Hoppet

Hoppet jag tillät mig att känna vid en gravt försenad (är aldrig sen) mens. Det hoppet liknar på pricken hoppet vid en ivf. Jag vet nu också att förtvivlan när det blöder känns likadant. Fast att man kan ha mens trots att man är gravid (ja, jag googlade). Pendlar nu mellan att rycka på axlarna för vi är ju ändå i adoptionssvängen nu och att grina i duschen, sängen, soffan... Och så hoppas jag lite fortfarande såklart. Och för att jag ska få ro tänker jag ta ett gravtest efter påsk/mens och gå vidare. Som en annan bloggare så klokt sa: bryta ihop och resa på sig igen...

Idag kommer släkt och äter middag. Vi har pyntat och jag skulle gladeligen ha det så här hela året: färgglada vimplar över hela planet, massa tulpaner, påskliljor, påskägg, färgglad duk, godisskålar och randiga soffor (alltid iofs, men randigt är ju så fint). Tur att vi är lediga några extra dagar och kan njuta av det.

Hittade en fantastisk sida på nätet. Igår var jag inne och läste igen. Den innehåller adoptionsberättelser, blogg, barnannonser (typ barn söker föräldrar, men eftersom det är en amerikansk sida så står där rätt mycket), beskrivningar av många olika sn samt fina bilder på barnen. En sida att bli glad av. Och att fylla på lite hopp av.

♥ miss mary