Jaha

Negativt gravtest såklart. Tårar och besvikelse såklart. Och så pallar man sig upp och tillbaka. Såklart. Fast eftersom det inte slutat blöda än pratade jag med gyn idag. De tyckte efter lite konfererande att jag ska ta ett till test på söndag (då det verkligen borde slutat blöda) för att utesluta utomkvedshavandeskap.

Dessutom ringde min syster med nyheten att en förälder åkt med ambulans till akuten och nu var inlagd. Det kom fram att den andra föräldern varit inne akut veckan innan. Men hallå! Nu väntar elkonvertering för en av dem och strokekonvalecens för den andre. Tårarna sprutade såklart mitt i blodbadet och den övriga förtvivlan. Jävla påsk. De bor en bra bit bort och accepterar endast besök med semestersyfte, de vill inte ha någon hjälp. Är det då jag ska säga att det aldrig kan vara semester för mig när jag är i en för mig främmande stad och återgår till tonårstrots? Fast jag har utvecklats. Pappa kollade genast upp biljetter till helgen. Jag tog mod till mig, var ärlig och sa som det är: vill ni inte att jag ska komma och stötta er utan att jag ska komma på "semester" så passar inte helgen för mig. Förklarade blodbadet, testen och ångesten för en pappa som jag nästan kunde höra skruvade på sig. Sa att jag gärna kommer nästa helg och att jag uppskattar att han är tydlig- för jag lägger allt åt sidan om de behöver mig! (Det senaste gav upphov till ytterligare skruvande.)

♥ miss mary