Jamen, va fan?!

Borde väl inte vara så förvånad egentligen. Efter veckans glada turbulens och gårdagens eufori. Mannen ringde alla våra organisationer och pratade. Det kom fram att vi kanske kan få ett syskonpar inom 1,5 år. Rusig lycka inombords. Och som alltid vet jag att jag borde ta det lugnt för annars blir det som idag eftersom jag - som jag nu vet - är en skörstark person. Trött ända in i märgen, svårt att ta sig fram för kroppen lyder inte. Känslor som liknar depression. Dock gör det gör mig inte lika rädd som vanligt, jag tog det i min takt till jobbet och tänker ta det lilla lugna här idag. Ett steg i taget.

Ändå blir jag så frusterad, se rubriken.

Och för att avsluta med något positivt så gick jag till en garnaffär igår. Myyyyysigt. Kom hem och gjorde klart det utlovade hårbandet till guddottern och började på en mössa. Mössan blir självklart randig.

♥ miss mary

miss mary and the caffe latte

Jag har bara "syndat" ett fåtal gånger och druckit kaffe sen jag på reflexologens inrådan slutade i våras. Efter det har jag på flera håll sett att det inte är bra med kaffe när man vill göra barn. Helt ok! Men idag är en sån dag där jag grinat på p-platsen, hållit tårarna i schack under fika och möten och dessutom fått huvudvärk. Mitt sinne krävde en latte. Lämpade sig dessutom så att det just bryggdes en pressokanna när behovet kom upp så en liten finlatte blev det. Det kan ju omöjligt göra någon skillnad.

Min kompis som väntar tvillingar ska snart föda/snittas. Jag har bitit mig i tungan under flera samtal för att inte erbjuda mig att komma och hjälpa till. (Det går framåt med självinsikten och kännedomen om den egna styrkan.) Tänkte dock skicka presenter. Virkade en skallra häromdagen och garvar själv varje gång jag ser den (en gris). Har även ett mönster på ursöta snuttefiltar. Och det är här en liten del inom mig pockar på uppmärksamhet. Vad händer med mig när jag gör detta? Orkar jag virka baby-grejer? Frågan har flaxat runt ett tag och det jag måste tänka på är att 1) fokusera på det roliga, dvs virkningen och 2) inte gräva ner mig i att jag virkar åt någon annans bäbis. Kan det rent utav vara terapeutiskt? Antagligen om jag virkar en randig snuttefilt... ;-)

♥ miss mary

miss mary.

Ja, det blir en punkt där uppe efter miss mary. Känner mig idag extra trött på att vara tung (både till sinnes och i kroppen) och längtar såååå efter att flirta med min man, inte tycka att livet är jobbigt och att vara spontan. Allt det är borta. Eller i alla fall dolt.
När jag inte ens orkar masa mig till ateljén och börja virka något. När tanken "äh, varför då?" dyker upp hela tiden och sabbar.
Men... något som håller i sig är min kärlek till allt randigt. Massa mysiga, fina, klara, härliga, ljuvliga ränder. Som i min självköpta schal som nu är inne på tredje säsongen. Jag myser när jag ser rusket ute och sträcker mig efter min schal. It´s me and my stripes against the world.Nu kom att tänka på The white stripes (yes, randigt!) låt "Seven Nation Army".

Inom loppet av detta inlägg kom ett spirande jävlar-anamma över mig. Fasiken, nu tänker jag skaffa mig en hobby som tar mig ur huset. Så det så!

♥ miss mary

miss mary is a bit exhausted

För att summera våren och sommaren kan jag bara säga att det verkar som om reflexologen har hjälpt. Vi satte in ett FET i maj med väldigt dåliga odds. Jag blev sjukt ledsen. Det blev inget.
I juni konstateras utomkvedshavandeskap. Hurra - en spontan graviditet! Kunde inte riktigt  - kan inte - ta till mig det positiva i det. Men att jag överhuvudtaget blev gravid är ju ett mirakel, reflexologen har hjälpt.

Fick reda på att sjukhuset har kuratorer specialiserade på ofrivillig barnlöshet. Dit ska jag ringa. Men inte idag, utan någon dag där jag inte har gråten i halsen.

Idag är det dessutom dags att få läkarintyg inför adoption. Gulp! Med allt som hänt i sommar har vikten inte varit prio ett och jag väger lite för mycket... får se om jag kan diskutera med läkaren.

Randiga saker har det däremot blivit under sommaren. Randigt är terapeutiskt, det är jag säker på!

♥ miss mary

miss mary wants time

Ja, det är märligt att tiden kan gå väldigt fort trots att jag tycker att jag bara väntar och väntar. Till exempel så känns tidsrymden mellan två pms-perioder väldigt kort. Det tar mycket längre tid att vänta på ägglossning.

• De fina intygen från kursen ligger och väntar på att bli kopierade. Jag väntar på att bli smal. 
• Stolarna väntar på att få sina nya kläder (randigt tyg väntar!). Jag väntar på nästa försök med de frysta.
• Trädgården väntar på vårstädning. (Här trädde svärfar in, han är en ängel. Små fina lökar överallt, krattat och kärleksfullt arrangerat.) Jag väntar på att mirakel ska ske.
• Livet väntar inte. Jag försöker att inte förlora hoppet ur sikte.

♥ miss mary

miss mary in stripes

Ja, en randig schal är på idag. Eller färgglad som några kollegor tyckte. (Du då, din fjant tänkte jag, ge mig en komplimang istället eller skit i att säga något överhuvudtaget.)
Tog mig inte igenom adoptionsutbildningens andra lektion utan att börja grina. Vi pratade ofrivillig barnlöshet och sen skulle vi hitta på argument varför vi ville ha barn. Blev jobbigt.
Alldeles nyss blev hela fikarummet upprört när jag räckte en ren och helt oskarp tårtspade till en besökande bebis. Då höll jag på att börja grina. Skulle JAG vilja ge något farligt till en unge??? Var tvungen att gå efter en stund. Jag ses som en farlig människa för bebisar. Trodde jag aldrig skulle hända. Får andas och skriva lite.

 ♥ miss mary

miss mary has gone stripey

Jag har idag frossat i ränder. Min man har fått en chalk-bag där utsidan är randig! Blev himla glad när han frågade om jag ville virka en... Vi har tillbringat hela dagen med att sy, pyssla och virka. 

♥ miss mary

miss mary wants the weekend

När inga randiga saker är i sikte, barnlösheten känns som ett moln (sammanhängande, men ständigt närvarande) och jag blir ledsen av att prata med bekanta (som ju inte är lika samstämda som vänner), då finns det bara två bot: att virka eller att läsa. Att läsa om virkning går också bra.
Virkar på några olika saker. Schal, halsduk, uggla, monster, kritpåse och armband.
Läser sorglig bok som jag har behövt pausa.
Pratade länge med en vän. 

♥ miss mary

miss mary wants stripy things

Idag ska jag gå förbi tapetseraren i kvarteret. Vi ska klä om två stolar och har båda enats om att vi ska vara vuxna och tänka igenom saken och INTE ta nåt av de hysteriskt randiga eller prickiga tyger vi sett och vill ha (fast det går inte att bestämma sig för det finns så många, många, många fina). Lite mer dämpat och anpassningsbart, och sen så syr jag galna överdrag att byta med.

Denna vecka försöker vi båda göra saker som absolut inte har med barn att göra. Tapetserare, museum,  möhippeplanering och en grym afterwork är inplanerade. Här tar man hand om sig, jajamensann!

♥ miss mary

miss mary is is being creative.

Efter svängen på stan i helgen med många fina randiga saker och en grymt hemskt ihållande pms är det vardag igen. Pms:en har lagt sig lite - det har sina nackdelar att fasa ut psykofarmaka - och livet ser aningens ljusare ut.
Ta hand om mig-processen går framåt: igår tillbringade jag 3 timmar vid datorn och skissade. Timmar under vilka alla andra tankar var borta. Så skönt! Syster  peppar mig och tillsammans skapar vi superfina designkoncept! I ta-hand-om-mig ingår ju dessutom bra mat (inte sund mat, inte diet-mat, utan BRA mat) och jag är grymt nöjd över att kunna packa min matlådeväska för andra gången denna vecka.
Om ca två veckor flyttar lilla E som vi satt barnvakt för i helgen. Det känns otroligt tungt, hon är liksom min och mannens också. För att inte tala om hennes föräldrar. Dem kommer vi sakna massor... 

♥ miss mary

miss mary is babysitting.

Har hängt med lilla E ikväll. Vi började med att skjuta överblivna raketer från nyår. Jag hatar raketer och köper aldrig några. MEN med lilla E blev det en skrattfylld stund och då märkte jag hur roligt saker kan bli bara för att ett barn är med. Inte för att jag var glad så länge, för det betyder ju att jag kanske inte kommer ha roligt... Pms är verkligen en bitch! Höll på att börja grina när kön till museet vi skulle till var 500 m lång.
Ljusglimten var en underbar randig matta på Inneboende. Lilla E hade dessutom randiga vantar. 

♥ miss mary

miss mary is being ungrateful...

Igår ringde en kär vän och ville bjuda på middag hemma hos sig och sin familj. I och med att dagen varit full av barn (dagis verkar ha stängt och då kommer alla med till jobbet) så var jag helt slut. I kombination med pms och allmän uppgivenhet över barnlöshet och väntetider så blev mitt svar att jag gärna kom på middag om hon höll sina ungar lugna. Ähem. Trevligt. Messade genast ett stort förlåt, jag älskar ju hennes ungar, det är mig mig mig mig det är fel på. Hon förstod, men jag är fortfarande lite i chock över mig själv och att det gått så långt.

Nu sitter jag i ateljén och pysslar, tar hand om mig själv... syr kläder till en giraff som vännen som snart ska föda ska få. Har dock inte tagit fram den randiga bodyn. 

♥ miss mary

miss mary is an early bird

Var tidigt på jobbet idag. Ibland känns det så tungt att bara ta sig hit, inte för att jobbet är tråkigt, men för att det känns som en lång resa som jag inte orkar göra. Det rör som om ca 50 min dörr till dörr så det är såklart inte själva sträckan som är problemet. Åker jag med min man så är jag här i ottan, men behöver inte tänka så förtvivlat mycket på det. Det är det värt!
Min kompis som blev gravid på sitt första ivf-försök, när vi gjorde vårt andra, ska snart föda. Det är jobbigt. Har försökt att inte tänka på det så mycket, men hon är en kär vän och vi umgås ofta. Allt det ändras när babyn kommer. Hon och hennes man kommer inte att ha tid. Och jag kommer att må dåligt för att de har en liten som jag skulle haft. Undrar om jag måste ge henne den ultimata randiga baby-bodyn som jag gömt i en låda åt mitt barn?

♥  miss mary

miss mary is sad...

Äntligen hemma igen. Det blev nog lite mycket att hålla inom mig och jag märkte att jag började tänka på min kropp (alltid ett dåligt tecken om man har/har haft en ätstörning) och fundera över hur sund jag borde bli.
På restaurangen dit vi åkte för kvällsmat bytte jag bord för att komma bort från en barnfamilj. Grinade hela vägen hem under diskussioner om hur jag ska hitta ett svar på hur jag ska "ta hand om mig själv". Det är svårt.
Nu har jag gråtit ut. Min man är fantastisk! Kvällens "ta hand om mig själv" har jag kommit fram till ska bli att kolla in alla garnrester jag fick med mig hem. Sortera, nysta och gotta mig i fantasier om vad jag ska virka för trevligt randigt...

♥ miss mary

miss mary wants many things. especially a baby. or two. and maybe some things striped. preferably in many colours.

Ja, visst är det så att jag vill ha barn. Och randiga saker. Tyvärr har jag bara randiga saker just nu. Är på jakt efter den perfekta kombinationen av färger - har varit det ett tag nu. Verkar som om det kanske går hand i hand med den långa jakten på ett barn. Eller två.

Välkommen hit till min blogg som kom till idag när jag kände att jag inte orkade längre. Inte orkade hålla alla tankar inom mig. Varför skriver jag inte dagbok istället kanske du undrar? Kan man ju fråga sig. Alla bloggar, jag vill vara som alla andra. Kanske blir jag gravid eller får adoptera om jag bloggar? Humorn är intakt, kanske bara lite svartare än förut.

 ♥ miss mary