torsdag 24 januari 2013

Blackbird

En sorglig bok och att mannen (råkade) somna utan att säga god natt. Det var allt som behövdes för att en total ångestgråt skulle övermanna mig. Ont i nacken också så att det är svårt att röra sig. Varför är det så här? Varför måste jag tillbringa timmar i sträck i förtvivlan när jag borde vara nöjd och medelålders?

Jag hatar så öronen glöder. Vill ta en slägga och bara slå sönder något. Vill se något lika trasigt som det känns inuti. Hur länge kan man leva i väntan och längtan innan något går sönder beyond repair? Kommer jag någonsin, med ev barn i framtiden, kunna känna mig hel? Kommer barnlöshetssåret med alla dess komplikationer att läka? Kan någon förstå mörkret? Kan min man förstå det? Vill han? Orkar han?

Allting har en mening säger de. Du kommer förstå sen när du ser tillbaka på ditt liv. Du blir starkare. Jaha, innebär det att det kommer värre saker då, där framme i framtiden? Känns ju som himla mysiga framtidsutsikter. Verkligen värda att vänta på.

Jag saknar mina vänner. Två med småbarn och fler på väg. En på andra sidan jorden. En längst ner i Sverige. Känner mig så oändligt ensam.

"Ofrivilligt barnlösa upplever en sämre livskvalitet." Jo, jag tackar.


♥ miss mary

4 kommentarer:

  1. Jag undrar med vad meningen är och vad blir man starkare av. Själv hade jag turen att lyckas få en dotter efter 6 års försök och på 8:e insättningen, två missfall innan detta. Vad lärde jag mig av det? Tacksam över att det lyckades tillslut men alla dessa förlorade år gör mig ledsen och att inte kunna ge henne något syskon känns jobbigt. Hoppet är det sista som sviker, plötsligt händer det!kramar och hoppas att det plötsligt händer för dig med. Lina

    SvaraRadera
  2. Tack Lina, jag ska försöka ta hand om hoppet och inte förtvivla. Tack för att du delade med dig också.
    Kram,
    miss mary

    SvaraRadera
  3. Jag tror verkligen inte på att allt har en mening. Det mesta kan få det i backspegeln, men ibland gör det för ont för att det ska vara rättvist.

    Jag skickar en dyr och fin kristallskål till dig. Den tillhör en otacksam skitmorsa som råkade bli på smällen och suckar över att hon inte kan gå ut och festa. Sen ringer hon barnlösa och ber om barnvakt och talar om för dem hur lyckliga de kan vara som inte har barn. Hennes kristall är det. Slå!

    Kram från Cecilia
    http://cecilia.ekhemmanet.se

    SvaraRadera
  4. Och där kröp tom ett litet "hehe" fram. Jag slår för fullt, kristallen yr! Tack!!!
    Kram,
    miss mary the destroyer

    SvaraRadera