Nu har vi pratat, maken och jag. Och jag har grinat. Massor. I flera dagar. Allt går liksom på tok när man tror sig vara missförstådd av den man älskar. Han såg inte. Han anade inte. Jag lyckades visst dölja det så bra som jag gjorde förr i tiden hur jag mådde. Han hade nonchalerat alla pilar som ven omkring oss. De fastnade på mig och gled av honom. Han kunde inte tro att jag inte hade min rustning på mig. De elaka riddarna är det ju bara att ignorera, vet du inte det mother mary? Upp med skölden, du vet ju att du har rätt! (Vet jag?) Bara du är bäst mamma åt lilleman. Bara du vet om hans historia. Bara du tar de viktiga besluten. Att någon annan skulle lägga sig i är så befängt att det nog bara är att betraktas som en hörselvilla och därmed inte ens behöver bemötas. Men, sa mother mary, om jag går sönder av självförakt för att jag inte står upp och strider för mig och mitt barns bästa? Om jag känner att jag måste bemöta den allra minsta kritik för att inte forslas tillbaka till ett tillstånd av mobboffer, stillatigande åskådare eller (ve och fasa) medhållare? Ja, sa sir make, jag hör ju inte ens hälften av det du hör, du måste bara veta med dig att du och jag, vi gör det bästa jobbet.
Ska mother mary sluta lyssna? Kommer hon inte missa massa annat då? Precis nu, känner jag att, nej, kanske inte. Jag får ha rustningen på för stråtrövare och elaka riddare, och innanför den måste jag bygga upp lilla miss mary till mother mary, en mamma som VET att hon gör det bästa för sitt (adoptiv-)barn. Som vet att alla andra ju tycker hela tiden, det finns ingen bot mot tyckarsjukan, hon har minsann skov själv då och då. Bara att kravla sig upp ur vallgraven, borsta av sig det förflutna och härska över slottet! Med sir make och prins lilleman!
♥ mother mary
Jag hejar på, och tycker det är skönt att ni kan prata sir mannen och du. Jag tror det är jättesvårt att "bara bli mamma" så där, som man blir genom adoption. Iaf när man får ett ngt äldre barn än en liten bebis. Säkert får de med spädbarn en massa tips, råd och förmaningar de med. Men jag tänker att de blir fler med ett äldre barn. Men familjen är ju nyfödd, som en klok BVC-sköterska sa på en föreläsning jag var på. Ni har ju bara haft varann i ett par månader. Föräldrar som har haft sina barn i massor med år står ju rådvilla ibland, och gör misstag. Så varför skulle det vara annorlunda för de som har fått sina barn genom adoption?
SvaraRaderaEn annan vinkel tror jag kan vara att man (du?) (iaf jag kommer) känner att det är lite upp till bevis nu. När vi har gått hela utbildningen, blivit godkända till höger och vänster och väntat och väntat. Nu kommer eldprovet och det gäller att visa att man duger? Den bakgrunden har ju inte vanliga bio-föräldrar.
Lite spontana tankar från mig...
Stora kramar från mig
Tack för hejaropen! Ja, familjen är ju faktiskt nyfödd. En kompis frågade mig om jag kunde tänka mig att folk la sig i av omtanke om mig alternativt lilleman. Hmm, muttrade jag, vet inte om jag vill ha den omtanken i så fall... :-) Kram!
RaderaVännen!
SvaraRaderaTyckarsjukans effekter kan få en att baxna, men kanske lost in communication-syndromet är ännu värre. Jag förstår att kombinationen blev rätt outhärdlig, och är glad att det fanns bot på den sista. Stor kram och tack för droppar
Dina formuleringar är så vackra att läsa, denna var jag tvungen att lösa för maken. Kramar!
SvaraRaderaGulledej för det - och för brevet jag fann i lådan idag på min 20-meters långpromenad. Tack, tack, tack! Får jag outa dem på min blogg?
RaderaKramar!
Ja, det får du! :-) Så glad att det blev som jag hoppats! Kram!
RaderaHej. Vad tråkigt att du blivit sårad med kommentarer ang uppfostran. Jag känner mig säker på att du vet vad som är bäst för din son, efter att ha läst din fina blogg.
SvaraRaderaOm jag förstått dig rätt så ser du dig själv som sensitivt begåvad (jag är också en sådan). Detta tror jag är en stor fördel för din son, eftersom du säkert har lättare att läsa honom än vad du skulle ha gjort om du inte var det. Nackdelen är förstås att små och stora pilar från omgivningen svider. (Själv kan jag få stöttande kommentarer som ”Det där får du skaka av dig”, om jag blivit sårad – men det är ju lättare sagt än gjort!! Jag kan i alla fall inte det.)
Jag arbetar med barn som har trauman bakom sig. Från de små glimtarna av er vardag som du delar med dig av så tycker jag ni är så himla duktiga!! (Och därmed har jag visst ägnat mig åt någon sorts bedömning!)
Jag hoppas att du kommer att vilja skriva mer framöver, om ljusa känslor och om mörka och förstås om hur det går med anknytning och annat! (Och något tips på hur man skyddar sig mot sådant som sårar, det har jag tyvärr inte).
Cyberkram från Regina.K
Nu hamnade den här kommentaren fel i alla fall. Den var tänkt till inlägget "Litenhet". Nu blev det ju en slev tyckande till inlägget som bla handlade om tyckarsjuka! Regina.K
RaderaMen en jättebra slev tycker jag! Blev nämligen superglad över din kommentar! :-) Sensitivt begåvad låter ju mer positivt än ömklig och skör, så det ska jag tänka på när jag fastnar...
RaderaOch vad intressant det låter att arbeta med trauma, då har du mycket att göra antar jag. Hojta gärna till om du ser något som verkar märkligt med lilleman (det lilla jag nu låter synas).
Kram, mm
I så fall hojtar jag :-) Men glöm inte vem som härskar i slottet!!!
RaderaReginaK
Ps. Jo jag älskar mitt jobb (men är just nu tyvärr långtidssjukskriven - dock absolut inte på grund av barnen) Ds.
(Hoppas du fortfarande läser här.) Vilken skön låt-input jag fick av "vem som härskar i slottet"! Har gått och nynnat på King (utbytt till Queen såklart) of the castle sen jag läste ditt svar. Grymt!
RaderaTrist att du är sjukskriven. Önskar dig bättring så du kan återvända till ett jobb du gillar. Kram!!
Kram tillbaka :-)
RaderaRK