Efter att verkligen ha försökt släppa det under en hel dag hoppades jag så innerligt att maken skulle ringa eller ännu hellere komma hem med blommor. Vågade knappt titta när han klev ur bilen och fångade upp lilleman utan höll mig till disken. Som tur är prasslade det och jag fick en fin ursäkt, en gigantisk bukett av mina favoriter samt orden jag ville höra. Och så fick jag gråta på makens axel istället för ensam i soffan. Hur jobbigt det hela kändes för honom säger han inget om, men han skippar av oklara skäl att åka på sin hobby ikväll. Det känns bra. ;-)
Regina, jag var ute under dagen och sniffade på lavendelplantor!
Och eftersom jag alltid är snabb att marginalisera något när jag väl kravlat mig förbi hindret så kan jag i detta nu inte fatta vidden av hur ratad, skamsen och ledsen jag kände mig för bara några timmar sen. Tack för stöd, fina bloggvänner! <3
♥ mother mary
Å det är DÄRFÖR han ska sitta på den där pedestalen! Han är inte perfekt, men i ärlighetens namn... vem är det?
SvaraRaderaKRAMAR till hela familjen!
Han har bett mig om att få komma ner. Men det är ju så svårt att hitta passande stegar...
RaderaKRAM, förresten så har lilleman i uppräkningen av sin familj lagt till två personer sen förra veckan.
Å vad bra! Blev så ledsen av förra inlägget och blir alldeles varm av att läsa detta <3 vad skönt att gråta mot hans axel istället för alldeles ensam. Men jag blir ändå ledsen av att tänka på hur din första mors dag blev. Jag sa till mannen igår att det ju är första mors dag som jag faktiskt är mamma (även om det inte känns så) bara att mitt barn är på andra sidan jorden.... Jag hoppas verkligen att jag blir firad rejält nästa år :-) hoppas... kram på dig vännen!
SvaraRaderaJag vågade inte ens tänka på att bli firad i fjol, kanske därför som jag tyckte det var så snöpligt nu... Kan inte tänka mig annat än att du blir uppvaktad ordentligt nästa år, nu är ju din make förvarnad! :-) KRAM!
Radera:) Haha! Ser hur tokigt jag skrivit, skyller på att jag skrev från mobilen. Jag trodde inte jag skulle bli firad i söndags, det var något som slog mig efter att vi kört hem lilla helgbarnet för sista gången... Men jag har ju påmint honom inför nästa år som du säger, så vi kan alltid hoppas att han kommer ihåg och tänker på det då ;) det där med telepati är svårt alltså! ♥♥♥♥♥
Radera:-)
SvaraRaderaRegina
Den här bloggvännen är det inte mycket bevänt med, tyvärr. Insåg att jag helt glömt att sondera bloggterrängen den senaste veckan, och därmed missat både hjälpmedelsreflektioner och morsdagssorg. Jobbigheten kring bådadera går lätt att sätta sig in i. Så jag kommer med hundra efterskottskramar och fyrtioelva hjärtan <3 <4 <5 <6
SvaraRaderaJag vet att du finns där Cecilia, tänker på dig och vår träff ofta. :-) Förstår att du (tyvärr) med lätthet kan sätta dig in i hjälpmedelstankarna. Tack för alla kramar och hjärtan, jag tar emot dem med värme.
Radera