Inte ett lästips

Nu har jag ju lovat en recension (högst personlig och ovetenskaplig) av senast lästa bok så här kommer min bittra avhandling av David Eberhards Hur barnen tog makten.

Chefsläkaren och psykiatern DE har tid att mellan mötena läsa in sig på allehanda litteratur (175 fotnoter), skaffa sex barn (planerar för fler) samt skriva böcker. Mother mary muttrade redan vid DNs artikel om boken något i stil med att av den mannen tänkte i alla fall inte hon ta råd, ett gäng skilsmässor och en poppisbok, nä tack. Men så ringde en närstående och hojtade att boken var suverän, hen kände sig så otroligt bekräftad i sitt föräldraskap och har du inte läst den, nähä, då för du den av mig, beställde den idag till dig. Eh, ok, sa mother mary.

På framsidan tycker Paolo Roberto till, på baksidan Magdalena Graaf. Borde kanske räckt som varning? På de första sidorna hånas anknytningsteorin och så fortsätter det. Experter, forskare, tyckare och övriga plattas till på ett överlägset och osmakligt sätt. Alla har fel. Eberhard har oftast rätt såklart. Några få gånger håller mother mary med, fast motsträvigt, för denne man vill jag inte hålla med. På slutet citerar han sin polare Martin Ingvar i stycke efter stycke och jag känner att boken skulle gjort sig bättre som blogg. Då kunde han tagit in gästbloggare...

Så, det var min helt ovetenskapliga diss av en bok som inte gav mig något. Utom att jag blev provocerad, men det var kanske meningen med boken? Jag är rätt sträng i min uppfostran (enligt exemplen i boken) därför är jag antagligen fel målgrupp och Magdalena Graaf tydligen rätt. Varför inte släppa fram de andra författarna, de som skriver på riktigt, mänskligt och som inte har ett heltidsjobb redan?

♥ mother mary

PS Ninette, ska jag skicka den till dig? Om inte, är det någon annan som är sugen så säg till! :-)