Efter gårdagens all-time-low (i alla fall under senaste året) i humöret kom jag hem till maken. Han lyssnar, kommer med råd om jag ber om dem och lagar mat medan jag andas i ateljén (med något randigt).
Efter maten hade jag samlat tankarna och behövde mest bekräftelse på en del saker, och självklart fick jag det. Han är bäst!
Vad jag kom fram till med hans hjälp är att det är ok att
- vara ledsen på gränsen till deprimerad, det har bara gått ca 1 månad efter det bekräftade utomkvedshavandeskapet
- gråta utan att veta varför alla gånger
- känna sig totalt urlakad och orkeslös
- inte vara übertrevlig. Det räcker med att vara trevlig.
♥ miss mary
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar