En annan du

"Har ni hört nåt än?" Nä, det har vi inte. Men vi säger till. Jag lovar. ;-)

"När kommer du tillbaka?" Vad sa du? Är det verkligen det viktigaste du har att säga? Den frågan får min chef ställa, inte någon random kollega som på ett sneaky sätt är intresserad av min tjänst. Du borde gratulera mig.

"Barn är ju det naturligaste som finns!" Detta som motpåstående till mitt uttalande om att jag inte vet riktigt hur länge jag ska vara mammaledig. Vi ska utvärdera. Det viktigaste är ju hur lilleman mår. Så vi får se. Jobbet har inte första prio nu.

"Vet du vad det är?" (med en blick på min mage) Ja, det är en pojke. Han är rätt stor faktiskt. (Och jag är inte tjock, men har lite tjejmage som jag i hela livet fått kommentarer om.)

"Livet stannar inte för att du får barn." Va? Är det sant? Varför har ingen sagt nåt???

"Vet du,vi som är gravida och föder barn är också lika oroliga. Det är inte bara för att du ska adoptera." Suck.

"Är du intresserad av kläder eller leksaker?" Hurra, både och! Tack!

"Är det ok med en röd overall?" Jaaaaaaa!

"Jag får rysningar när jag tänker på att ni ska få bli föräldrar!" Härligt!

"Nu måste jag nog börja gråta för det är så härligt...." Snyft, jag med.


Kommentarer där jag säkert glömt en del fina och positiva, men (tyvärr) kommer ihåg de som gjorde mig ledsen. De positiva och glad sugs liksom in i systemet på en gång och går upp i allmänt välbefinnande. De negativa sugs in, men studsar runt, taggiga och hårda. Därför stannar de lite längre också.


Jag snubblade in på en fantastisk blogg häromdagen. Därifrån kommer också rubriken "en annan du".

♥ miss mary