torsdag 9 april 2015

Hmm

Jag undrar vad jag ska skriva om. Jag som hade så mycket att skriva om censurerar nu mig själv så att jag inte skrivet något. De svarta tankarna vågar jag inte skriva ner, det räcker med att jag håller på att utforma en plan för hur jag ska acceptera mig och den ångest och depressiva läggning som tydligen är jag. Sensitivt begåvad, känslig, stark och för tillfället väldigt känslig för stress.

Snart fyller den förskjutande släktingen år. Min mamma påminde mig om att en födelsedagspresent borde jag nog ändå ge. Känns jobbigt. Jag vill förlåta, men hen bryr sig ju inte om mig. Eller? Kan jag förlåta från mitt håll? Vända andra kinden till liksom? Jag vill stå upp för mig själv och för mig blir det lite rörigt att förlåta, köpa en present (kanske något neutralt) och sen kanske inte kunna hantera att bli fortsatt ignorerad. När jag tänker mina förlåtande tankar så kommer jag alltid till lilleman till slut. Varför skickar hen inte ens ett kort till honom på födelsedagen? Hmm?

♥ mother mary

4 kommentarer:

  1. Åh så tungt när den sorgen kommer upp till ytan igen. Om den ens sjunkit. Sorgen över bortvaldhet. Jag funderar vad jag skulle ha gjort. Kanske skrivit ett brev om att "jag tänker på dig extra nu när du fyller år och sörjer hur det har blivit. Särskilt eftersom mitt barn inte har någon plats i ditt liv." Nä, förresten. Undrar om jag skulle ha vågat det. Eller ens velat.
    Oavsett så hoppas jag att du lyssnar mer på Mother Marys vilja i detta än på nån annans åsikt. Hon är klok nämligen den där Mary. Och skör och fantastisk. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klok som en bok, tack Cecilia! Jo, jag köpte en liten present. Lagom dyr, men inte på långa vägar så exrtavagant som en fylla-jämt-present borde vara. Men jag skojade ändå med tjejen i kassan: "vad är det som gör att man aldrig unnar sig själv såna här saker?" Liiite för dyra, men ack så fina att förgylla vardagen med. Nu ska jag "bara" skriva ett kort. Pust. Stor kram!

      Radera
    2. Kram på dig Mary!! Så tungt att du har denna sorg i ditt liv mitt uppe i allt annat! Visa att du bryr dig även om hen bestämt sig för att hen inte gör det just nu..(även om det kanske är så just nu att hen tänker på om du kommer bry dig eller inte). Du gör rätt i att köpa en present tycker jag! Du är den starkare personen igenom detta! KRAM på dig och din fina prins!! PS. Nu har jag inte sett honom på länge, skicka en blid på FB vettja ;)


      Radera
    3. Paketet ligger i handväskan och ska skickas. Jag hoppas att det är som du säger, att hen undrar och blir glad. Maken ficka skriva adressen på paketet för jag vågade inte. Kramar!!!

      Radera