Landet
När jag började läsa barnlöshetsbloggar och då speciellt dem om adoption blev jag alltid lika irriterad över en återkommande sak, nämligen vanan att skriva "Landet" istället för landet man menar. Varför i hela världen ska man krångla till det så och hålla på?
Nu har det gått en tid och jag har blivit lite mer insiktsfull. Det är inte alltid ok att skriva ut vilket land man vill adoptera ifrån enligt adoptionsorganisationerna. De som ska adoptera vill vara anonyma. Eller så vill man bara behålla en liten gnutta för sig själv, kanske jämförbart med de där första veckorna där man inte berättar för någon att man är gravid? Ja, allt detta har jag funderat över.
Men, trots allt så är det något som skaver när jag ser "Landet". Och jag vet vad det är: det är den stora bokstaven i början (rysning). Så om jag skulle slinta och skriva "Landet" istället för "landet" så får någon gärna knuffa tillbaka mig i fållan igen... då blir jag skyldig en väntan&längtansuggla! ;-)
♥ miss mary
Jag har också undrat mycket över varför man inte skriver ut vilket land man adopterar från. Det känns ju som att man ska vara stolt över landet inte tvärtom. Fast det är väl därför man väljer att skriva Landet istället för landet, för att märka ut att det är speciellt trots allt.
SvaraRaderaSka lusläsa vårt avtal igen och se vad som egentligen stod där angående att nämna landet man adopterar ifrån. Alla omskrivningar som används blir ju rätt kul efter ett tag...
RaderaJag kan väl tänka mig att det är så som du skriver. Men om man har en anonym blogg, som en del har, så är det väl liksom meningen att man ska kunna skriva av sig precis allt just för att den är anonym?
SvaraRaderaJag skriver iallafall att det är Thailand vårt barn kommer komma från, dels för att jag har inget att hålla hemligt på min blogg (om det är hemligt skriver jag det helt enkelt inte) och dels för att jag är så himla lycklig så jag kan spricka av att få dela med mig av det!
Ha en fortsatt fin dag!
Thailand! :-) Isn´t Asia lovely! (hint, hint)
RaderaJag har blivit lite harig, för på vissa bloggar hävdas det att ip-adresser kollas upp mm. Vem som nu skulle ha ork och tid för det. Antar att man inte vill att folk ska smussla... med vad? Jag tänker främst på hur dåligt de mår. Vilka tankar som rör sig i väntanshuvuden och de tvivel som dyker upp och stör. För gud förbjude att man känner sig deprimerad mitt uppe i det här. Fast man ju också är galet lycklig!
Hihi ;) Kom på nu att folk kanske skriver så för att det är Landet med stort L.
RaderaDet låter verkligen invecklat, men vem vet! Ja jag tycker också att det är många som verkar må otroligt dåligt. Jag har också mått väldigt dåligt så klart men just nu känns det som att nedräkningen nästan kan börja tills vi också får ett alldeles eget barn och att den här resan faktiskt kan ge oss ett barn i slutändan och det gör mig himla lycklig ♥ Sedan skriver jag inte alls mycket på bloggen i detalj om adoptionen, eftersom man vill ju inte riskera att förlora det kommande barnet innan man fått det. Det står i våra papper att man får inte lämna ut sådan info på blogg/hemsida att ett barn kan identifieras förrän adoptionen gått igenom. Fast tills vi får barnbesked lär det ju dröja nåt år till så...
Verkar ju som att vi kanske är på ungefär samma plats i processen. Våra papper gick till översättare igår o NP blir det förhoppningsvis i nästa vecka, sedan är det inte länge tills vi kan skicka vår ansökan.
Då följs vi åt! Våra papper är nästan klara att lämnas in. Eller, ja, vi har lämnat in dem, men måste korta ner referentuppgifterna. :-/ Och sen så ska det översättas och fixas... fast fotona var superbra sa handläggaren! (som vi kämpade med dem) :-)
SvaraRaderaKul! Fotona ja, våra var också jättebra, tack o lov! Den är ju inte så väldigt lätt just den biten. Vill gärna veta mer om dig om du vill dela med dig, så kan jag berätta mer :) Du får gärna maila mig om du vill: anna1717@hotmail.com
Radera/Anna
För vår del finns det beskrivet i ett tidigt skede i bloggen. Mina bloggvänner och privata vänner vet såklart men sen kopplades min blogg till ett "barnlöshets-nätverk" på nätet och jag har nu haft över 50000 läsare vilket gör att jag inte känner mig superanonym längre...
SvaraRaderaDärför försöker jag minska ner på privatlivets detaljer... Skulle jag öppet skriva landet så kan jag nog snabbt kopplas samman med mitt barn och vår stad osv... Adoptionsvärlden är inte större än så...
Samtidigt tycker jag att det är viktigt att det finns öppna adoptionsbloggar också, de allra flesta måste man ju privat bjudas in till...
Det förstår jag! Vissa av de stora bloggarna med många besökare (av varierande grad) läser jag också, men om jag kommenterar är jag försiktig eftersom så många arga och oförstående människor kommenterar.... Tror inte vårt land är superovanligt, men i den här processen vill man verkligen inte riskera något!
RaderaVarken släkt eller vänner vet om den här bloggen, men skulle de ramla över den skulle det vara kul att kolla om de fattar att det är jag?!
Ja, varför skriver en Landet och inte det landet på riktigt som en ska adoptera ifrån? Jo om en bloggar anonymt, så går det ganska snabbt att bli avanonymiserad. Många av länderna kommer det numera 7-15 barn ifrån varje år. Då går det för andra som är insatta i adoptionslandet att på en eller två händer räkna fram exakt vem en är.
SvaraRaderaOch stor bokstav använde iaf jag för att markera att det handlade om vårt adoptionsland och inte om vårt (obefintliga) lantställe.
Så var det för mig iaf. Nu bloggar jag mer skyddat och då vågar jag skriva mer.