En annan du

"Har ni hört nåt än?" Nä, det har vi inte. Men vi säger till. Jag lovar. ;-)

"När kommer du tillbaka?" Vad sa du? Är det verkligen det viktigaste du har att säga? Den frågan får min chef ställa, inte någon random kollega som på ett sneaky sätt är intresserad av min tjänst. Du borde gratulera mig.

"Barn är ju det naturligaste som finns!" Detta som motpåstående till mitt uttalande om att jag inte vet riktigt hur länge jag ska vara mammaledig. Vi ska utvärdera. Det viktigaste är ju hur lilleman mår. Så vi får se. Jobbet har inte första prio nu.

"Vet du vad det är?" (med en blick på min mage) Ja, det är en pojke. Han är rätt stor faktiskt. (Och jag är inte tjock, men har lite tjejmage som jag i hela livet fått kommentarer om.)

"Livet stannar inte för att du får barn." Va? Är det sant? Varför har ingen sagt nåt???

"Vet du,vi som är gravida och föder barn är också lika oroliga. Det är inte bara för att du ska adoptera." Suck.

"Är du intresserad av kläder eller leksaker?" Hurra, både och! Tack!

"Är det ok med en röd overall?" Jaaaaaaa!

"Jag får rysningar när jag tänker på att ni ska få bli föräldrar!" Härligt!

"Nu måste jag nog börja gråta för det är så härligt...." Snyft, jag med.


Kommentarer där jag säkert glömt en del fina och positiva, men (tyvärr) kommer ihåg de som gjorde mig ledsen. De positiva och glad sugs liksom in i systemet på en gång och går upp i allmänt välbefinnande. De negativa sugs in, men studsar runt, taggiga och hårda. Därför stannar de lite längre också.


Jag snubblade in på en fantastisk blogg häromdagen. Därifrån kommer också rubriken "en annan du".

♥ miss mary

Lugnet som försvann - och kampen för att återerövra det

Det fina härliga jullugnet försvann i ett kick på väg till jobbet. Jag försökte verkligen mota det i grind, men det var tufft. Väl på jobbet slog arbetet till i 180, hur har det klarat sig utan mig? Suck. Försökte vara lugn och lyckades. För en kvart sen insåg jag att "nä, måste ha paus, annars blir det inte bra" tog min mobil och gick på toa. :-) Satt där i ca 15 minuter och det var så skönt. Läste en av mina favvobloggar, blev väldigt peppad av inlägget och kunde efter spolande och stökande (deception is everything) gå från toan med en lugnare inställning.

Mailen hade inte försvunnit under tiden, men som min kära väninna säger: de ska räcka hela veckan!

 ♥ miss mary

miss mary is reading

Läser massa (eller några iaf) andra barnlöshetsbloggar. Några har fått både ett och två barn och där läser jag bara dem som inte har glömt hur det var innan, ex Helgas dagbok, Heddas dagbok, Regnbågsmamman, Cecilia summerar, Wannabemum och Liten längtan. Bland dem som väntar läser jag Från och med se´n och tills för några månaders sen Om ofrillvillig barnlöshet och adoption (Kix). Skulle gärna hitta ytterligare bloggar med kvinnor (eller män) som väntar som jag, men inte bara skriver om det.

Det har varit extra jobbigt några dagar. Så pass att det känts hopplöst. Jag har gråtit (inte ovanligt). Min man har gråtit (ovanligt). Nu är vi båda darriga och sköra. Jag städar och gnor och rensar och slänger. Tänker att det blir lättare när allt är i ordning. Att jag kommer se klarare och vara mindre utmattad då. Skriver listor, bockar av och prioriterar.

♥ miss mary