"Nu måste vi skynda oss på toa, om fem minuter blir det middag!" Jag jäktar på lilleman som tydligen uppfattat att han skulle få kolla en grej på paddan innan de 50 metrarna till mormors och morfars stuga. För att minska striderna så säger jag ok till en Youtube-diggilo, men sen måste vi skynda oss. Hojtar inåt stugan till maken som inte svarar. Han skulle ju fixa sås! Men han har somnat... Fasiken, väcker maken, stressar ut lilleman i hallen. Det ska rotas i kylskåp (maken) och packas gosedjur (lilleman). Sen ska skorna spännas på särskilt sätt (börjar de bli för små?) och jag hojtar på dem att nu måste vi iväg, mormor blir ledsen annars. Maken muttrar, lilleman skuttar iväg.
Dörren öppnas och vi anländer 6 minuter för sent. "Ni är sena!" väser min mamma. "Eh, ja, vi var på toa." "Maten var klar PRECIS i tid" kontrar mormor och jag får andas djupt. Lilleman måste på toa igen och vi går dit och lämnar maken att smöra för sina svärföräldrar. När vi är klara på toa (jag hela tiden väsande åt lilleman att sluta pilla på papiliotter mm) går vi ut och tar skyndsamt mat. Lite stel stämning.
Det är gott och lilleman äter till allas förvåning massor. Mamma tar åter upp att vi var sena. Fast lilleman behövde gå på toa invänder jag fast jag vet att vi kunde varit i tid om bara jag tagit mer ansvar för det. "Då får man planera bättre!" kontrar min mamma och maken har äntligen fått nog. "Vår son bajsar tyvärr inte på beställning."
Släkten är helt enkelt bäst. Mysigt var ordet. Mamma vägrade sen gå med på kvällspromenad, hon skulle gå en egen. Ok. Pappa muttrar i köket att hon är lite sur just nu. På promenaden frågar jag mer. "Äh", säger han, "hon är lite rastlös och så är det för varmt väder."
Livet är ett lidande, är det vad buddhismen sa? Känns ju ibland inte så konstigt att jag ibland känner mig som ett ufo. Har jag vuxit upp i det här?
♥ mother mary
Du är inte den enda som känt sig som ett ufo under uppväxten. Kan ibland känna att det kanske är en välgärning att mina gener inte ärvs vidare. Nu är det upp till mig själv vilka av mina egenskaper jag för vidare.
SvaraRaderaHoppas ni får en mysig semester trots allt <3
Ja, fast jag är ju så snygg, DET hade ju varit kul att få ärva vidare i alla fall. Skämt åsido, resten är väl tur att det stannar med mig också antar jag...
RaderaSemestern blir toppen ändå, jag har ju maken att debriefa hos och låter dem slåss mot sina demoner ifred. Som vuxen fattar jag ju i alla fall hjälpligt att det inte är mitt ansvar att de mår bra. <3 till dig och huliganerna
Ja snälla nån! Är sex minuters försening anledning att förstöra en hel dag. Du är tyvärr inte ensam om att ha det så. Som om saker och ting inte är jobbigt ändå när man har småbarn. Sköt om dig! Kram Lotta
SvaraRaderaHej Lotta! Ibland undrar jag hur det var när jag bar liten. Mamma tar upp det ibland, hur hon brukade göra när vi var små för att det skulle funka (lätt var det minsann inte, näe du) med allt... ;-) Kram, mm
Radera