När allt höll på som värst med PAD och allmän adoptionspsykos så skrev jag en dag en lista. Där plitade jag ned vad som tog kraft, gav kraft, vad som ibland var ok och vad jag kanske borde undvika eller ransonera. Eftersom allt strulade till sig med släktingens dumpning i slutet av sommaren har jag inte märkt att jag faktiskt mår bättre. Jag är lugnare, fast väldigt skör. Jag är starkare, fast väldigt känslig. Jag har tappat kontakt med några vänner, men har flera stycken nya vänskaper i mitt liv genom blogg och barnlöshet. <3
Bland sakerna som jag (enligt listan) ska undvika står viss släkt. Jag tänkte mest på makens bullriga och kärleksfulla släkt när jag skrev det och hur ansträngade stort det ibland kan bli. Ikväll var vi på en mindre släktsammankomst och jag kände mig gråtfärdig när vi kom hem. Det var intressant och jag kan direkt sätta fingret på varför det tog så oerhört mycket energi. Bra övning för mother mary. Det som suger mest energi är de som hela tiden ska hålla på och prata om lilleman som om de har någon sorts specialkunskap. Klumpen i min mage bara växer medan sovrutiner, barnvaktning, ensamlek mm diskuteras. Inte allmänt, utan direkt om lilleman. Som om vi frågat om råd eller nåt. Haha! Maken försvinner in i någon slags man cave och lyssnar överhuvudtaget inte, jag har alla tenktakler ute och försöker djupandas och ta de få strider jag tillåter mig.
Nu har det snart gått ett år. Tror jag får knåpa ihop en årskrönika. :-) Ofattbart mycket har hänt och det är faktiskt mest de senaste månaderna som jag kunnat njuta av att vara hemma-mamma.
Jag har massa saker jag vill skriva om. Hur man blir gravid genom att adoptera. Hur man kan tänka kring att välja SN. Hur jag funderar kring anknytningen. Om valet. Om hur det är att inse att man är introvert, social, skörstark, kreativ och självkritisk. Får jag tid med alla dessa inlägg när jag väl börjat jobba igen tro?
♥ mother mary
Skriv en bok om din erfarenhet. Jag tror det skulle bli en storsäljare!! Ta lite i taget. Kanske en skrivarhelg/kurs med tex folkuniversitetet. Men börja skriv:-). Det är hjälp för dig att få ut allt och hjälp för andra när du är klar. Om du blur klar. Kan bli en bok i många delar. Bloggen är bra men i bland kan det vara enklare att skriva några rader varje dag lite här och där istället för ett inlägg.
SvaraRaderaJag känner igen mig i att vissa ska ge råd och tips i tid och otid (framför allt när man aldrig frågat om det). Hade en sån på besök i går och allt jag gjorde var "fel" för jag gjorde i te som hon skulle. Precis som du har jag problem att ta på mig teflonoverallen så allt åker av mig utan är urlakad och skitirriterad resten av dagen.
Jag blev helt tagen av din kommentar! Så snällt! Jag som aldrig har funderat i skrivarbanor insåg ju att om jag ser till bloggen så har jag skrivit massor. Tack! Och teflonoverall, det ska jag komma ihåg! Kram!
RaderaJag undrar om det mest är förstagångsföräldrar som drabbas av all denna oönskade analys och upplysningskampanj.... Så påfrestande! :-( Särskilt när huden är tunn och känslorna under ytan. Vi slapp nog det mesta, men hade ju ett barn redan. Eller så biter jag ifrån så ingen törs säga nåt.
SvaraRaderaJag tycker om att läsa allt du skriver, så skriv all du orkar - men var rädd om dig! <3
Jag måste kanske också bita ifrån mer? När jag orkar vill säga. Ska klura lite på det. Läste ett tips för bio-föräldrar att om någon kikar ner i barnvagnen och frågar om det är ens första barn så ska man svara att det är ens femte. Då vill ingen ge råd tydligen.
RaderaDet gör mig varm att du som författare gillar det jag skriver. Du är en inspiration i hur man ska använda sig av språket! Kram! <3
Lööööv!
RaderaSatt just och sa; Jag vill läsa en bok av miss mary!! Jag skulle köpa, läsa, gråta och skratta med dig, så som jag gör nu. Dina inlägg är efterlängtade och uppskattade och även om våra liv är olika så är igenkänninngen stor, och i många fall tröstrika.
SvaraRaderaTack för en underbar blog
Mvh Ullis
Men åh vilken bloggkärlek jag får! Tack fina Ullis! Kram!
RaderaSer fram emot att läsa allt du skriver! Skitbra lista på ämnen som du har, ser verkligen fram emot allt som du har att säga om det!
SvaraRaderaTror som Cecilia skriver att det mest är förstagångsföräldrar som får höra dom där kommentarerna, men vi har lyckats med konststycket att få höra såna kommentarer också fast det var vårt andra barn... Fast vi hade en bra buffert där iom att vi bodde utomlands (och vilken lättnad det var alltid att komma hem till sin egen lägenhet!). Med trean blev det genast mindre kommentarer, mest sånt där som att "hur står ni ut?" och "hur orkar ni?" och "är ni helt säkra på att ni inte ska tacka nej till barnet? tänk om ungen har nåt fel" och sånt som ju inte direkt var konstruktivt det heller! Det är först nu när alla barnen är i skolåldern som folk har slutat med "goda råd" helt och hållet tycker jag. Vilket är såååå skönt! Hang in there, dom slutar nog förr eller senare, och fram tills dess så försök att prioritera dej själv och din lilla familj och skydda er så gott det bara går från all onödig stress. Känner en familj som i det närmaste tog time out från alla släktingar bara för att det blev för mycket dom där första åren med alla kommentarer. Dom behövde skydda sig själv först och få ner stressnivåerna, och sen ta upp det sociala sen när det fanns utrymme för det.
Å en till! ;-) Jag ska göra mitt bästa för att hinna skriva, det känns så bra att göra det.
RaderaOch det är ju helt otroligt vad människor får för sig att säga till varandra; jag ska nog fortsätta att samla på kommentarer och möjliga svar. Det kunde minsann bli en bok det med, och då skulle du och alla andra få vara med i den! Kramar!
Jag blir störtförbannad av att läsa sånt här... Kan inte folk ha vett att hålla sina glappkäftar stängda?? Vore det jag skulle jag vilja (men antagligen inte våga) säga lugnt o sakligt att deras besserwisserfasoner sårar.
SvaraRaderaStor kram från Ninne - som också vill läsa boken! Sätt igång o skriv människa!
Jag får sån styrka av det här, det betyder mycket att få stöd, att liksom inte bara tänka att jag nog är schåpig (hur nu det stavas) eftersom folk verkar tycka att det är fritt fram. Stor kram!
RaderaJag ser fram emot alla kommande inlägg!!!
SvaraRaderaRegina
Och jag längtar efter att skriva dem! Tack! :-)
RaderaJag ser också fram emot kommande inlägg!!! Alltid! Och skulle det bli en bok vore det fantastiskt! Kram <3<3<3
SvaraRaderaNu måste jag nu nästan skriva en bok! :-) <3
RaderaHar du någon mailadress så jag kan ställa några frågor om hur du resonera om SN? Vi är uppe mitt i processen nu.
SvaraRaderaMed vänlig hälsning, Sara
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Radera