Hur gör man det, är det kanske någon som undrar? Jo, så här:
Se till att partner är bortrest och barnet nattat. Börja sen fundera på att det gör ont i bröstet. Och att det inte känns som ångest. Andas en stund och testa att meditera. Googla. Fundera sen på alternativa scenarion som att dö i soffan (lilleman traumatiserad), åka till akuten (vart då?), ringa nån (vem vågar man blotta sin eventuella hypokondri/annalkande död för?) eller att man har turen och vaknar nästa morgon.
Jag valde att skypa med partner i ett annat land. Delad rädsla är dubbel rädsla eller hur var det nu? Avkräv partnern ett samtal klockan 07.00 för att kolla livsstatus.
Vakna förvånad över att du lever och inte känner smärta. Iaktta när smärtan kommer tillbaka och googla nummer till sjukvård. Sjukanmäl till jobbet, lämna lilleman på föris och vänta på akuttiden. Ta EKG. Svimma nästan. Bli undersökt av doktor från lillemans land (lite distraherande) och få en diagnos. Inte hjärtinfarkt. Inte döende. Inte kärlkramp. Bara något syndrom. Som gör ont. Precis där hjärtat är. Spännande!
"Nej. Känns det lite mindre jobbigt nu?"
Doktorns svar. Och då hade jag bara frågat ca fem gånger om det verkligen, verkligen inte var någon fara.
♥ mother mary
Been there, done that, ungefär.
SvaraRaderaI mitt fall hoppar revbenen fel stup i kvarten vilket kan ge liknande smärtor har jag lärt mig nu. Obehagligt är det iallafall, även om jag mest tänker på barnen när det händer om vi är själva. Samt ser till att jag har hela trosor på mig i fall jag skulle hamna på akuten.
Tur du är OK <3
Oj, det låter väldigt smärtsamt! :-( Jag tänkte också mest på lilleman, tänk vilken fasa! Redan nu är han ju skräckslagen för att jag ska gå upp efter nattning. Jag säger ju självklart att jag bara varit på toa vid de få tillfällena han vaknar.
RaderaTrostipset är bra! Kram!
Man ringer mig! Kommer på 30min!
SvaraRadera<3
<3 <3 <3
RaderaMår ok nu. Känns lite som en väckarklocka, men jag vet inte om jag ska snooza eller stiga upp.
SvaraRaderaJag har också problem med att kommentera på massa bloggar just nu, märkligt.
Kram!
Åh kära du, vilken skräck! :-( Det måste ha varit fasansfullt innan du lyckades somna. Nedrans hjärtana som inte kan visa tydlig skillnad mellan olika typer av smärta. Jag hoppas du kan minnas det fina EKG:et och våga bli trygg av det. Kramar i mängs från en som också sökt akut för hjärtbesvär en gång. När make och barn var bortresta. "Tänk om jag ligger här ensam och dör" var inte en lindrande tanke. Men EKG:et lugnade.
SvaraRaderaTack för alla kramar! Känner mig lugnare när jag tänker på det! Kram tillbaks!
Radera