Mother mary, drottningen, levde med sin make kungen och sin lille prins på slottet. Hon började känna sig lite medtagen och det visade sig vara PAD. Nåväl, det går över med lite terapi, inga problem. Sen berättade läkarna att prinsen var sjukare än de trodde. Mother mary började vackla, hon kände sig väldigt svag och tänkte mörka tankar.
En kort tid senare så fick kungaparet reda på att prinsen löpte stor risk för ytterligare svårigheter. Plötsligt kändes prinsens utökade SN och drottningen PAD inte så farligt. Mother mary tog ett djupt andetag och gick som i dvala upp på slottsmuren för att försöka få lite luft. Hur hon än försökte gick det inte att andas utan hon svimmade och föll ner i vallgraven. Vallgraven var mörk och full av dy. Först flöt hon och fäktade omkring sig. Sen sjönk hon. På vägen ner kunde hon känna vakternas lanser snudda vid henne. Slottsfolket försökte få tag i henne med pinnar och fiskarna försökte hindra henne från att sjunka genom att kroka fast henne i sina metkrokar. De fick inte tag i henne. Hon sjönk ända ner till den slammiga botten.
Medan mother mary kände att luften tog slut kände hon ett lugn. Jag stannar här, tänkte hon. Jag flyr till det mörkaste djupet. Jag ger upp. Sen kom hon att tänka på kungen och prinsen. Nej, nej, nej, jag kan inte lämna dem. Hon sprattlade till och flöt upp till ytan.
♥ mother mary
PS Tack alla ni som petade på mig med era lansar, pinnar och metspön. Jag är så tacksam för att ni finns. Rensning av vallgraven pågår, och har pågått i flera år. Vet inte om den någonsin blir turkos och glittrande. Tror faktiskt att den behöver vara lite mörk och dyig på sina ställen. DS
------------------------
Tillägg: jag mår bra.
<3 <3 <3
SvaraRaderaSimma! Älskade du!
<3 Flyter! Man kan behöva unna sig lite mindre måsten, så jag paddlar runt och inser att läget inte längre är värsta tänkbara, det hade faktiskt kunnat vara ännu värre. Ska bara kliva upp och torka mig så bjuds det på slottsfika sen. Kram!
RaderaÅh! Jag har ingenting klokt att säga, mer än jag är glad att kärleken fick dig att finna styrkan att sprattla upp igen. Kärleken är så stark, vilken tur att den finns när livet ger oss smällar. Kram!!
SvaraRaderaOch jag önskar så att jag någon gång ska lära mig att jag (och andra) behöver sörja en tid, för att sedan komma ut på andra sidan. Som barnlös kunde jag välja att sörja på ett annat sätt, som mamma funkar det inte. Jag är behövd. <3 Kram!
RaderaVad fint skrivet i allt det mörka =( Hade önskat dig ett disneyslott med happely ever after!!
SvaraRaderaTack! Disneyslottet med fyrverkerier i bakgrunden kommer.... jag ska bara vänja mig klart vid hur det råkade bli. Kram!
Raderaåh, kära du... vad mörkt och ensamt och jobbigt det låter där i vallgraven - jag har inte skrivit nåt på ett tag, tänkte att du knappast har ork att höra om andras grejer just nu, men säg till om du vill ha lite annat att tänka på så kan jag skriva nåt tag! kram kram kram till dej och till din fina familj <3
SvaraRaderaFrån att ha flutit runt så ligger jag nu i en sån där uppblåsbar stol med plats för drink (iofs en skabbig sådan, men ändå) och begrundar molnen.
RaderaJag är redo för andra nu, och nyfiken på vad som händer hos dig! Kram!
Runt vallgraven ser jag stolpar med livbojar, Frälsarkransar. En del når du själv, en del får andra kasta. Och åter andra kransar kastar du själv till den som behöver. Tack.
SvaraRaderaSom vanligt skriver du så att jag vill teckna! Tror det står en krans varannan meter och glänser i solen! Kramar!
RaderaVilken tur att du bär den allra bästa flytvästen, den som är gjord av kärlek <3
SvaraRaderaGillar visionen av dig i din uppblåsbara stol. ser en lättklädd läckerbit (kungen?) närma sig med en paraplydrink. dags att koppla av och njuta lite. Google är ändå tillfälligt stängt pga överbelastning;-) stor kram
:-D haha, överbelastning, jo du! Och kungen är fantastisk på drinkar så han har öppnat bar mellan frälsarkransar och flytvästar. Prinsen leker med sin radiostyrda motorbåt. Kramar! <3
Radera