa dem om det om de inte fattar det. Nästa gång... om jag nu utsätter mig för det igen.
♥ miss mary
ps Det finns många, alldeles för många, bloggar om barnlöshet, ivf och adoption där ute. Det hjälper mig att läsa dem, men jag önskar att det inte fanns så många kvinnor (har inte hittat någon skriven av en man) där ute som lider! ds
Jo, borde ju tänkt igenom det hela en gång till. Att först ta emot besök bestående av 1 st höggravid med tvillingar, plus man och barn. Att sen även gå med på att bjuda in ytterligare kompis med respektive och två små barn. Den tredje vännen plus man är utan barn. Hon blev kvällens stora stöd.
Jag bjöd ju alla med öppna ögon. Jag tänkte igenom det innan. Ja, det skulle bli jobbigt med tvillingmagen. Jag ser dem ju så sällan. Jag vill vara en social, omtänksam och fin vän i alla lägen.
Men om jag nu ska vara fin och omtänksam, kan jag inte förvänta mig detsamma tillbaka? Eller förstår inte mina närmaste vänner (syftar på dem med barn som var med) att jag inte vill diskutera ägglossning (kom upp två gånger, jag styrde bort det båda gånger) och att inte heller förlossning är något jag önskar vid mitt barnlösa middagsbord? Jag borde sagt ifrån, men gråten var sååå nära att det inte gick. Dessutom satt en liten djävul på min axel som sa att jag borde ta hänsyn till att den blivande mamman borde få berätta och prata om det. Nu när jag ser det i skrift ser jag hur urbota dumt det låter. Självklart borde mina två vänner med barn ta den hänsynen till mig och inte diskutera just förlossning och ingående om spädbarn vid mitt matbord. Och det är ju såklart min uppgift att upplysa dem om det om de inte fattar det. Nästa gång... om jag nu utsätter mig för det igen.
♥ miss mary
ps Det finns många, alldeles för många, bloggar om barnlöshet, ivf och adoption där ute. Det hjälper mig att läsa dem, men jag önskar att det inte fanns så många kvinnor (har inte hittat någon skriven av en man) där ute som lider! ds
måndag 13 augusti 2012
miss mary is a bit exhausted
För att summera våren och sommaren kan jag bara säga att det verkar som om reflexologen har hjälpt. Vi satte in ett FET i maj med väldigt dåliga odds. Jag blev sjukt ledsen. Det blev inget.
I juni konstateras utomkvedshavandeskap. Hurra - en spontan graviditet! Kunde inte riktigt - kan inte - ta till mig det positiva i det. Men att jag överhuvudtaget blev gravid är ju ett mirakel, reflexologen har hjälpt.
Fick reda på att sjukhuset har kuratorer specialiserade på ofrivillig barnlöshet. Dit ska jag ringa. Men inte idag, utan någon dag där jag inte har gråten i halsen.
Idag är det dessutom dags att få läkarintyg inför adoption. Gulp! Med allt som hänt i sommar har vikten inte varit prio ett och jag väger lite för mycket... får se om jag kan diskutera med läkaren.
Randiga saker har det däremot blivit under sommaren. Randigt är terapeutiskt, det är jag säker på!
♥ miss mary
För att summera våren och sommaren kan jag bara säga att det verkar som om reflexologen har hjälpt. Vi satte in ett FET i maj med väldigt dåliga odds. Jag blev sjukt ledsen. Det blev inget.
I juni konstateras utomkvedshavandeskap. Hurra - en spontan graviditet! Kunde inte riktigt - kan inte - ta till mig det positiva i det. Men att jag överhuvudtaget blev gravid är ju ett mirakel, reflexologen har hjälpt.
Fick reda på att sjukhuset har kuratorer specialiserade på ofrivillig barnlöshet. Dit ska jag ringa. Men inte idag, utan någon dag där jag inte har gråten i halsen.
Idag är det dessutom dags att få läkarintyg inför adoption. Gulp! Med allt som hänt i sommar har vikten inte varit prio ett och jag väger lite för mycket... får se om jag kan diskutera med läkaren.
Randiga saker har det däremot blivit under sommaren. Randigt är terapeutiskt, det är jag säker på!
♥ miss mary
tisdag 24 april 2012
miss mary wants to be mammaledig
För nu är jag så utbota trött på att arbeta. Jag vet att det inte ska vara orsaken, men jag hade liksom tänkt att utnyttja mina talanger på mitt nuvarande jobb en stund och sen vara mammaledig. Nu känner jag mig fångad i en fälla. Söka nytt jobb och eventuellt (man måste ju få hoppas!) bli gravid med detsamma? Eller stanna och bli helt bitter för att det kommer ta 4 år att få en knodd?
Blev så ledsen på ett möte i morse. Inte kul. Men jag stod på mig och det är jag iaf stolt över. Min ena chef är väl mindre glad över att jag tog plats...
♥ miss mary
För nu är jag så utbota trött på att arbeta. Jag vet att det inte ska vara orsaken, men jag hade liksom tänkt att utnyttja mina talanger på mitt nuvarande jobb en stund och sen vara mammaledig. Nu känner jag mig fångad i en fälla. Söka nytt jobb och eventuellt (man måste ju få hoppas!) bli gravid med detsamma? Eller stanna och bli helt bitter för att det kommer ta 4 år att få en knodd?
Blev så ledsen på ett möte i morse. Inte kul. Men jag stod på mig och det är jag iaf stolt över. Min ena chef är väl mindre glad över att jag tog plats...
♥ miss mary
torsdag 29 mars 2012
miss mary wants energy
Ända sedan förra helgens två dagar i pisten (blöt, kall, regnig och svårgåkt, men ändå) är jag helt slut. Hoppas tom över dagens träning. Dricker mitt mysko the som jag fick av reflexologen. Vad gör man inte för att hela kroppen och jag ska må bra??? Inget är iofs för stort att offra för ev graviditet. Hittills har jag gjort följande:
♥ miss mary
Ända sedan förra helgens två dagar i pisten (blöt, kall, regnig och svårgåkt, men ändå) är jag helt slut. Hoppas tom över dagens träning. Dricker mitt mysko the som jag fick av reflexologen. Vad gör man inte för att hela kroppen och jag ska må bra??? Inget är iofs för stort att offra för ev graviditet. Hittills har jag gjort följande:
- tagit ut min navelpiercing
- plågat mig hos reflexologen varje vecka (det är skönt efteråt, det hjälper mot hälsporren och hormon-obalans mm, men det gör hur ont som helst ibland), och jag fortsätter att gå dit...
- dricker järnsaft (tas upp bättre av kroppen och består mest av växter, mycket skonsammare) som smakar galla
- trycker i mig massa naturpiller mot min allergi och (peppar, peppar) det verkar hjälpa och jag kan sänka och fasa ut läkemedels-allergi-tabletten som inte är snäll mot min kropp
- slutat dricka kaffe (bytt ut mot ovan nämnda the)
- tränar 3 ggr/vecka för styrka och energi
- slutat med anti-depp-läkemedel
♥ miss mary
tisdag 20 mars 2012
miss mary is done
Nu är kursen för blivande adoptivföräldrar slut. Vi har skickat in anmälan till familjerätten. Nu ska intyget från kursen in och så - vipps - sätter processen igång.
Jag vill bli gravid. Faktiskt vill jag det. Adoptionsprocessen kräver enormt mycket. Jag vet att jag inte ska tvivla på mig själv, men jag undrar just nu om jag orkar. Orkar "vara gravid" i 4 år. Slåss med byråkrater. Kopiera papper, hålla störtkoll, kolla under varje liten sten så att allt stämmer. Inte för att det är lätt att vara gravid i magen heller. Åhhhh.
Ska till reflexologen på onsdag. Sedan blir det en långhelgssemester. Känns som om det behövs.
♥ miss mary
Nu är kursen för blivande adoptivföräldrar slut. Vi har skickat in anmälan till familjerätten. Nu ska intyget från kursen in och så - vipps - sätter processen igång.
Jag vill bli gravid. Faktiskt vill jag det. Adoptionsprocessen kräver enormt mycket. Jag vet att jag inte ska tvivla på mig själv, men jag undrar just nu om jag orkar. Orkar "vara gravid" i 4 år. Slåss med byråkrater. Kopiera papper, hålla störtkoll, kolla under varje liten sten så att allt stämmer. Inte för att det är lätt att vara gravid i magen heller. Åhhhh.
Ska till reflexologen på onsdag. Sedan blir det en långhelgssemester. Känns som om det behövs.
♥ miss mary
tisdag 17 januari 2012
miss mary (not so angry anymore) and the frozen ones
Imorse skrev jag till sjukhuset och frågade hur länge de små frysta kan tänkas hålla sig. Vi vill ju gå vidare med reflexologen och vänta (tufft beslut) några månader med att sätta in ett ägg. Förhoppningsvis mår mina hormoner och hälsporre bättre då och tanken är embryot ska fastna och stanna kvar.
Efter mötet i morse var jag så less att jag höll på att strunta i träningen. Men jag gick. Och - precis som förra gången på detta pass - var där två höggravida tjejer. Nästan så att jag gick ut ur rummet igen. Stannade dock kvar och tog i som tusan för att hålla tankarna borta. Det går ju inte att gömma sig, fast jag vissa dagar inte kan se en mage utan att vilja grina. Dagar som denna till exempel...
♥ miss mary
Imorse skrev jag till sjukhuset och frågade hur länge de små frysta kan tänkas hålla sig. Vi vill ju gå vidare med reflexologen och vänta (tufft beslut) några månader med att sätta in ett ägg. Förhoppningsvis mår mina hormoner och hälsporre bättre då och tanken är embryot ska fastna och stanna kvar.
Efter mötet i morse var jag så less att jag höll på att strunta i träningen. Men jag gick. Och - precis som förra gången på detta pass - var där två höggravida tjejer. Nästan så att jag gick ut ur rummet igen. Stannade dock kvar och tog i som tusan för att hålla tankarna borta. Det går ju inte att gömma sig, fast jag vissa dagar inte kan se en mage utan att vilja grina. Dagar som denna till exempel...
♥ miss mary
måndag 19 december 2011
miss mary wants many things. especially a baby. or two. and maybe some things striped. preferably in many colours.
Ja, visst är det så att jag vill ha barn. Och randiga saker. Tyvärr har jag bara randiga saker just nu. Är på jakt efter den perfekta kombinationen av färger - har varit det ett tag nu. Verkar som om det kanske går hand i hand med den långa jakten på ett barn. Eller två.
Välkommen hit till min blogg som kom till idag när jag kände att jag inte orkade längre. Inte orkade hålla alla tankar inom mig. Varför skriver jag inte dagbok istället kanske du undrar? Kan man ju fråga sig. Alla bloggar, jag vill vara som alla andra. Kanske blir jag gravid eller får adoptera om jag bloggar? Humorn är intakt, kanske bara lite svartare än förut.
♥ miss mary
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)