Det är jobbigt att ta sig tid. För vissa mer än för andra. Jag har svårt att sätta mig ner och blogga, klura ut vilken hobby jag borde börja med samt att göra visa administrativa hemmagöromål. Istället kastar jag mig in i böcker, virkar eller glor på tv. Samt läser bloggar.
Idag ruttnade jag lite och gjorde en lista till mig och maken. Han har inte gjort nåt än, jag har ringt två samtal, dammsugit, googlat fram saker samt tjatat på honom. Självklart har jag PMS.
Lite sur över vad en (trevlig, lite för snygg, pratglad) mamma på Ikea sa om adoption. Försöker att inte vara det, vet ju att det inte är illa menat. Medan jag går där bland garderoberna och försöker formulera mig för maken säger han (som vanligt) något klokt. "Tänk på alla raketforskare! De får ju dagligen stå ut med alla våra andras korkade kommentarer." Hmm. Ok. Faktiskt bra, för jag är ju en känslig själ och det blir lite tröttsamt i längden att bli ledsen. Nu ska jag inta en smått överseende och road min när folk kommer med sina teorier. Jag har minsann dubbla doktorstitlar och en hedersprofessur i barnlöshet och adoption. De andra stackarna vet ju inte bättre...
Nelle, kul att du hittat hit! Dina kommentar syns bara bakom kulisserna av någon anledning så jag svarar så här. :-) Hur går det för dig?
Anna-Karin, tack för tipset om filmerna! Är ju klockrent! Ska tipsa den trevliga sköterskan, finns ju säkert fler som vill veta.
♥ mother mary
onsdag 29 januari 2014
fredag 17 januari 2014
Inte ett lästips
Nu har jag ju lovat en recension (högst personlig och ovetenskaplig) av senast lästa bok så här kommer min bittra avhandling av David Eberhards Hur barnen tog makten.
Chefsläkaren och psykiatern DE har tid att mellan mötena läsa in sig på allehanda litteratur (175 fotnoter), skaffa sex barn (planerar för fler) samt skriva böcker. Mother mary muttrade redan vid DNs artikel om boken något i stil med att av den mannen tänkte i alla fall inte hon ta råd, ett gäng skilsmässor och en poppisbok, nä tack. Men så ringde en närstående och hojtade att boken var suverän, hen kände sig så otroligt bekräftad i sitt föräldraskap och har du inte läst den, nähä, då för du den av mig, beställde den idag till dig. Eh, ok, sa mother mary.
På framsidan tycker Paolo Roberto till, på baksidan Magdalena Graaf. Borde kanske räckt som varning? På de första sidorna hånas anknytningsteorin och så fortsätter det. Experter, forskare, tyckare och övriga plattas till på ett överlägset och osmakligt sätt. Alla har fel. Eberhard har oftast rätt såklart. Några få gånger håller mother mary med, fast motsträvigt, för denne man vill jag inte hålla med. På slutet citerar han sin polare Martin Ingvar i stycke efter stycke och jag känner att boken skulle gjort sig bättre som blogg. Då kunde han tagit in gästbloggare...
Så, det var min helt ovetenskapliga diss av en bok som inte gav mig något. Utom att jag blev provocerad, men det var kanske meningen med boken? Jag är rätt sträng i min uppfostran (enligt exemplen i boken) därför är jag antagligen fel målgrupp och Magdalena Graaf tydligen rätt. Varför inte släppa fram de andra författarna, de som skriver på riktigt, mänskligt och som inte har ett heltidsjobb redan?
♥ mother mary
PS Ninette, ska jag skicka den till dig? Om inte, är det någon annan som är sugen så säg till! :-)
Chefsläkaren och psykiatern DE har tid att mellan mötena läsa in sig på allehanda litteratur (175 fotnoter), skaffa sex barn (planerar för fler) samt skriva böcker. Mother mary muttrade redan vid DNs artikel om boken något i stil med att av den mannen tänkte i alla fall inte hon ta råd, ett gäng skilsmässor och en poppisbok, nä tack. Men så ringde en närstående och hojtade att boken var suverän, hen kände sig så otroligt bekräftad i sitt föräldraskap och har du inte läst den, nähä, då för du den av mig, beställde den idag till dig. Eh, ok, sa mother mary.
På framsidan tycker Paolo Roberto till, på baksidan Magdalena Graaf. Borde kanske räckt som varning? På de första sidorna hånas anknytningsteorin och så fortsätter det. Experter, forskare, tyckare och övriga plattas till på ett överlägset och osmakligt sätt. Alla har fel. Eberhard har oftast rätt såklart. Några få gånger håller mother mary med, fast motsträvigt, för denne man vill jag inte hålla med. På slutet citerar han sin polare Martin Ingvar i stycke efter stycke och jag känner att boken skulle gjort sig bättre som blogg. Då kunde han tagit in gästbloggare...
Så, det var min helt ovetenskapliga diss av en bok som inte gav mig något. Utom att jag blev provocerad, men det var kanske meningen med boken? Jag är rätt sträng i min uppfostran (enligt exemplen i boken) därför är jag antagligen fel målgrupp och Magdalena Graaf tydligen rätt. Varför inte släppa fram de andra författarna, de som skriver på riktigt, mänskligt och som inte har ett heltidsjobb redan?
♥ mother mary
PS Ninette, ska jag skicka den till dig? Om inte, är det någon annan som är sugen så säg till! :-)
måndag 13 januari 2014
Böcker
De flesta mammor hinner inte läsa säger de. I bloggvärlden ser jag att det inte alltid är så och det gör mig glad. Jag läser mycket. Det har minskat lite med lilleman, men det gäller att prioritera. Tv eller bok? Städa eller läsa?
Americanah tror jag hade varit bättre på originalspråk, översättningen var riktigt dålig. Och stavfel i böcker förstör läsupplevelsen, vipps så kastas man ur sin bubbla in i verkligheten. Likadant när översättningen inte stämmer och man tvingas läsa om. Inbillning eller ej, men på senare år har jag upplevt att jag hittat fler stavfel. Eller så har en kritisk bitterhet varit ständig följeslagare under de kämpande åren. Åren då flykten till böckerna till och med försvårades av den skarpa känslan av misslyckande och besvikelse.
Nu läser jag Hur barnen tog makten av David Eberhard. Har bara kommit till sidan 56, och muttrar så mycket att det går väldigt långsamt att läsa. Fick boken av en välmenande person i julklapp, hade aldrig köpt den själv. Kanske är jag för hård, kanske läser jag boken på fel sätt, kanske är den bara så dålig som jag tycker det verkar som.
Annars har jag lite skoj med att hänga på Ninettes självporträttsutmaning. Jag gör ett i veckan som jag sen tänker göra en fotobok av. Det är lite läskigt, men väldigt roligt. Jag har alltid undrat hur andra ser mig. Jag förvånas av hur jag själv ser mig. Kan bli snällare i tankarna mot mig själv. Kan göra mig snyggare i vardagen. Kan känna mig lugnare. Jag vet inte om andra tycker jag är snygg. Mannen såklart! Och några ex. Men sådär generellt? Jag tycker känslan av att se sig själv i ett skyltfönster eller i en spegel och inte direkt fatta att det är sin egen reflektion man ser, är cool. Då ser man - och dömer - personen, dvs sig själv en millisekund innan man går in i sin vanliga syn på sig själv.
♥ mother mary
Americanah tror jag hade varit bättre på originalspråk, översättningen var riktigt dålig. Och stavfel i böcker förstör läsupplevelsen, vipps så kastas man ur sin bubbla in i verkligheten. Likadant när översättningen inte stämmer och man tvingas läsa om. Inbillning eller ej, men på senare år har jag upplevt att jag hittat fler stavfel. Eller så har en kritisk bitterhet varit ständig följeslagare under de kämpande åren. Åren då flykten till böckerna till och med försvårades av den skarpa känslan av misslyckande och besvikelse.
Nu läser jag Hur barnen tog makten av David Eberhard. Har bara kommit till sidan 56, och muttrar så mycket att det går väldigt långsamt att läsa. Fick boken av en välmenande person i julklapp, hade aldrig köpt den själv. Kanske är jag för hård, kanske läser jag boken på fel sätt, kanske är den bara så dålig som jag tycker det verkar som.
Annars har jag lite skoj med att hänga på Ninettes självporträttsutmaning. Jag gör ett i veckan som jag sen tänker göra en fotobok av. Det är lite läskigt, men väldigt roligt. Jag har alltid undrat hur andra ser mig. Jag förvånas av hur jag själv ser mig. Kan bli snällare i tankarna mot mig själv. Kan göra mig snyggare i vardagen. Kan känna mig lugnare. Jag vet inte om andra tycker jag är snygg. Mannen såklart! Och några ex. Men sådär generellt? Jag tycker känslan av att se sig själv i ett skyltfönster eller i en spegel och inte direkt fatta att det är sin egen reflektion man ser, är cool. Då ser man - och dömer - personen, dvs sig själv en millisekund innan man går in i sin vanliga syn på sig själv.
♥ mother mary
torsdag 9 januari 2014
Synsk
Lilleman fick en kallelse till ultraljud. Eftersom han funkar bäst (gör inte alla det förresten?) när han vet vad som ska ske, tänkte jag ringa och höra exakt hur proceduren går till. I min fantasi skulle den otrevliga sköterskan säga något i stil med att det går ju till som vid ett vanligt gravidultraljud.
Jag ringde och den väldigt trevliga sköterskan sa att att det går till som vid ett vanligt gravidultraljud. Detta efter att jag hade förklarat att han är adopterad.
Funderar på hur man annars kan förklara ultraljud. Ja, man får en klick gelé på magen/låret/ryggen och så trycker man ett instrument mot området och ser då vad som finns därinne på en monitor.
Äsch, finns ju inte en människa som inte sett en ul-undersökning på tv. Tyckte i alla fall det var lite roligt. (Fast bara lite, det ska ändå erkännas.)
♥ mother mary
Jag ringde och den väldigt trevliga sköterskan sa att att det går till som vid ett vanligt gravidultraljud. Detta efter att jag hade förklarat att han är adopterad.
Funderar på hur man annars kan förklara ultraljud. Ja, man får en klick gelé på magen/låret/ryggen och så trycker man ett instrument mot området och ser då vad som finns därinne på en monitor.
Äsch, finns ju inte en människa som inte sett en ul-undersökning på tv. Tyckte i alla fall det var lite roligt. (Fast bara lite, det ska ändå erkännas.)
♥ mother mary
söndag 5 januari 2014
Tappad styrfart
Något hände häromdagen som gjorde att jag tappade fart och att bloggsuget försvann. Skört, det här med att blogga om sitt innersta. Rädslan att bli upptäckt och i viss mån avslöjad och ställd till svars dök upp som ett kletigt svart troll. Men, skörstark eller ej, det gäller att andas, inte ge efter för ångest och vipps så har man lagt en distans mellan det som hände och idag och det känns inte längre lika stort.
Vad hände då? Jag kommenterade på en blogg och det som händer på internet hände. Jag har hittills varit förskonad från påhopp och är väldigt försiktig med var och vad jag skriver. Meningen med kommentaren var, som brukligt på bloggar, att bekräfta bloggaren i sina upplevelser och att dela med mig. Blev väldigt ledsen över vad som hände, och faktiskt lite rädd. Medan jag andades i en påse och funderade på tillvägagångssätt hann en klok läsare skriva ett svar som gjorde att jag kände mig lite bättre. Och sen skrev flera. Här kan ni läsa.
♥ mother mary
Vad hände då? Jag kommenterade på en blogg och det som händer på internet hände. Jag har hittills varit förskonad från påhopp och är väldigt försiktig med var och vad jag skriver. Meningen med kommentaren var, som brukligt på bloggar, att bekräfta bloggaren i sina upplevelser och att dela med mig. Blev väldigt ledsen över vad som hände, och faktiskt lite rädd. Medan jag andades i en påse och funderade på tillvägagångssätt hann en klok läsare skriva ett svar som gjorde att jag kände mig lite bättre. Och sen skrev flera. Här kan ni läsa.
♥ mother mary
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)