miss mary wants to be mammaledig

För nu är jag så utbota trött på att arbeta. Jag vet att det inte ska vara orsaken, men jag hade liksom tänkt att utnyttja mina talanger på mitt nuvarande jobb en stund och sen vara mammaledig. Nu  känner jag mig fångad i en fälla. Söka nytt jobb och eventuellt (man måste ju få hoppas!) bli gravid med detsamma? Eller stanna och bli helt bitter för att det kommer ta 4 år att få en knodd?
Blev så ledsen på ett möte i morse. Inte kul. Men jag stod på mig och det är jag iaf stolt över. Min ena chef är väl mindre glad över att jag tog plats... 

♥ miss mary

miss mary and the offerkofta

Den satt åt ett tag, men nu är den av. Och dessutom var det ingen offerkofta (bara mitt försök att hitta orsak) - det var melankoli! Ska inte kämpa emot sorgen när den kommer, det blir bara värre, det vet jag ju egentligen.

Senaste insikten är även den om rätt och fel beslut. Jag tar "ett" beslut, inte "rätt" eller "fel" beslut och detta ger sedan utslag, beroende på hur jag handlat känns det då bra eller mindre bra. Poängen är att JAG kan styra!

Jag vet inte om det är rätt tid för att sätta in ett fryst embryo snart, men nu har vi bestämt oss och gör det. Så får vi hoppas på ett resultat som känns rätt! ;-)

♥ miss mary

miss mary is waiting

Offerkoftan har åkt på. Sitter hårt som bara den. Har försökt att få av den, men hittills sitter den där. Nära till tårar. Sminkade mig och satte upp håret fint i morse så att iaf det skulle vara fint. Väntan tär på mig. Egentligen skulle jag vilja göra det mesta av tiden som "blir över" när man väntar, men hur det nu är så får jag inte till det. Jag vill inte vänta mer nu. Allt är långtifrån perfekt, men vilken unge kommer till en perfekt familj? De flesta är ju som jag: Normala. Konstiga. Glada. Ledsna.

Samtidigt som väntan är outhärdlig är även känslan av att inte ha hunnit med jobbig. Vad mer borde jag göra/ha gjort innan vi sätter in ett fryst embryo? Slösar jag bort ett om jag inte kommer ner till BMI 25? Fastnar det om jag inte är superglad och njuter av livet? Är kondisen rätt? Har myomen börjat växa igen? Borde jag kolla? 

♥ miss mary

miss mary wonders

Jag undrar om jag är rädd. Rädd för att må bra och ändå inte vara nöjd. Rädd att bli avslöjad, att inte duga och att bli ratad. När jag skulle köpa en present igår kom det helt plötsligt att handla mer om hur presenten skulle avspeglas på mig. Tycker han att den är för billig, fånig, onödig? Jag måste vara helt misslyckad, slösig, snål. Intressant.
Jag undrar även om jag är sjuk, om järnvärdet inte har gått upp som det ska eller om den enorma trötthet jag känner delvis är psykisk. Bara att kämpa på... målet finns där! Mitt barn...

♥ miss mary

miss mary wants energy

Ända sedan förra helgens två dagar i pisten (blöt, kall, regnig och svårgåkt, men ändå) är jag helt slut. Hoppas tom över dagens träning. Dricker mitt mysko the som jag fick av reflexologen. Vad gör man inte för att hela kroppen och jag ska må bra??? Inget är iofs för stort att offra för ev graviditet. Hittills har jag gjort följande:

• tagit ut min navelpiercing
• plågat mig hos reflexologen varje vecka (det är skönt efteråt, det hjälper mot hälsporren och hormon-obalans mm, men det gör hur ont som helst ibland), och jag fortsätter att gå dit...
• dricker järnsaft (tas upp bättre av kroppen och består mest av växter, mycket skonsammare) som smakar galla
• trycker i mig massa naturpiller mot min allergi och (peppar, peppar) det verkar hjälpa och jag kan sänka och fasa ut läkemedels-allergi-tabletten som inte är snäll mot min kropp
• slutat dricka kaffe (bytt ut mot ovan nämnda the)
• tränar 3 ggr/vecka för styrka och energi
• slutat med anti-depp-läkemedel

Nåväl, allt har ju inte med graviditet att göra, utan att ta hand om mig själv, vara snäll mot min kropp och preppa för ett sundare liv. 

♥ miss mary

miss mary wants time

Ja, det är märligt att tiden kan gå väldigt fort trots att jag tycker att jag bara väntar och väntar. Till exempel så känns tidsrymden mellan två pms-perioder väldigt kort. Det tar mycket längre tid att vänta på ägglossning.

• De fina intygen från kursen ligger och väntar på att bli kopierade. Jag väntar på att bli smal. 
• Stolarna väntar på att få sina nya kläder (randigt tyg väntar!). Jag väntar på nästa försök med de frysta.
• Trädgården väntar på vårstädning. (Här trädde svärfar in, han är en ängel. Små fina lökar överallt, krattat och kärleksfullt arrangerat.) Jag väntar på att mirakel ska ske.
• Livet väntar inte. Jag försöker att inte förlora hoppet ur sikte.

♥ miss mary

miss mary is done

Nu är kursen för blivande adoptivföräldrar slut. Vi har skickat in anmälan till familjerätten. Nu ska intyget från kursen in och så - vipps - sätter processen igång.
Jag vill bli gravid. Faktiskt vill jag det. Adoptionsprocessen kräver enormt mycket. Jag vet att jag inte ska tvivla på mig själv, men jag undrar just nu om jag orkar. Orkar "vara gravid" i 4 år. Slåss med byråkrater. Kopiera papper, hålla störtkoll, kolla under varje liten sten så att allt stämmer. Inte för att det är lätt att vara gravid i magen heller. Åhhhh.
Ska till reflexologen på onsdag. Sedan blir det en långhelgssemester. Känns som om det behövs.  

♥ miss mary

miss mary and siblings

Igår var näst sista gången på föräldrautbildningen för adoptivbarn. Allt som sägs innan man är insatt räknas nu bort. Insikt efter insikt. Kunskap och tankar. Jag är en mycket klokare människa än när kursen började. Det som sägs lite bittert snäsigt i början "va, varenda idiot kan ju skaffa barn" är iofs sant. MEN med denna kurs i bagaget kommer jag att bli en mycket bättre biologisk mamma också! Inte bara det eventuella adoptivbarnet tjänar på att jag gått den. Liksom jag sa efter kursen i nationalekonomi eller terapin: ALLA BORDE GÅ DEN HÄR KURSEN!
Ödmjukhet är dagens ord. 

♥ miss mary

miss mary and Örebro

Nu har jag äntligen fått till ett mail till Örebro om våra två frysta embryon. Många frågor blev det, och de är säkert väldigt vana vid det... själv är man ju mest helt virrig.

Förra veckan hos reflexologen måste hon ha tryckt på alla känslopunkter: min stackars man (och jag) har lidit. Som pms, fast det inte alls var dags för det.

♥ miss mary

miss mary has panic

Kikade just på denna blogg i en annan webbläsare och fick panik när jag insåg att mitt fantastiska typsnitt i rubriken visades som Comic Sans!!! Pest och pina och panik - för en designer kan det inte bli värre! Comic Sans skulle jag ju ALDRIG använda till något förutom kanske mina ofödda barns 1-årskalasinbjudningar. Vojne vojne. 

♥ miss mary