All väntan är olika och väntan på resebesked är olidlig. Fast på ett smygande sätt. Jag som är lite av ett kontrollfreak gillar inte att inte veta när vi ska åka. Vill kunna säga till min arbetsgivare när jag ska vara borta, exakt hur länge mm. Nu har jag pushat mannen till att vi ska göra en plan för ett BCS (best case scenario) och säga detta till alla som frågar. Vi ska vara hemma så här länge och på detta vis. Basta.
Under tiden samlar jag kommentarer. Vet inte varför jag snöar in så på detta och antagligen är det inte bra för den mentala hälsan heller att fokusera på allt dumt folk slänger ut sig. Men, men, jag får se det som en studie i folks dumhet och lära mig av det. För lär mig av det, det gör jag! ;-)
På bussen häromdagen anförtrodde mig en kollega att hon fått cancer. Jag höll tillbaka tårarna och lyssnade. Hörde som i en dokumentär vad jag skulle sagt om jag varit okänslig (åh, en kompis till mig har också cancer) eller tanklös (fast det där botas snabbt nuförtiden). Hörde även det så vanliga tyckandet (tycker att du borde ta ledigt.../tycker att du ser jättefräsch ut ändå) och Lassie-historierna (min faster strålades också på det sjukhuset och hon bla bla). Det var otroligt skönt att veta att jag i alla fall anstränger mig för att bemöta människor så som jag själv vill bli bemött, även om det kanske innebär att andas, tänka efter och reflektera vem det är som är viktig situationen.
Jag har varit orolig för detta med hur jag bemöter andra en längre tid nu. Min man har sagt att jag inte ska oroa mig, mina vänner likaså. Men i och med den ilska, sorg och vanmakt som får mig i sitt grepp när jag inte blir bemött som jag önskar så har jag varit orolig för att jag ska agera lika tanklöst som andra, fast gällande ett annat ämne. Nu känner jag mig lite lugnare. Och kan väl börja oroa mig för om jag ska klara av att göra "rätt" med barnledighet, försäkringskassa, pengar... miss mary needs vacation! :-) And her baby!
♥ miss mary
Här är en till som också verkligen försöker tänka till i bemötandet av andra vid olika tillfällen. Har man själv varit den som blivit illa bemött just när man mått som sämst så får man sig en rejäl tankeställare.
SvaraRaderaMånga dumma kommentarer har man ju fått, men en av de som satt sig djupast kom nog ändå från en väldigt god vän till mig. Vet ju mycket väl att hon inte menade nåt illa, men när hon bara några veckor efter ett av alla missfall kläckte ur sig "ja, men det är ju tur att ni inte har några barn i allafall" rörande nån praktisk detalj som jag inte ens kommer ihåg i dagsläget. Fy vad det knäckte mig..!
Förstår att ni klättrar på väggarna av att sitta och vänta på resebesked. Vilken plåga. Han finns ju där, och väntar på er. Och så måste så många dagar gå. Lider verkligen med er och känner mig fruktansvärt otålig över alla dagar som går utan att ni får åka och hämta hem er grabb!
Det där med barnledighet, osv, det löser sig. Däremot tycker jag nog att du behöver en semester. I jämtland. Vi har en kåk som står tom för det mesta. Välkomna hit! Kan flytta in idag om ni vill! :-)
Stor kram <3
Tack för pepp! KRAM!
RaderaHaha, samla på du. Det är bra att vara förberedda på alla kommentarer när de väl kommer :-). Hoppas så att ni kan få ert besked snart!
SvaraRadera