Vid kvällsmaten med svärföräldrarna kommer vi in på tomten och snälla barn. Lilleman räknar till elva (?) snälla barn i vår familj och svärmor berättar om prinsessan Estelle som tydligen svarat nåt charmigt på tv i dagarna. Och Madeleine är gravid igen! Jaha. Har ni inte sett/hört det? Det står ju ööööööverallt. Hmm, jo, men kanske inte mitt fokus direkt säger jag och suckar lite inombords. Jamen, undrar hur det känns för Victoria? Ehhh, varken maken eller jag följer nu logiken i resonemanget. Ja, det är ju sorgligt, förtydligar svärfar, hon kanske inte kan få fler barn.
Kompakt tystnad.
mother mary andas. Väntar. Letar febrilt efter nåt att säga. Lägligt nog föser lilleman av misstag iväg halva dukningen och jag snäser åt honom. Borde ju snäst åt de andra. Eller sagt att prat som detta gör mig ledsen. Förlåt lilleman, jag ska inte göra om det. Snäsa åt dig utan att du gjorde nåt fel, vill säga. Jag kommer kanske fortsätta med det andra. Det häpna tigandet och snabba funderandet över hur mycket fuzz jag ska göra utan att framstå som ett basket case.
♥ mother mary
KRAM!
SvaraRaderaEn situation som tyvärr även vi hamnar i ibland....
Kram!!! Önskar verkligen att ni (och vi och alla andra) skulle få slippa!
Raderahåhå ändå... suck!
SvaraRaderaKram!
Det slår mej just nu att om jag hade haft en blogg då när vi var barnlösa så hade jag kanske mått lite bättre - jag är så glad att jag kan skriva mina texter nu när det är nåt som är jobbigt och på det sättet få ut det till mina föräldrar och andra i vår närhet, så att dom vet hur vi känner och tänker om vissa saker, och kan reagera efter det. Det var inte alls så då när vi var barnlösa - det var så svårt att säga sakerna, och dom förstod inte att läsa mellan raderna och då blev det ofta fel. Jag skulle ha blivit galen av såna där kommentarer, blir det fortfarande!
Tänkte lite på hur det skulle se ut i storfamiljen om de fick läsa den här bloggen. Mohahahhaaaa... Det skulle antagligen genast tas upp till diskussion. Med mig. "För jag förstååååååår inte hur du tänker här mother mary..." Kramar!
RaderaJa tänk att man kan tycka att det är synd om Victoria som har ett friskt barn. Och att man orkar tycka synd om en människa man inte känner, när man har personer i sin närhet som gått igenom det som ni gått igenom. Och vad är det som säger att Victoria inte kan få fler barn bara för att Madeleine ska få barn. Orka!
SvaraRaderaMan blir bara så trött på sådana kommentarer!
Många kramar!
Ja, visst kan man undra? Men det verkar liksom alltid lättare att diskutera andras problem (för där man ju inte få mothugg) som ligger så väl tillrättalagda i pressen redan. Mycket märkligt! Kram tillbaka!
RaderaJag tycker mer synd om Madeleine - en till graviditet, redan??? Jag som längtat o kämpat så hade storknat om jag blivit gravid sådär snart inpå. Jag vill ofantligt gärna ha syskon till min lilla kille men är medveten om att han kanske var mitt enda guldägg...
SvaraRaderaMen folk är lustiga. När lillfis döptes fick jag första frågan om "när kommer tvåan". Jotack.
God fortsättning!
JVJK
jagvilljagkanjagvagar.wordpress.com