Det är ju lite typiskt att jag tillåter mig att drabbas, översköljas, förlamas av känslor. För till viss del är det ett tillåtande och jag sitter och funderar på varför en viss persons handlingar (rapport från oanande släkting om den släkting som valt att bryta med mig) ska lamslå mig, få mig att gråta, knyta mig av ångest och slunga in mig i en spiral av ömkan. Det är väl också därför jag sitter kvar i soffan och funderar, tänker att jag ska känna känslan, men inte dras med utan rida ut känslovågen och sen sätta tillbaka personen och tillhörande tankar i hörnet där hen vistas för tillfället. Hen har gjort nog med sitt beteende, inte ska jag tillåta att fler dagar blir fördärvade? Det hjälper inte vårt förhållande att jag sitter och slösar bort min tid på att älta detta. Hmm, ja just det, vi har ju inget förhållande, det var ju så det var...
♥ mother mary
Jag hittar inte ord. Önskar vi setts idag! <3
SvaraRadera<3 Då hade du bara blivit förkylnings- och hostsmittad! ;-) Kram!
RaderaHmm, misstänkte väl det, att jag måste ta mig igenom alla stadier. ;-) Det suger fett och eftersom jag ju ändå hoppas att kunna ha en relation med hen någongång i framtiden undrar jag hur i hela friden jag ska tackla detta. Ett första steg är nog att inte själv efterfråga information från andra släktingar, även om det är lättare sagt än gjort. Kramar!!!
SvaraRaderaMäh! Vad hände med min kommentar från igår?
SvaraRaderaJag skrev förmodligen något fantastiskt klokt och initierat. Eller inte. ;-) Minns inte, men liksom du och Ninette skulle jag ha behövt gå genom det som skett igen och igen. Kram
Förmodligen! ;-) Ja, vi kanske borde bilda en stödgrupp? Vissa saker är man helt enkelt inte förberedd på. De flesta saker känns det som nu när jag skrivit meningen... Kramar!
RaderaOch kramar till dig också!!
SvaraRadera