Lugnet som försvann, del 2

Trots idoga försök till lugnande så kändes det alldeles nyss som om jag skulle börja grina. Inte över något viktigt och livsavgörande som ofrivillig barnlöshet, svält eller rasism. Nej, miss mary höll på att falla i gråt på grund av sitt jobb. Idag gäller det hör och häpna en container som levererats till min arbetsplats. Den har vid leveransen redan sopsäckar i sig och två av de fyra dörrarna funkar inte. Samtalet med firman (Sita) löper ganska väl (stöddig brud möter luttrad och trött administratörs-mary). Det ska utredas. Jag får vänta på att hon ringer tillbaka.

Tror att jag även för några år sedan hade kokat av irritation, dock hade inte ett värdsligt problem som detta fått mig att kämpa mot tårar, ha en klump i magen och känna att jag vill gå hem och gömma mig. År av ofrivillig barnlöshet har gjort mig trött. Till det lägger jag idag skör. Jag tror mig veta att mitt ansvarskännande dessutom inte gör saken bättre. För kommer någon verkligen att skylla på mig i pressen om hemliga papper från en olåst container sprids? (worst case scenario)

Sådär. Nu känner jag mig lite lugnare. Från barnlöshetsblogg till stressblogg. 

♥ miss mary

*** tillägg: En trevlig kille kom med ny container, charmade miss mary och sa åt henne att stå och se söt ut medans han fixade. Lugnet lade sig och miss mary kunde nöjt (skiter i genus här, jag älskar att blir flirtad med lite snyggt) släppa container-frågan... ***