Det töar
Mannen har tagit med sig vän och deras barn till sin hobby. Jag bestämde mig för att stanna hemma, de är tillräckligt många för att det ska funka. Vill gå och shoppa lite garn, men saken är att det är så halt ute att jag knappt kom till brevlådan. Buss?
Skriver en lista på saker jag vill och ska göra. Ser tillbaka på mitt liv sen barnlösheten kickade in och det är en sorglig tillbakablick. Jag som aldrig tackar nej, som alltid varit kvar till sist på festen, dansat, hoppat på olika saker och haft massa energi (trots deppressionssvackor) lever nu som en sorglig liten ensam pensionär. Inget är roligt, ingen ork finns, jag vill bara sitta och läsa, virka kanske, vara hemma... Jag slutar inte försöka förbättra mig och min livskvalitet, kämpar som en iller för att leva i nuet, inte grubbla, sörja och deppa bort, MEN från det längre perspektivet ser jag att jag för en sisofyskamp mot det.
Jag har tom börjat tänka att ivf inte var så farligt och lagt fram förslag till maken om en plan i väntan på barn. Special needsbrevet, eller önskemålen, börjar samtidigt ta form. I en affär såg vi igår en familj med barn från vårt eventuella land. Överallt ser jag dem förresten: adoptivfamiljerna! Hoppas de inte känner mina stirrande, längtande blickar. Eller va fan, de är väl de enda som fattar... (ivf syns ju inte, men om ni bar en vit ros så skulle jag stirra längtande på er med).
♥ miss mary
söndag 30 december 2012
fredag 28 december 2012
En tung dag.
En slags baksmälla efter allt sällskap i jul, trevligt över förväntan, långa och djupa samtal med mina föräldrar (så skönt) och umgänge med vänner och deras barn. Redan igår kväll kände jag känslobaksmällan smyga sig på och den var fullt utvecklad när jag vaknade i morse. Mannen mådde ungefär likadant så vi gav oss ut på en försiktig presentletarrunda på stan bara.
Försökte få kontakt med en vän på besök i stan, men eftersom vi var så off orkade vi inte styra upp något mer än att köpa presenten och fråga om de ville fika. Fick inget svar på det (lite besviken). Fick inte heller ngn respons på att jag meddelade present och pris som de velat dela. Jaja, orkar inte ta in någon annan idag, släppte av maken på hans hobby och åkte hem till soffan, julklappsbok och godis.
Har det lite tungt med barntankarna, läser andras bloggar för att distrahera men det funkar inte. Tänker på ev randig mössa jag vill virka med julklappsgarnet istället. Och att jag just idag när jag är låg inte behöver ta de stora tankevändorna. Faktiskt. Återvänder till min bok nu. Nattens cirkus.
♥ miss mary
En slags baksmälla efter allt sällskap i jul, trevligt över förväntan, långa och djupa samtal med mina föräldrar (så skönt) och umgänge med vänner och deras barn. Redan igår kväll kände jag känslobaksmällan smyga sig på och den var fullt utvecklad när jag vaknade i morse. Mannen mådde ungefär likadant så vi gav oss ut på en försiktig presentletarrunda på stan bara.
Försökte få kontakt med en vän på besök i stan, men eftersom vi var så off orkade vi inte styra upp något mer än att köpa presenten och fråga om de ville fika. Fick inget svar på det (lite besviken). Fick inte heller ngn respons på att jag meddelade present och pris som de velat dela. Jaja, orkar inte ta in någon annan idag, släppte av maken på hans hobby och åkte hem till soffan, julklappsbok och godis.
Har det lite tungt med barntankarna, läser andras bloggar för att distrahera men det funkar inte. Tänker på ev randig mössa jag vill virka med julklappsgarnet istället. Och att jag just idag när jag är låg inte behöver ta de stora tankevändorna. Faktiskt. Återvänder till min bok nu. Nattens cirkus.
♥ miss mary
söndag 23 december 2012
Nu är det gjort. Och det med besked.
Mor och far kom idag. Härligt och efterlängtat, men inte alltid helt lätt. Bl a så visste jag att jag någon gång under julen måste ta samtalet om "slappna bara av så blir ni gravida". Första missade jag för jag blev så paff. Tydligen har två karaktärer i Downton abbey svårt att få barn. De går till läkare och säger att de är anxcious to have a baby. No, säger läkaren, anxcious is no good. Där slutar mamma berätta och upprepar bara det sista igen. Jag fattar noll. Någta sekunder senare trillar polletten ner.
Den andra kommer i tvsoffan. Vi pratar länder, jag öppnar upp och berättar och hon funderar och klurar. Känns bra. Sen säger hon att hon känner på sig att vi ska bli gravida och att det nog kommer när vi väl (and wait for it...) adopterat och släppt tanken och stressen. Mycket lugnt börjar jag återigen förklara våra fysiska handikapp, att vi såklart också hoppas, men att vi inte kan sätta vår barnlängtan till hopp utan måste handla. Nej, det funkade inte. Då sätter jag in det sista jag har, nämligen brutal ärlighet: det känns som ett hån för mig som ofrivilligt barnlös när du säger att det är avslappning det beror på. Eller stress. Det funkar inte att säga så till mig. Fast hon lägger in en passus om att det minsann tog henne och pappa ett tag (på grund av stress såklart) att göra min lillasyster (det är 18 mån mellan oss) så tar hon till slut till sig det jag sagt. Att jag lyckades hålla mig lugn hjälpte nog, och att vi sedan i somras byggt upp en starkare relation än innan. Jag har släppt ner garden lite, började med utomkvedshavandeskapet, och min förändring ger gensvar hos mina föräldrar, främst mor.
God jul då!
♥ miss mary
Mor och far kom idag. Härligt och efterlängtat, men inte alltid helt lätt. Bl a så visste jag att jag någon gång under julen måste ta samtalet om "slappna bara av så blir ni gravida". Första missade jag för jag blev så paff. Tydligen har två karaktärer i Downton abbey svårt att få barn. De går till läkare och säger att de är anxcious to have a baby. No, säger läkaren, anxcious is no good. Där slutar mamma berätta och upprepar bara det sista igen. Jag fattar noll. Någta sekunder senare trillar polletten ner.
Den andra kommer i tvsoffan. Vi pratar länder, jag öppnar upp och berättar och hon funderar och klurar. Känns bra. Sen säger hon att hon känner på sig att vi ska bli gravida och att det nog kommer när vi väl (and wait for it...) adopterat och släppt tanken och stressen. Mycket lugnt börjar jag återigen förklara våra fysiska handikapp, att vi såklart också hoppas, men att vi inte kan sätta vår barnlängtan till hopp utan måste handla. Nej, det funkade inte. Då sätter jag in det sista jag har, nämligen brutal ärlighet: det känns som ett hån för mig som ofrivilligt barnlös när du säger att det är avslappning det beror på. Eller stress. Det funkar inte att säga så till mig. Fast hon lägger in en passus om att det minsann tog henne och pappa ett tag (på grund av stress såklart) att göra min lillasyster (det är 18 mån mellan oss) så tar hon till slut till sig det jag sagt. Att jag lyckades hålla mig lugn hjälpte nog, och att vi sedan i somras byggt upp en starkare relation än innan. Jag har släppt ner garden lite, började med utomkvedshavandeskapet, och min förändring ger gensvar hos mina föräldrar, främst mor.
God jul då!
♥ miss mary
måndag 17 december 2012
Jag älskar böcker
Hämtade mig efter gynbesöket. Bet mig i tungan för att inte börja förklara mig, de fattade säkert ändå.
Var på en adoptionsorganisation idag för lite mer info om ett land. Egentligen två länder, men den ena landsansvariga var sjuk. Är det ett tecken?
Eftersom trycket över bröstet antagit larviga proportioner och ekorrhjulet i huvudet vägrade sakta ner tog jag det enda vettiga beslutet i lördags. Maken borta på äventyr. Miss mary med bok, vörtmacka, tända ljus och mobil i badkaret. Japp, bra beslut. Tror jag låg där i en timme och läste. Läser en bok som jag för lääääängesen fick av syster, en bok med ful framsida (ja, sån är jag, väljer bok efter framsida och vin efter etikett) av en mysko snubbe som heter Eckhart Tolle. Men... efter några kapitel hade jag blivit lugn där i badet så man ska inte döma något/någon efter utsidan. :-)
♥ miss mary
Hämtade mig efter gynbesöket. Bet mig i tungan för att inte börja förklara mig, de fattade säkert ändå.
Var på en adoptionsorganisation idag för lite mer info om ett land. Egentligen två länder, men den ena landsansvariga var sjuk. Är det ett tecken?
Eftersom trycket över bröstet antagit larviga proportioner och ekorrhjulet i huvudet vägrade sakta ner tog jag det enda vettiga beslutet i lördags. Maken borta på äventyr. Miss mary med bok, vörtmacka, tända ljus och mobil i badkaret. Japp, bra beslut. Tror jag låg där i en timme och läste. Läser en bok som jag för lääääängesen fick av syster, en bok med ful framsida (ja, sån är jag, väljer bok efter framsida och vin efter etikett) av en mysko snubbe som heter Eckhart Tolle. Men... efter några kapitel hade jag blivit lugn där i badet så man ska inte döma något/någon efter utsidan. :-)
♥ miss mary
torsdag 13 december 2012
tisdag 11 december 2012
Mannen, den tyste krigaren
En vanlig tisdag och mannen ringer och säger att han bokat tid med landasvarig för X och efter kl 13 ska han boka tid med landansvarig Y. Själv grinade jag (såklart) mest när han ringde och var tvungen att återigen ta upp konserten. Allvarligt talat så behöver jag nog jobba med bekräftelsebehovet en aning. Dubbelkollade även för säkerhets skull att han inte började tröttna på mig. ("Mig blir du inte av med så lätt, älskling.") och sa till honom att han faktiskt fick ta lite ansvar för sina reaktioner (tystnad) och inte bara lacka ur och bli tyst när jag går överstyr (tystnad). Snabbt från svartgråt till domina minsann!
Förutom hans, ibland uppdykande, antagligen i panik härstammande, tystnad, så är min man underbar. Han lyssnar och tänker och kommer med goda råd, säger som det är, suckar och ber mig att inte vara så dramatisk, att andas och emellanåt väljer han ett enda ynka fel ord och allt blir väldigt mycket jobbigare. Och så blir han tyst ibland. Tur att jag är en sån himla underbara fru i alla andra lägen så det uppväger min fantastiska skörstarka och lite självtvivlande personlighet som ibland övermannar mig. Tyste, starke krigaren med glimt i ögat, det är han. Faktiskt är han lite lik Khal Drogo (Game of Thrones), fast med rakat huvud och inga tatueringar. Sen är han ju kortare. Och inte lika brun. Hmm, ja, ni fattar.
♥ miss mary
En vanlig tisdag och mannen ringer och säger att han bokat tid med landasvarig för X och efter kl 13 ska han boka tid med landansvarig Y. Själv grinade jag (såklart) mest när han ringde och var tvungen att återigen ta upp konserten. Allvarligt talat så behöver jag nog jobba med bekräftelsebehovet en aning. Dubbelkollade även för säkerhets skull att han inte började tröttna på mig. ("Mig blir du inte av med så lätt, älskling.") och sa till honom att han faktiskt fick ta lite ansvar för sina reaktioner (tystnad) och inte bara lacka ur och bli tyst när jag går överstyr (tystnad). Snabbt från svartgråt till domina minsann!
Förutom hans, ibland uppdykande, antagligen i panik härstammande, tystnad, så är min man underbar. Han lyssnar och tänker och kommer med goda råd, säger som det är, suckar och ber mig att inte vara så dramatisk, att andas och emellanåt väljer han ett enda ynka fel ord och allt blir väldigt mycket jobbigare. Och så blir han tyst ibland. Tur att jag är en sån himla underbara fru i alla andra lägen så det uppväger min fantastiska skörstarka och lite självtvivlande personlighet som ibland övermannar mig. Tyste, starke krigaren med glimt i ögat, det är han. Faktiskt är han lite lik Khal Drogo (Game of Thrones), fast med rakat huvud och inga tatueringar. Sen är han ju kortare. Och inte lika brun. Hmm, ja, ni fattar.
♥ miss mary
söndag 9 december 2012
Upp som en sol, ner som en pannkaka...
I fredags, efter en väldigt stressig vecka, så ramlade vi in på ACs föreläsning/öppna hus. Snabbt trycka i sig lussebulle och julmust, lyssna på föredrag, spana omkring sig efter kända ansikten (vi känner ju bara dem från kursen, ingen av dem var där) och andas. Två länder kunde man skicka till direkt, familjer med barn och landsansvariga var där för ev frågor. Från depp och misär gick vi under kvällen till hoppfullhet och glädje. Nästa problem är att vi nu känner att vi vill adoptera från något av länderna och gråtandes (jag) sitter vi och skriver listor, pratar, googlar och mår dåligt igen. Mannen är snabbare än jag och tänker ringa och boka möte på måndag igen (måste få veta mer om sjukdomarna), jag börjar grina för varje barn jag ser på olika listor (och live) och svänger som en vindflöjel. Hur ska man välja när det enda man vill ha är ett barn???
Hur ska man veta? Båda länder blir säkert rätt och bra på sitt sätt, men som modern högpresterande människa söker jag det perfekta svaret, vagt medveten om att det kanske inte finns ett "rätt" svar.
Idag ska jag ta min hobby till en helt ny nivå. Solo på andra advents-julkonserten. För jag kommer växa av utmaningen. Det vet jag, trots den relativa paniken som bott i mig i flera veckor för detta solo. För jag kan inte sjunga, sades det när jag var yngre. Det sitter i. Men jag ska visa för mig själv att jag kan. Dessutom ska jag sjunga för någon annan som behöver det. So, Christ, give me a hand, will u?
♥ miss mary
I fredags, efter en väldigt stressig vecka, så ramlade vi in på ACs föreläsning/öppna hus. Snabbt trycka i sig lussebulle och julmust, lyssna på föredrag, spana omkring sig efter kända ansikten (vi känner ju bara dem från kursen, ingen av dem var där) och andas. Två länder kunde man skicka till direkt, familjer med barn och landsansvariga var där för ev frågor. Från depp och misär gick vi under kvällen till hoppfullhet och glädje. Nästa problem är att vi nu känner att vi vill adoptera från något av länderna och gråtandes (jag) sitter vi och skriver listor, pratar, googlar och mår dåligt igen. Mannen är snabbare än jag och tänker ringa och boka möte på måndag igen (måste få veta mer om sjukdomarna), jag börjar grina för varje barn jag ser på olika listor (och live) och svänger som en vindflöjel. Hur ska man välja när det enda man vill ha är ett barn???
Hur ska man veta? Båda länder blir säkert rätt och bra på sitt sätt, men som modern högpresterande människa söker jag det perfekta svaret, vagt medveten om att det kanske inte finns ett "rätt" svar.
Idag ska jag ta min hobby till en helt ny nivå. Solo på andra advents-julkonserten. För jag kommer växa av utmaningen. Det vet jag, trots den relativa paniken som bott i mig i flera veckor för detta solo. För jag kan inte sjunga, sades det när jag var yngre. Det sitter i. Men jag ska visa för mig själv att jag kan. Dessutom ska jag sjunga för någon annan som behöver det. So, Christ, give me a hand, will u?
♥ miss mary
torsdag 6 december 2012
Igen.
Varför ringer de alltid till MIG från organisationerna??? När vi skrev ett tydligt följebrev med endast min man telefonnummer på. Jag klarar inte dessa samtal utan att bryta ihop i en blöt pöl. "Finns ju inget vi kan säga" "Vi kan ju inte sia om framtiden" "Du får prata ihop dig med din man" "Ring gäääärna om du har fler frågor" Men för i helvete, jag kan ju ändå inte få ett vettigt svar på någon fråga ju! Och det är så svårt att prata när man efter halva samtalet måste sticka sig med en penna för att inte totalt bryta ihop i luren. För om jag gör det kommer det inte bara en tår eller två, det är ju hela kitet. Ju. Snörvel. Snyft.
♥ miss mary
Varför ringer de alltid till MIG från organisationerna??? När vi skrev ett tydligt följebrev med endast min man telefonnummer på. Jag klarar inte dessa samtal utan att bryta ihop i en blöt pöl. "Finns ju inget vi kan säga" "Vi kan ju inte sia om framtiden" "Du får prata ihop dig med din man" "Ring gäääärna om du har fler frågor" Men för i helvete, jag kan ju ändå inte få ett vettigt svar på någon fråga ju! Och det är så svårt att prata när man efter halva samtalet måste sticka sig med en penna för att inte totalt bryta ihop i luren. För om jag gör det kommer det inte bara en tår eller två, det är ju hela kitet. Ju. Snörvel. Snyft.
♥ miss mary
Jobba hemifrån
För att inte gå sönder har jag nu jobbat hemma två dagar denna vecka. Ett tryck över revbenen och en ångestgråt som skvalpar runt under den käcka ytan. Behövs inte mycket för att jag ska brista ut i ilska eller gråt. Grät mig till sömns i förrgår. Grinade igår. Bölade i bilen. Torkade tårar i tvättstugan (ja, jag tvättar när jag jobbar hemma). Lät dem rinna när jag hängde tvätten. Försvinn dumma tryck...
Min man är klok. Häromdagen suckade jag i bilen och mumlade något om att jag vill må bättre i det här. Hans kommentar var: "Det blir inte bättre förrän vi har en förändring." Nä, och det är just det. Jag kan förändra mina vanor hur mycket jag vill, skaffa hobbies, prata barn bara på vissa tider, gå ner i vikt, träffa vänner osv, men sålänge inget ändras på barnfronten har ju inget hänt!!! Han är så klok. Och så biter vi ihop och går på barnfri fest med massa (jävligt konstiga faktiskt) okända människor.
Det som händer är att vi nu får massa info från organisationerna. Brev, telefonsamtal och mail. Trycket över bröstet ökar för varje sak - ytterligare beslut att ta. Beslut som man inte kan grunda i annat än antagande. Däremot kom ett efterlängtat paket idag: boken "När du kom till oss" av Eriksson/Lindgren. Boken vann jag i en utlottning hos coola Hedda (Heddas dagbok) och jag har självklart fyllt i den med fantasibarn redan... dagens fantasi var en unge från Afrika. Imorgon ska jag nog fantisera om syskon från Ryssland.
♥ miss mary
För att inte gå sönder har jag nu jobbat hemma två dagar denna vecka. Ett tryck över revbenen och en ångestgråt som skvalpar runt under den käcka ytan. Behövs inte mycket för att jag ska brista ut i ilska eller gråt. Grät mig till sömns i förrgår. Grinade igår. Bölade i bilen. Torkade tårar i tvättstugan (ja, jag tvättar när jag jobbar hemma). Lät dem rinna när jag hängde tvätten. Försvinn dumma tryck...
Min man är klok. Häromdagen suckade jag i bilen och mumlade något om att jag vill må bättre i det här. Hans kommentar var: "Det blir inte bättre förrän vi har en förändring." Nä, och det är just det. Jag kan förändra mina vanor hur mycket jag vill, skaffa hobbies, prata barn bara på vissa tider, gå ner i vikt, träffa vänner osv, men sålänge inget ändras på barnfronten har ju inget hänt!!! Han är så klok. Och så biter vi ihop och går på barnfri fest med massa (jävligt konstiga faktiskt) okända människor.
Det som händer är att vi nu får massa info från organisationerna. Brev, telefonsamtal och mail. Trycket över bröstet ökar för varje sak - ytterligare beslut att ta. Beslut som man inte kan grunda i annat än antagande. Däremot kom ett efterlängtat paket idag: boken "När du kom till oss" av Eriksson/Lindgren. Boken vann jag i en utlottning hos coola Hedda (Heddas dagbok) och jag har självklart fyllt i den med fantasibarn redan... dagens fantasi var en unge från Afrika. Imorgon ska jag nog fantisera om syskon från Ryssland.
♥ miss mary
fredag 30 november 2012
Depression i lillfingret?
Jo, det var just det jag (enligt reflexologen) hade igår. Min reflexolog är både rolig och duktig. Jag ligger där och pratar, gråter, suckar och ajar. Det gör nämligen riktigt ont mellan varven när hon med sina stavar trycker, drar och petar. Igår var det tår, panna, lillfingrar och öron som fick sig en dos. Just nu fokuserar hon på mina mellanblödningar. Jag är hoppfull. Hälsporrarna är ju ett minne blott, så lite mellanblödningar borde väl snart vara fixat...
Det är också väldigt skönt att prata av sig med jämna mellanrum med någon som man inte känner, som man antagligen inte skulle umgås med, som man kan vara patient hos och som ändå bryr sig så till den milda grad att det ibland kommer ett sms mellan behandlingstiderna med en relevant fråga.
♥ miss mary
Jo, det var just det jag (enligt reflexologen) hade igår. Min reflexolog är både rolig och duktig. Jag ligger där och pratar, gråter, suckar och ajar. Det gör nämligen riktigt ont mellan varven när hon med sina stavar trycker, drar och petar. Igår var det tår, panna, lillfingrar och öron som fick sig en dos. Just nu fokuserar hon på mina mellanblödningar. Jag är hoppfull. Hälsporrarna är ju ett minne blott, så lite mellanblödningar borde väl snart vara fixat...
Det är också väldigt skönt att prata av sig med jämna mellanrum med någon som man inte känner, som man antagligen inte skulle umgås med, som man kan vara patient hos och som ändå bryr sig så till den milda grad att det ibland kommer ett sms mellan behandlingstiderna med en relevant fråga.
♥ miss mary
lördag 24 november 2012
Hmm...
Jag är en person som har tvingats tycka en massa. Först för att smälta in, sen för att om man inte har en åsikt är man ju konstig. Ju mer jag tycker, desto mer blir jag tillfrågad. Det är en ond spiral. Min reflexolog sa att jag bara ska vara och tänka lite så här: "jag vet inte och jag bryr mig inte" som svar på frågor som jag ogillar, tycker är jobbiga, inte har en åsikt om eller inte vill bli inblandad i. Hmm.... Kan man göra så? Ja, faktiskt! I vissa mått funkar det. Jag testkörde på jobbet där det just nu är väldigt viktigt att få höra min åsikt (tycker många) för att de på så sätt kan skyffla över en uppgift på mig eller någon annan, eller bara för att man ska lufta sitt eget evinnerliga tyckande. Tyckande om allt, jag tycker hit och jag tycker dit. Sedan några veckor försöker jag att inte säga "jag tycker...", utan funderar lite extra på om det verkligen behövs att jag tycker till i frågan. Förvånansvärt få saker kräver att alla tycker till. Sinnesro!
Hur gick det på jobbet då? Jo, förvånade miner, irriterade miner och höjd (!) popularitet. Hmm... människor är bra märkliga.
♥ miss mary
Jag är en person som har tvingats tycka en massa. Först för att smälta in, sen för att om man inte har en åsikt är man ju konstig. Ju mer jag tycker, desto mer blir jag tillfrågad. Det är en ond spiral. Min reflexolog sa att jag bara ska vara och tänka lite så här: "jag vet inte och jag bryr mig inte" som svar på frågor som jag ogillar, tycker är jobbiga, inte har en åsikt om eller inte vill bli inblandad i. Hmm.... Kan man göra så? Ja, faktiskt! I vissa mått funkar det. Jag testkörde på jobbet där det just nu är väldigt viktigt att få höra min åsikt (tycker många) för att de på så sätt kan skyffla över en uppgift på mig eller någon annan, eller bara för att man ska lufta sitt eget evinnerliga tyckande. Tyckande om allt, jag tycker hit och jag tycker dit. Sedan några veckor försöker jag att inte säga "jag tycker...", utan funderar lite extra på om det verkligen behövs att jag tycker till i frågan. Förvånansvärt få saker kräver att alla tycker till. Sinnesro!
Hur gick det på jobbet då? Jo, förvånade miner, irriterade miner och höjd (!) popularitet. Hmm... människor är bra märkliga.
♥ miss mary
tisdag 20 november 2012
Bloody hell
Jag som trodde att kroppen och jag hade en deal: agera hyfsat normalt och snällt mot varandra. Så varför detta blodbad mitt i cykeln? Jag bara undrar...
Det ena ger det andra. Jobbet trappas upp, miss marys stubin och ork är långt ner efter ovanstående. Mannen får hämta en fru i upplösningstillstånd från jobbet. Hemma väntar adoptions-diskussion. Jag HATAR att allt är lite på måfå, det är ju som att stå i en affär utan att få veta vilken sorts affär det är, och tvingas speca vilken vara man vill ha. "Jag vill ha prinskorv." Fast nu är det ju så att du är på Lindex så väntetiden på prinskorv är lång. "Men, då tar jag ju såklart trosor!" Varför sa du inte det från början? Hur vet vi att du verkligen vill ha trosorna? "Ge mig vilken vara som helst, jag kommer älska den oavsett om det är prinskorv, trosor eller ett smycke!!!"
Kvällen avslutades med gospel. Samma kör som ska ge mig avslappning gör mig nu spänd. Det är både kul och inte alls avslappnande att tacka ja till ett solo... Men jag ska göra det. Så det så. Go tell it om the mountain!
♥ miss mary
Jag som trodde att kroppen och jag hade en deal: agera hyfsat normalt och snällt mot varandra. Så varför detta blodbad mitt i cykeln? Jag bara undrar...
Det ena ger det andra. Jobbet trappas upp, miss marys stubin och ork är långt ner efter ovanstående. Mannen får hämta en fru i upplösningstillstånd från jobbet. Hemma väntar adoptions-diskussion. Jag HATAR att allt är lite på måfå, det är ju som att stå i en affär utan att få veta vilken sorts affär det är, och tvingas speca vilken vara man vill ha. "Jag vill ha prinskorv." Fast nu är det ju så att du är på Lindex så väntetiden på prinskorv är lång. "Men, då tar jag ju såklart trosor!" Varför sa du inte det från början? Hur vet vi att du verkligen vill ha trosorna? "Ge mig vilken vara som helst, jag kommer älska den oavsett om det är prinskorv, trosor eller ett smycke!!!"
Kvällen avslutades med gospel. Samma kör som ska ge mig avslappning gör mig nu spänd. Det är både kul och inte alls avslappnande att tacka ja till ett solo... Men jag ska göra det. Så det så. Go tell it om the mountain!
♥ miss mary
fredag 16 november 2012
Allt som börjar med "reflex" är bra
Reflexer (både i kropp och såna som dinglar)
Reflexolog
Reflexgarn (jo, det finns, wow)
Reflexfärg (dyr, men ack så ljuvlig)
Skulle kunna fortsätta ett bra tag, men det var inte det jag skulle skriva. Jag var hos reflexologen igår. Vi har inte setts på nästan en månad då jag missade förra gången pga sjukdom. Så skönt att komma dit igen. Gjorde ont som bara den, jag grinade över allt möljligt, men som alltid känns det bättre när jag går därifrån. Hon tyckte att nu var det dags att bli gravid! Hmm, ok, vore ju nice... Så vi ska anstränga oss lite extra en eller två månader. Hon med sina pinnar. Jag och maken med att ligga (inte för att vi slarvar med det under ägglossning, det är det nog ingen ofrivilligt barnlös som gör, men nu kissar jag för säkerhets skull på äl-sticka för att tima in det rätt). Och det där liggandet blir ju vad man gör det till. Under våra år av barnlöshet är det inte många gånger det har varit tvärstopp, det är liksom inte läge att gnälla att man inte blir gravid om man inte ligger i (hahaaha) när det är läge.
♥ miss mary
PS Jag är inte hög eller full. Bara lite uppe i varv, fnissig och med en känsla att det är lika bra att göra saker för det blir ändå aldrig som man tänkt sig.
Reflexer (både i kropp och såna som dinglar)
Reflexolog
Reflexgarn (jo, det finns, wow)
Reflexfärg (dyr, men ack så ljuvlig)
Skulle kunna fortsätta ett bra tag, men det var inte det jag skulle skriva. Jag var hos reflexologen igår. Vi har inte setts på nästan en månad då jag missade förra gången pga sjukdom. Så skönt att komma dit igen. Gjorde ont som bara den, jag grinade över allt möljligt, men som alltid känns det bättre när jag går därifrån. Hon tyckte att nu var det dags att bli gravid! Hmm, ok, vore ju nice... Så vi ska anstränga oss lite extra en eller två månader. Hon med sina pinnar. Jag och maken med att ligga (inte för att vi slarvar med det under ägglossning, det är det nog ingen ofrivilligt barnlös som gör, men nu kissar jag för säkerhets skull på äl-sticka för att tima in det rätt). Och det där liggandet blir ju vad man gör det till. Under våra år av barnlöshet är det inte många gånger det har varit tvärstopp, det är liksom inte läge att gnälla att man inte blir gravid om man inte ligger i (hahaaha) när det är läge.
♥ miss mary
PS Jag är inte hög eller full. Bara lite uppe i varv, fnissig och med en känsla att det är lika bra att göra saker för det blir ändå aldrig som man tänkt sig.
tisdag 13 november 2012
Ledsen
För länge sedan, när miss mary inte visste vad hon vet idag gick hon omkring och försökte vara alla till lags, göra alla glada (för det hade hon hört att hon var bra på) och självklart dölja det mörka hon kände inom sig. Hon lyckades mycket väl. Ingen anande något. Den andra terapeuten förstod. Då hade hon oavsiktligt lurat både en läkare och en psykolog att hon var helt problemfri. De såg inte bakom masken trots att miss mary berättade hur hon mådde.
Något miss mary lärde sig senare i livet var att hon inte alltid behöver vara 100 % glad. Det räcker och blir över med ca 40 %. Miss mary tvivlade, men testade och se där - ingen blev arg på henne för att hon inte var glad. Med sina 40 % var hon ändå oftast den gladaste.
Miss mary har nära till skratt. Och till gråt. Så har det alltid varit. Nu vet hon att hon är skörstark och det hjälper. Om hon har en dålig morgon så känns det också alltid bättre när hon ser någon annan. Då kommer leendet automatiskt. Och så lurar hon sig själv att inombords bli lite gladare. Inte så att hon fejkar, men hon låtsas lite och livet blir lite lättare.
Detta förstår miss marys vänner. Även de flesta kollegor. När hon så i morse mötte en favoritkollega och pratade om humör mm kom därför följande som en chock.
Häromdagen kikade jag in i ovannämnda kollegas rum (som hon delar med H) för att säga att det var dags att släppa tangentbordet och gå hem. Jag var på bra humör, annars hade jag ju inte gjort det. Om jag inte misstänkt att kollegas behövde muntras upp, då hade jag nog gjort det ändå. Följande konversation uppstår i rummet sedan jag gått:
H: Jag är misstänksam mot såna där människor som alltid är glada. Miss mary är alltid så där glad.
Kollega: Miss mary är inte alls alltid glad.
H: Jo, det är hon visst.
Kollega: Nej, det är hon verkligen inte.
H: Jo, det är hon.
När miss mary hör detta i morse börjar underläppen att darra och ögonen att tåras. Hon avviker snabbt i "ett ärende" och kollegan fortsätter till kontoret.
Till saken hör att H minsann tagit miss marys glädje och kraft i anspråk. Flera gånger har hon kommit och pratat om sånt som miss mary inte vill höra. Miss mary har aldrig gillat henne utan tyckt att hon är falsk och läskig. Men miss mary försöker, för man kan missta sig. Och H har haft cancer och pratar med låg och försiktig röst. Nu vet miss mary att hon ska lita på magkänslan. Hon kommer noga se till att inte se glad ut nästa gång hon ser H och hon kommer definitivt inte att ge utrymme för H att prata av sig hos henne. Miss mary är ledsen.
♥ miss mary
För länge sedan, när miss mary inte visste vad hon vet idag gick hon omkring och försökte vara alla till lags, göra alla glada (för det hade hon hört att hon var bra på) och självklart dölja det mörka hon kände inom sig. Hon lyckades mycket väl. Ingen anande något. Den andra terapeuten förstod. Då hade hon oavsiktligt lurat både en läkare och en psykolog att hon var helt problemfri. De såg inte bakom masken trots att miss mary berättade hur hon mådde.
Något miss mary lärde sig senare i livet var att hon inte alltid behöver vara 100 % glad. Det räcker och blir över med ca 40 %. Miss mary tvivlade, men testade och se där - ingen blev arg på henne för att hon inte var glad. Med sina 40 % var hon ändå oftast den gladaste.
Miss mary har nära till skratt. Och till gråt. Så har det alltid varit. Nu vet hon att hon är skörstark och det hjälper. Om hon har en dålig morgon så känns det också alltid bättre när hon ser någon annan. Då kommer leendet automatiskt. Och så lurar hon sig själv att inombords bli lite gladare. Inte så att hon fejkar, men hon låtsas lite och livet blir lite lättare.
Detta förstår miss marys vänner. Även de flesta kollegor. När hon så i morse mötte en favoritkollega och pratade om humör mm kom därför följande som en chock.
Häromdagen kikade jag in i ovannämnda kollegas rum (som hon delar med H) för att säga att det var dags att släppa tangentbordet och gå hem. Jag var på bra humör, annars hade jag ju inte gjort det. Om jag inte misstänkt att kollegas behövde muntras upp, då hade jag nog gjort det ändå. Följande konversation uppstår i rummet sedan jag gått:
H: Jag är misstänksam mot såna där människor som alltid är glada. Miss mary är alltid så där glad.
Kollega: Miss mary är inte alls alltid glad.
H: Jo, det är hon visst.
Kollega: Nej, det är hon verkligen inte.
H: Jo, det är hon.
När miss mary hör detta i morse börjar underläppen att darra och ögonen att tåras. Hon avviker snabbt i "ett ärende" och kollegan fortsätter till kontoret.
Till saken hör att H minsann tagit miss marys glädje och kraft i anspråk. Flera gånger har hon kommit och pratat om sånt som miss mary inte vill höra. Miss mary har aldrig gillat henne utan tyckt att hon är falsk och läskig. Men miss mary försöker, för man kan missta sig. Och H har haft cancer och pratar med låg och försiktig röst. Nu vet miss mary att hon ska lita på magkänslan. Hon kommer noga se till att inte se glad ut nästa gång hon ser H och hon kommer definitivt inte att ge utrymme för H att prata av sig hos henne. Miss mary är ledsen.
♥ miss mary
måndag 12 november 2012
Många små pirriga steg...
...blir till slut en lång bit. Det kryper framåt. Både på adoptionsfronten och i min personliga ofrivillig-barnlöshets-situations-insikt. Ska skicka iväg alla papper till organisationerna i veckan. Pust pust. Sen vänta lite på samtal. Och - den största biten - välja land, barn (ett eller flera, hur gamla, hur friska) och sen ännu mer papper. Känns pirrigt.
Skypade med vännen som flyttat och nu fått sina tvillingar. Hade en annan vän på besök så jag tänkte att det skulle vara kul. Men (och här kan man fråga sig hur jag tänkte) det blev mycket baby-prat. Såklart. En nybliven tvillingmamma har inte så mycket annat att prata om. Men sen så fyllde andra vännen på och det blev prat om kommande graviditeter och andras barn. Långstamt började det gå upp för mig att jag måste säga stopp. När jag samlat mod hade det gått för långt och jag varken vågade eller orkade. Jäkla skit. Nästa gång...då jäklar ska jag kaxa till mig och stå upp för mig själv lite tidigare i konversationen. Insikten är ju att jag av rädsla för att såra vännerna inte säger något. Men jag då - är det ok att jag blir sårad?
Tänk att man rätt snabbt kan få syskon från vissa länder. Pirrigt. :-)
♥ miss mary
...blir till slut en lång bit. Det kryper framåt. Både på adoptionsfronten och i min personliga ofrivillig-barnlöshets-situations-insikt. Ska skicka iväg alla papper till organisationerna i veckan. Pust pust. Sen vänta lite på samtal. Och - den största biten - välja land, barn (ett eller flera, hur gamla, hur friska) och sen ännu mer papper. Känns pirrigt.
Skypade med vännen som flyttat och nu fått sina tvillingar. Hade en annan vän på besök så jag tänkte att det skulle vara kul. Men (och här kan man fråga sig hur jag tänkte) det blev mycket baby-prat. Såklart. En nybliven tvillingmamma har inte så mycket annat att prata om. Men sen så fyllde andra vännen på och det blev prat om kommande graviditeter och andras barn. Långstamt började det gå upp för mig att jag måste säga stopp. När jag samlat mod hade det gått för långt och jag varken vågade eller orkade. Jäkla skit. Nästa gång...då jäklar ska jag kaxa till mig och stå upp för mig själv lite tidigare i konversationen. Insikten är ju att jag av rädsla för att såra vännerna inte säger något. Men jag då - är det ok att jag blir sårad?
Tänk att man rätt snabbt kan få syskon från vissa länder. Pirrigt. :-)
♥ miss mary
tisdag 6 november 2012
"Att bryta ihop och komma igen så jäkla ofta och länge..."
Citatet ovan är från bloggaren liten längtan och jag tyckte det var grymt bra. I sin helhet lyder det: "Det är ju just det många inte förstår - att vi måste bryta ihop och komma igen så jäkla ofta och länge..."
Jag fick syn på liten längtans inlägg (eller egentligen svar) när jag just "brutit" ihop i vilrummet på jobbet idag. Det jag gjort var att ringa flera gånger till gyn. Varje gång in i vilrummet, inget svar, ut igen. Till sist kom jag fram och hela proceduren med att boka tid och krångla kändes jobbig. La på luren och brast i gråt. Gick inte att stoppa så jag ringde mannen och berättade att jag nu faktiskt både smygkopierat adoptionspapper på jobbet (fullt adrenalinpåslag, så får man ju inte göra och tänk om något fastnat i skrivaren!!!) och ringt gyn. Medans jag snyftade så berömde han mig i några minuter. Sen var det bara att torka tårarna, räta på ryggen och tillbaka till livet utanför bryta-ihop-bubblan.
♥ miss mary
Citatet ovan är från bloggaren liten längtan och jag tyckte det var grymt bra. I sin helhet lyder det: "Det är ju just det många inte förstår - att vi måste bryta ihop och komma igen så jäkla ofta och länge..."
♥ miss mary
söndag 4 november 2012
Hur man berättar för en ofrivilligt barnlös att man är gravid
Ja, det är ju inte så lätt. Min väninna C vävde ju in det i en passage om ett jobb hon sökt i mailet i veckan. Dubbel chock för mig som absolut inte väntat sig någonting sådant mitt i jobb-stycket. Aaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Vi sågs i helgen. Hon hade bula. Vecka 19. Hon är en skörstark person och mycket inkännande. Hon anspelade inte ens på magen förrän jag nästan med våld fört samtalet dit. Kära C!
Vi pratade om det där med att berätta och hon förklarade hur hon våndats och tänkt hur hon skulle göra det så smidigt för mig som möjligt. Hon ville berätta innan vi sågs så att inte vår träff förstördes för mig, att jag inte skulle sitta mitt i ledsamheten där och då. Jag sa att jag såg det fina i det hon gjort, garvade lite åt storyn hur chockad jag blev när det poppade upp mitt i jobbmailet och sa även att: DET FINNS INGET BRA SÄTT ATT BERÄTTA DET PÅ, allt får samma reaktion. I alla fall hos mig.
När någon berättar att de är gravida så gläds jag i ca en kvarts millisekund med den fina som berättar. Men sen kopplas tankarna på den blivande modern bort, fokus skiftar blixtsnabbt och jag blir till ett vulkanutbrott. Från djupet av mig (magen, kanske hjärttrakten) väller det upp en förtvivlan så stark och stor att luften tar slut, bara kvidande blir kvar och gråten väller över mig. Detta förklarade jag för C och jag tror att jag ska säga det till några fler som hållit på och hyschat och smugit. Det är sann glädje jag känner, men sen kommer vulkanen och då har det inte med gravida vännen att göra, det är helt löskopplat från det! Att få höra det kanske gör det lättare för dem?
♥ miss mary
Ja, det är ju inte så lätt. Min väninna C vävde ju in det i en passage om ett jobb hon sökt i mailet i veckan. Dubbel chock för mig som absolut inte väntat sig någonting sådant mitt i jobb-stycket. Aaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Vi sågs i helgen. Hon hade bula. Vecka 19. Hon är en skörstark person och mycket inkännande. Hon anspelade inte ens på magen förrän jag nästan med våld fört samtalet dit. Kära C!
Vi pratade om det där med att berätta och hon förklarade hur hon våndats och tänkt hur hon skulle göra det så smidigt för mig som möjligt. Hon ville berätta innan vi sågs så att inte vår träff förstördes för mig, att jag inte skulle sitta mitt i ledsamheten där och då. Jag sa att jag såg det fina i det hon gjort, garvade lite åt storyn hur chockad jag blev när det poppade upp mitt i jobbmailet och sa även att: DET FINNS INGET BRA SÄTT ATT BERÄTTA DET PÅ, allt får samma reaktion. I alla fall hos mig.
När någon berättar att de är gravida så gläds jag i ca en kvarts millisekund med den fina som berättar. Men sen kopplas tankarna på den blivande modern bort, fokus skiftar blixtsnabbt och jag blir till ett vulkanutbrott. Från djupet av mig (magen, kanske hjärttrakten) väller det upp en förtvivlan så stark och stor att luften tar slut, bara kvidande blir kvar och gråten väller över mig. Detta förklarade jag för C och jag tror att jag ska säga det till några fler som hållit på och hyschat och smugit. Det är sann glädje jag känner, men sen kommer vulkanen och då har det inte med gravida vännen att göra, det är helt löskopplat från det! Att få höra det kanske gör det lättare för dem?
♥ miss mary
torsdag 1 november 2012
Inte ok
På väg till jobbet i morse kollar jag facebook och ser till min förfäran att en vän skrivit i sin status att man inte ska glömma bort att det är n-bollens dag idag. (Jag kan inte ens skriva ut, så fel tycker jag att det är.) Efter lite funderande skriver jag en kommentar som består av ett ord: "Ogillar." Vuxna människa...
Inte ok, det var så jag mådde igår när jag kollade väckarklockan, kände efter och ställde den 2 timmar senare. Reste mig inte ur soffan på hela dagen, ludd i huvudet, feberkänsla (fast ingen feber) i kroppen och tung andning. Stannade hemma och strejkade. Orkade inte mer.
Och för att sammanfatta gårdagen:
♥ miss mary
På väg till jobbet i morse kollar jag facebook och ser till min förfäran att en vän skrivit i sin status att man inte ska glömma bort att det är n-bollens dag idag. (Jag kan inte ens skriva ut, så fel tycker jag att det är.) Efter lite funderande skriver jag en kommentar som består av ett ord: "Ogillar." Vuxna människa...
Inte ok, det var så jag mådde igår när jag kollade väckarklockan, kände efter och ställde den 2 timmar senare. Reste mig inte ur soffan på hela dagen, ludd i huvudet, feberkänsla (fast ingen feber) i kroppen och tung andning. Stannade hemma och strejkade. Orkade inte mer.
Och för att sammanfatta gårdagen:
- Ringde samtal till gynekolog också. Började grina flera gånger under samtalet och efter så klart.
- Pratade med finaste syster.
- Öppnade hotmail och läste mail från väninnan som också hade utomkvedshavandeskap och fick ta bort en äggledare och hade sjuk barnlöshetsångest för det (hon har redan en son). Hon är gravid.
- Gav upp och gick och la mig halv 9.
- Kunde såklart inte sova och skypade med käraste vännen in Brasilien vid 2-snåret.
♥ miss mary
måndag 29 oktober 2012
Monday monday, can´t trust that day...
Nä, för när man tror att man är redo för veckan och ändå vaknar med gråten i halsen blir man ju lite sned. Funderar på om jag håller på att bli förkyld. Har inte varit snorig på evigheter och tror att reflexologen har ett finger med i spelet. I att jag inte blivit det alltså. Men nu känner jag mig lite trasslig i kroppen när jag känner efter under översta lagret av mild ångest. Kanske därför som min måndag inte är att lita på?
Mina två gravida kollegor putar mer och mer. Jag girar vant mellan pratet, den ena vet ju hur jag har det, och jag har blivit mycket bättre på att inte hamna i konversationer gällande barn. Frågan om jag har barn besvaras numera med ett lugnt "nej" och smidigt byte av samtalsämne. Frågan om vi inte tänker skaffa barn snart kommer inte lika ofta, men får då svaret "jorå", och så en snabb gir till annat ämne. De som frågar verkar inte lägga märke till dessa undanmanövrar! Det är ändå det märkligaste: att det låter sig guidas iväg helt villigt till andra ämnen! Men, det bevisar ju återigen bara att det faktiskt är få som lägger något djupare i frågan, den är helt enkelt en "filler", något att ta till när man frågat om vädret och jobbet. De är egentligen inte intresserade.
♥ miss mary
Titelsång: Monday, monday av The mamas and the papas
Nä, för när man tror att man är redo för veckan och ändå vaknar med gråten i halsen blir man ju lite sned. Funderar på om jag håller på att bli förkyld. Har inte varit snorig på evigheter och tror att reflexologen har ett finger med i spelet. I att jag inte blivit det alltså. Men nu känner jag mig lite trasslig i kroppen när jag känner efter under översta lagret av mild ångest. Kanske därför som min måndag inte är att lita på?
Mina två gravida kollegor putar mer och mer. Jag girar vant mellan pratet, den ena vet ju hur jag har det, och jag har blivit mycket bättre på att inte hamna i konversationer gällande barn. Frågan om jag har barn besvaras numera med ett lugnt "nej" och smidigt byte av samtalsämne. Frågan om vi inte tänker skaffa barn snart kommer inte lika ofta, men får då svaret "jorå", och så en snabb gir till annat ämne. De som frågar verkar inte lägga märke till dessa undanmanövrar! Det är ändå det märkligaste: att det låter sig guidas iväg helt villigt till andra ämnen! Men, det bevisar ju återigen bara att det faktiskt är få som lägger något djupare i frågan, den är helt enkelt en "filler", något att ta till när man frågat om vädret och jobbet. De är egentligen inte intresserade.
♥ miss mary
Titelsång: Monday, monday av The mamas and the papas
onsdag 24 oktober 2012
Jamen, va fan?!
Borde väl inte vara så förvånad egentligen. Efter veckans glada turbulens och gårdagens eufori. Mannen ringde alla våra organisationer och pratade. Det kom fram att vi kanske kan få ett syskonpar inom 1,5 år. Rusig lycka inombords. Och som alltid vet jag att jag borde ta det lugnt för annars blir det som idag eftersom jag - som jag nu vet - är en skörstark person. Trött ända in i märgen, svårt att ta sig fram för kroppen lyder inte. Känslor som liknar depression. Dock gör det gör mig inte lika rädd som vanligt, jag tog det i min takt till jobbet och tänker ta det lilla lugna här idag. Ett steg i taget.
Ändå blir jag så frusterad, se rubriken.
Och för att avsluta med något positivt så gick jag till en garnaffär igår. Myyyyysigt. Kom hem och gjorde klart det utlovade hårbandet till guddottern och började på en mössa. Mössan blir självklart randig.
♥ miss mary
Borde väl inte vara så förvånad egentligen. Efter veckans glada turbulens och gårdagens eufori. Mannen ringde alla våra organisationer och pratade. Det kom fram att vi kanske kan få ett syskonpar inom 1,5 år. Rusig lycka inombords. Och som alltid vet jag att jag borde ta det lugnt för annars blir det som idag eftersom jag - som jag nu vet - är en skörstark person. Trött ända in i märgen, svårt att ta sig fram för kroppen lyder inte. Känslor som liknar depression. Dock gör det gör mig inte lika rädd som vanligt, jag tog det i min takt till jobbet och tänker ta det lilla lugna här idag. Ett steg i taget.
Ändå blir jag så frusterad, se rubriken.
Och för att avsluta med något positivt så gick jag till en garnaffär igår. Myyyyysigt. Kom hem och gjorde klart det utlovade hårbandet till guddottern och började på en mössa. Mössan blir självklart randig.
♥ miss mary
tisdag 23 oktober 2012
Öppenhet i fikarummet
Idag blev det till slut bara jag och två kollegor kvar i fikarummet. De frågade om min födelsedag och ålder. Jag sa att jag i år var nojig. De gissade på min ålder. Han sa 34, hon sa 36. Hehe, jag blev 39 år.
Sen tog jag chansen för att jag kände att klimatet var rätt och sa som det var, jag hade noja i år för att den biologiska klockan tickar. Mer behövdes inte för att hon (över 60) skulle öppna sig och tala om sin barnlöshet. Han (snart 60) frågade samt fyllde i och berättade om bekanta. Självklart flikade jag under samtalets gång in att det inte är offentligt. Kändes så skönt att få dela med sig. Hon sa att hon inte kommit över det ännu, hennes man ville inte adoptera och egna gick inte. Jag nära gråten, hon nära gråten. Jag fick chans att rekommendera terapi. Han sa efteråt att han verkligen uppskattar lite djupare samtal på arbetsplatsen, för "vi är ju även vänner". Skrev ett superkort mail med ett tack till de två fina!!!
♥ miss mary
Tänkte överge mina miss mary-rubriker också som en symbol på att ett nytt steg tas. :-)
Idag blev det till slut bara jag och två kollegor kvar i fikarummet. De frågade om min födelsedag och ålder. Jag sa att jag i år var nojig. De gissade på min ålder. Han sa 34, hon sa 36. Hehe, jag blev 39 år.
Sen tog jag chansen för att jag kände att klimatet var rätt och sa som det var, jag hade noja i år för att den biologiska klockan tickar. Mer behövdes inte för att hon (över 60) skulle öppna sig och tala om sin barnlöshet. Han (snart 60) frågade samt fyllde i och berättade om bekanta. Självklart flikade jag under samtalets gång in att det inte är offentligt. Kändes så skönt att få dela med sig. Hon sa att hon inte kommit över det ännu, hennes man ville inte adoptera och egna gick inte. Jag nära gråten, hon nära gråten. Jag fick chans att rekommendera terapi. Han sa efteråt att han verkligen uppskattar lite djupare samtal på arbetsplatsen, för "vi är ju även vänner". Skrev ett superkort mail med ett tack till de två fina!!!
♥ miss mary
Tänkte överge mina miss mary-rubriker också som en symbol på att ett nytt steg tas. :-)
måndag 22 oktober 2012
miss mary and the werewolf
Idag var sista dagen hos min sjukhuskurator som jag fick prata med efter utomkvedshavandeskapet. Efter att ha fått medgivandet, fått fin födelsedag, fått nuppa fritt (på min födelsedag var det exakt tre månader sen cellgiftssprutan), fått lusten tillbaka, känt luft under vingarna, börjat med en hobby, kikat på en ring (bara därför att jag skulle vilja ha en) så kändes det ok att åka till kuratorn i morse. Hon är väldigt klok. De brukar ju vara det. Idag siktade hon in sig på våra barndomar och vad som skett där. Hon gjorde t.o.m. en "par i terapi"-grej, jag fick prata med mig själv som liten. Hon känner programledaren/terapeuten och vi hade just pratat om att jag verkligen gillar programmen och att min man sitter och ser dem med mig.
Jag litar inte helt på mina egna känslor utan vill gärna att min man ska bekräfta dem. Eller någan annan, helst en terapeut. Då, men först då, är det ok att känna sig ledsen, arg, utmattad, förtvivlad mm. Nu ska jag prata lite med mig själv i dessa situationer, acceptera hur det känns, och bejaka den lilla marys känslor. Jag ska lita på mig. Jag blir uppspelt bara av att tänka på kommande samtal med mitt lilla jag. Mamma-träning liksom.
♥ miss mary
Idag var sista dagen hos min sjukhuskurator som jag fick prata med efter utomkvedshavandeskapet. Efter att ha fått medgivandet, fått fin födelsedag, fått nuppa fritt (på min födelsedag var det exakt tre månader sen cellgiftssprutan), fått lusten tillbaka, känt luft under vingarna, börjat med en hobby, kikat på en ring (bara därför att jag skulle vilja ha en) så kändes det ok att åka till kuratorn i morse. Hon är väldigt klok. De brukar ju vara det. Idag siktade hon in sig på våra barndomar och vad som skett där. Hon gjorde t.o.m. en "par i terapi"-grej, jag fick prata med mig själv som liten. Hon känner programledaren/terapeuten och vi hade just pratat om att jag verkligen gillar programmen och att min man sitter och ser dem med mig.
Jag litar inte helt på mina egna känslor utan vill gärna att min man ska bekräfta dem. Eller någan annan, helst en terapeut. Då, men först då, är det ok att känna sig ledsen, arg, utmattad, förtvivlad mm. Nu ska jag prata lite med mig själv i dessa situationer, acceptera hur det känns, och bejaka den lilla marys känslor. Jag ska lita på mig. Jag blir uppspelt bara av att tänka på kommande samtal med mitt lilla jag. Mamma-träning liksom.
♥ miss mary
onsdag 17 oktober 2012
miss mary and the gospel II
Igår var det kör igen. Och jag var nervös. Men det blev så bra så bra! Jag körde hemåt sjungandes och för första gången på väldigt länge kände jag lite livsglädje. Ingen som vet vem jag är, vi småpratar och är sociala och framförallt så sjunger vi!
Väl hemma är maken så upptagen med tv:n att inte säger hej ordentligt och inte frågar hur det var. :-( Jag berättar såklart ändå hur bra det varit, men undrar varför det blir sådan obalans ibland. Han tycker inte att det är någon big deal, men jag blir jätteledsen av att bli dissad. Så skör, så skör...
♥ miss mary
Några timmar senare: Känner att jag i efterhand måste lägga till att jag inte blir dissad ofta. I rättvisans namn blir jag nog aldrig medvetet dissad, utan möjligen inte hörd. Dock är jag väldigt känslig för att känna mig dissad/ignorerad/förlöjligad vilken leder till att jag i känsliga perioder såklart har väldigt långa antenner... ;-)
Igår var det kör igen. Och jag var nervös. Men det blev så bra så bra! Jag körde hemåt sjungandes och för första gången på väldigt länge kände jag lite livsglädje. Ingen som vet vem jag är, vi småpratar och är sociala och framförallt så sjunger vi!
Väl hemma är maken så upptagen med tv:n att inte säger hej ordentligt och inte frågar hur det var. :-( Jag berättar såklart ändå hur bra det varit, men undrar varför det blir sådan obalans ibland. Han tycker inte att det är någon big deal, men jag blir jätteledsen av att bli dissad. Så skör, så skör...
♥ miss mary
Några timmar senare: Känner att jag i efterhand måste lägga till att jag inte blir dissad ofta. I rättvisans namn blir jag nog aldrig medvetet dissad, utan möjligen inte hörd. Dock är jag väldigt känslig för att känna mig dissad/ignorerad/förlöjligad vilken leder till att jag i känsliga perioder såklart har väldigt långa antenner... ;-)
tisdag 16 oktober 2012
miss mary is tense
Det är mycket den här veckan. Uruselt humör. Grinar mig till söms och gör ingenting. Men... min kära vän som flyttat låååååååååååååångt bort frågade om det inte var den här veckan som vi väntade på medgivande. Jo, det är det ju. Sen kom jag att tänka på (via ett sms med bilder) att det ju är idag som min kompis får tvillingar. Hmm. Lite vanlig depp på det så är det ju inte konstigt att jag är spänd.
Skallergrisen håller på att få sällskap av en kyckling. Satt en stund i morse för att orka gå hemifrån. Tror den blir söt. Ligger nog på snuttefiltarna ett tag till, har bestämt mig för att inte göra baby-presenter (inga stora i alla fall), jag orkar inte.
Ikväll är det kör igen. Läskigt och spännande. Yes, me got myself a hobby, yes indeed, me did!
♥ miss mary
Det är mycket den här veckan. Uruselt humör. Grinar mig till söms och gör ingenting. Men... min kära vän som flyttat låååååååååååååångt bort frågade om det inte var den här veckan som vi väntade på medgivande. Jo, det är det ju. Sen kom jag att tänka på (via ett sms med bilder) att det ju är idag som min kompis får tvillingar. Hmm. Lite vanlig depp på det så är det ju inte konstigt att jag är spänd.
Skallergrisen håller på att få sällskap av en kyckling. Satt en stund i morse för att orka gå hemifrån. Tror den blir söt. Ligger nog på snuttefiltarna ett tag till, har bestämt mig för att inte göra baby-presenter (inga stora i alla fall), jag orkar inte.
Ikväll är det kör igen. Läskigt och spännande. Yes, me got myself a hobby, yes indeed, me did!
♥ miss mary
torsdag 11 oktober 2012
miss mary and the caffe latte
Jag har bara "syndat" ett fåtal gånger och druckit kaffe sen jag på reflexologens inrådan slutade i våras. Efter det har jag på flera håll sett att det inte är bra med kaffe när man vill göra barn. Helt ok! Men idag är en sån dag där jag grinat på p-platsen, hållit tårarna i schack under fika och möten och dessutom fått huvudvärk. Mitt sinne krävde en latte. Lämpade sig dessutom så att det just bryggdes en pressokanna när behovet kom upp så en liten finlatte blev det. Det kan ju omöjligt göra någon skillnad.
Min kompis som väntar tvillingar ska snart föda/snittas. Jag har bitit mig i tungan under flera samtal för att inte erbjuda mig att komma och hjälpa till. (Det går framåt med självinsikten och kännedomen om den egna styrkan.) Tänkte dock skicka presenter. Virkade en skallra häromdagen och garvar själv varje gång jag ser den (en gris). Har även ett mönster på ursöta snuttefiltar. Och det är här en liten del inom mig pockar på uppmärksamhet. Vad händer med mig när jag gör detta? Orkar jag virka baby-grejer? Frågan har flaxat runt ett tag och det jag måste tänka på är att 1) fokusera på det roliga, dvs virkningen och 2) inte gräva ner mig i att jag virkar åt någon annans bäbis. Kan det rent utav vara terapeutiskt? Antagligen om jag virkar en randig snuttefilt... ;-)
♥ miss mary
Jag har bara "syndat" ett fåtal gånger och druckit kaffe sen jag på reflexologens inrådan slutade i våras. Efter det har jag på flera håll sett att det inte är bra med kaffe när man vill göra barn. Helt ok! Men idag är en sån dag där jag grinat på p-platsen, hållit tårarna i schack under fika och möten och dessutom fått huvudvärk. Mitt sinne krävde en latte. Lämpade sig dessutom så att det just bryggdes en pressokanna när behovet kom upp så en liten finlatte blev det. Det kan ju omöjligt göra någon skillnad.
Min kompis som väntar tvillingar ska snart föda/snittas. Jag har bitit mig i tungan under flera samtal för att inte erbjuda mig att komma och hjälpa till. (Det går framåt med självinsikten och kännedomen om den egna styrkan.) Tänkte dock skicka presenter. Virkade en skallra häromdagen och garvar själv varje gång jag ser den (en gris). Har även ett mönster på ursöta snuttefiltar. Och det är här en liten del inom mig pockar på uppmärksamhet. Vad händer med mig när jag gör detta? Orkar jag virka baby-grejer? Frågan har flaxat runt ett tag och det jag måste tänka på är att 1) fokusera på det roliga, dvs virkningen och 2) inte gräva ner mig i att jag virkar åt någon annans bäbis. Kan det rent utav vara terapeutiskt? Antagligen om jag virkar en randig snuttefilt... ;-)
♥ miss mary
tisdag 9 oktober 2012
miss mary´s bloody Tuesday
Jag har alltid gillat att fylla år och att ha mens. Det ena för att det är så härligt att bli firad och det andra för att det har känts bra att vara kvinna!
I söndags slog pms:en till å det gruvligaste. Självklart är jag klarsynt nog att inse att det förstärks av barnlösheten. När ångesten börjar komma försöker jag andas, vara närvarande, verkligen känna in att "det är bara pms, ingen avgrundsdepression". Det är lätt att falla i den fällan annars. När pms:en gör mig extra känslig och nästan spolar bort den kämparglöd jag ändå har.
Och så födelsedagen då. Snart är den här och för första (lightversion i fjol) gången känner jag en stark aversion mot den. Jag vill inte bli ett år äldre. Nej. Jag orkar inte fira det och gilla läget. För jag gillar verkligen inte läget just nu.
Som om det inte var nog har jag senaste året börjat få gråa hårstrån. Från att aldrig ha haft det ökar de nu. Logiskt, jag blir ju äldre, men inom mig pockar tanken på om att orsaken till att jag nu plötsligt får dem beror på den enorma stress det innebär att vara ofrivilligt barnlös och kämpa med ivf, adoption, sorg och allt därtill.
♥ miss mary
Jag har alltid gillat att fylla år och att ha mens. Det ena för att det är så härligt att bli firad och det andra för att det har känts bra att vara kvinna!
I söndags slog pms:en till å det gruvligaste. Självklart är jag klarsynt nog att inse att det förstärks av barnlösheten. När ångesten börjar komma försöker jag andas, vara närvarande, verkligen känna in att "det är bara pms, ingen avgrundsdepression". Det är lätt att falla i den fällan annars. När pms:en gör mig extra känslig och nästan spolar bort den kämparglöd jag ändå har.
Och så födelsedagen då. Snart är den här och för första (lightversion i fjol) gången känner jag en stark aversion mot den. Jag vill inte bli ett år äldre. Nej. Jag orkar inte fira det och gilla läget. För jag gillar verkligen inte läget just nu.
Som om det inte var nog har jag senaste året börjat få gråa hårstrån. Från att aldrig ha haft det ökar de nu. Logiskt, jag blir ju äldre, men inom mig pockar tanken på om att orsaken till att jag nu plötsligt får dem beror på den enorma stress det innebär att vara ofrivilligt barnlös och kämpa med ivf, adoption, sorg och allt därtill.
♥ miss mary
tisdag 2 oktober 2012
miss mary and the gospel that started it
Sitter och känner mig missmodig. Jag har ringt till körledaren för gospelkören och hon ringer inte tillbaka. Jag vågar inte gå dit ikväll utan att ha kollat vad det innebär först. Till synes en småsak, jag kan ju ringa hela veckan och gå dit nästa tisdag, eller? Men melankolin lägger sig som en blöt filt över mig och drar igång allsköns andra känslor. Jag vill inte ens skriva ner allt som dras igång. Tänker på boken jag läste om "skörstarka" personer. Där är en sådan reaktion inte ett dugg märklig och jag kan vila lite i det. MEN just nu vill jag ändå våga och orka knata dit till den moderna kyrkan och sjunga gospel. Och motsatsen i det gör mig såklart ännu mindre och darrigare.
.....trumvirvel för den Jobbiga tanken som alltid gör storartad och ovälkommen entré till slut: "hade jag haft barn hade det inte varit något problem". Hmm. Stämmer det?
Om jag/miss mary ska tillåta mig att svara på den tanken borde det bli något i stil med att "Du är den du är, din personlighet ändras inte för att du har ett barn."
Jobbiga tanken: "Fast jag hade inte varit lika förtvivlad och ledsen och grundhumöret hade varit stabilare. Faktiskt."
miss mary: "Nå, det är kanske sant. Men du kommer alltid att vara samma skörstarka person och reagera på saker på ditt skörstarka sätt. Du är bra!"
Jobbiga tanken: "Sluta jiddra, du är tjock och misslyckad."
miss mary: "Va!? Har det verkligen med saken att göra att jag är kurvig?"
Jobbiga tanken: "Nä, kanske inte. Förlåt. Men var inte en sån mes. Äsch då, förlåt igen. Jag kan vara lite burdus, jag ska försöka behandla mig som jag behandlar mina vänner."
miss mary: "Jag förlåter dig och jag ska hjälpa dig försöka! Är vi överens om att vi går hem, virkar lite, myser med mannen i vårt liv och vågar oss till gospel-kören nästa vecka?"
Jobbiga tanken: "Okej då."
miss mary: "Bra!"
♥ miss mary
Sitter och känner mig missmodig. Jag har ringt till körledaren för gospelkören och hon ringer inte tillbaka. Jag vågar inte gå dit ikväll utan att ha kollat vad det innebär först. Till synes en småsak, jag kan ju ringa hela veckan och gå dit nästa tisdag, eller? Men melankolin lägger sig som en blöt filt över mig och drar igång allsköns andra känslor. Jag vill inte ens skriva ner allt som dras igång. Tänker på boken jag läste om "skörstarka" personer. Där är en sådan reaktion inte ett dugg märklig och jag kan vila lite i det. MEN just nu vill jag ändå våga och orka knata dit till den moderna kyrkan och sjunga gospel. Och motsatsen i det gör mig såklart ännu mindre och darrigare.
.....trumvirvel för den Jobbiga tanken som alltid gör storartad och ovälkommen entré till slut: "hade jag haft barn hade det inte varit något problem". Hmm. Stämmer det?
Om jag/miss mary ska tillåta mig att svara på den tanken borde det bli något i stil med att "Du är den du är, din personlighet ändras inte för att du har ett barn."
Jobbiga tanken: "Fast jag hade inte varit lika förtvivlad och ledsen och grundhumöret hade varit stabilare. Faktiskt."
miss mary: "Nå, det är kanske sant. Men du kommer alltid att vara samma skörstarka person och reagera på saker på ditt skörstarka sätt. Du är bra!"
Jobbiga tanken: "Sluta jiddra, du är tjock och misslyckad."
miss mary: "Va!? Har det verkligen med saken att göra att jag är kurvig?"
Jobbiga tanken: "Nä, kanske inte. Förlåt. Men var inte en sån mes. Äsch då, förlåt igen. Jag kan vara lite burdus, jag ska försöka behandla mig som jag behandlar mina vänner."
miss mary: "Jag förlåter dig och jag ska hjälpa dig försöka! Är vi överens om att vi går hem, virkar lite, myser med mannen i vårt liv och vågar oss till gospel-kören nästa vecka?"
Jobbiga tanken: "Okej då."
miss mary: "Bra!"
♥ miss mary
fredag 28 september 2012
miss mary and the hobby
En hobby skulle jag ju fixa. En som tar mig ur huset. Mailade om en gospelkör (sjunger hellre än bra och allra bäst när det är glada sånger) och fick svar asap. Första steget taget.
Min enda kollega som jag berättat om utomkvedshavandeskapet för har haft svårt att få till en andra baby så vi har stöttat varandra lite i det tysta. Nu kom hon in och ville att jag skulle vara bland de första att veta att hon är gravid. Grattade, fällde en tår och tog mig samman.
Idag pratade jag med en annan kollega (som jag under sista veckan tyckt sett lite gravid ut) och hon avslöjade att även hon är gravid. Grattade, andades och tog mig samman.
Min fantastiska fina syster (som inte längtar efter barn som jag) kommer i kontakt med spädisar på olika sätt i sitt jobb. Någon hade tagit ett foto av henne med en pyttepytte i famnen och mitt hjärta snörptes ihop. Bilden var så otrololigt vacker och det fanns så mycket värme och kärlek i den. Jag hoppas så att jag får en liten för hen kommer att älska sin kloka, coola och annorlunda moster! Kopierade bilden, andades och tog mig samman.
Snart är det dags att gå hem och klä på sig myskläder, laga mat med mannen och krypa upp i soffan. Kanske slutar jag ta mig samman en stund där bland kärlek, kuddar och Bridgeblandning.
♥ miss mary
En hobby skulle jag ju fixa. En som tar mig ur huset. Mailade om en gospelkör (sjunger hellre än bra och allra bäst när det är glada sånger) och fick svar asap. Första steget taget.
Min enda kollega som jag berättat om utomkvedshavandeskapet för har haft svårt att få till en andra baby så vi har stöttat varandra lite i det tysta. Nu kom hon in och ville att jag skulle vara bland de första att veta att hon är gravid. Grattade, fällde en tår och tog mig samman.
Idag pratade jag med en annan kollega (som jag under sista veckan tyckt sett lite gravid ut) och hon avslöjade att även hon är gravid. Grattade, andades och tog mig samman.
Min fantastiska fina syster (som inte längtar efter barn som jag) kommer i kontakt med spädisar på olika sätt i sitt jobb. Någon hade tagit ett foto av henne med en pyttepytte i famnen och mitt hjärta snörptes ihop. Bilden var så otrololigt vacker och det fanns så mycket värme och kärlek i den. Jag hoppas så att jag får en liten för hen kommer att älska sin kloka, coola och annorlunda moster! Kopierade bilden, andades och tog mig samman.
Snart är det dags att gå hem och klä på sig myskläder, laga mat med mannen och krypa upp i soffan. Kanske slutar jag ta mig samman en stund där bland kärlek, kuddar och Bridgeblandning.
♥ miss mary
onsdag 26 september 2012
miss mary.
Ja, det blir en punkt där uppe efter miss mary. Känner mig idag extra trött på att vara tung (både till sinnes och i kroppen) och längtar såååå efter att flirta med min man, inte tycka att livet är jobbigt och att vara spontan. Allt det är borta. Eller i alla fall dolt.
När jag inte ens orkar masa mig till ateljén och börja virka något. När tanken "äh, varför då?" dyker upp hela tiden och sabbar.
Men... något som håller i sig är min kärlek till allt randigt. Massa mysiga, fina, klara, härliga, ljuvliga ränder. Som i min självköpta schal som nu är inne på tredje säsongen. Jag myser när jag ser rusket ute och sträcker mig efter min schal. It´s me and my stripes against the world.Nu kom att tänka på The white stripes (yes, randigt!) låt "Seven Nation Army".
Inom loppet av detta inlägg kom ett spirande jävlar-anamma över mig. Fasiken, nu tänker jag skaffa mig en hobby som tar mig ur huset. Så det så!
♥ miss mary
måndag 24 september 2012
miss mary and the silence
Testade i helgen något annorlunda. Jag satt och lyssnade i en diskussion medans mitt inre skrek.
Det hela utspelades på en fest i ett tyst kök. Två män och två kvinnor. Till de två männens försvar hade de nog tagit en drink båda två. Det kommer igång en diskussion om att den ene mannen tycker det är jobbigt med barn. Han har små barn (2 och 5 år). Inget är bra, allt är hemskt, relationen blir lidande, tiden är knapp, de är mest jobbiga hela tiden. Ja, ca 95 % är det skit att ha barn. Den andre mannen (12 och 15 år) håller med. Det kommer inte att bli bättre heller. Nä, helt otroligt jobbigt är det. Kan inte prata med dem, det är så man vill lappa till dem. Och så fortsätter de att mala på...
Jag sitter tyst. Min kompis som vet om min sits är tyst. I många andra situationer där jag tycker något är orättvist, korkat, taskigt, fel... väntar jag två sekunder innan jag är mitt uppe i den för att försvara den svaga. Nu tänkte jag: jag avvaktar och ser vad som händer. Jag har ju inga barn. De är inte nyktra. Jag är känslig och orkar inte må dåligt.
Jag lämnar till slut köket med kommentaren att de får ta och rycka upp sig, livet är inte över för att man har barn. Bakom mig hör jag vaga protester...
Morgonen därpå tar min kompis upp saken vid fullt frukostbord - hon säger sig vara överraskad att jag var tyst i diskussionen mellan de två männen. Jag svarar kallt med att vissa inte borde ha barn och att om ens barn uppför sig illa är det mest föräldrarnas fel (hårddrog lite här eftersom det i båda fallen är solklart att just det här ungarna har taskiga förebilder). En kvinna vid bordet svarar med att hon också tyckte att hon hade full koll på barnuppfostran innan hon fick egna. Jaha. Jag var tyst resten av frukosten.
Det som gör mig så ledsen är att det 1) finns så många idioter och så många stackars barn och 2) att hela den dumma diskussionen faktiskt fick mig att tänka "men tänk om det är så hemskt? tänk om alla andra bara låtsas och de säger sanningen i en stund av fylla?"
♥ miss mary
fredag 21 september 2012
måndag 17 september 2012
miss mary is SkörStark!
Håhåjaja. Finns alltså fler därute.Fler som vill slå huvudet i väggen för att slippa alla intryck och känslor. Fler som vill grina under en sten. Fler som är "konstiga". Eller som jag beskrev mig för maken på vår första dejt: en blanding av konstig och söt, du får både och!
♥ miss mary
Boken om de SkörStarka heter "Drunkna inte i dina känslor: en överlevnadsbok för sensitivt begåvade" av Maggan Hägglund och Doris Dahlin.
söndag 16 september 2012
miss mary at the hospital
Kommer till min kuratorstid. Syster i luckan är väldigt gravid. Och nu ska jag prata barnlöshet och känlsor efter mitt utomkvedshavandeskap. Är tidig så jag hinner andas lite i väntrummet
♥ miss mary
Tillägg: kommer söndergråten till jobbet. Smiter in med sikte på puderdosan i kontorsskåpet. Blir genskjuten av chef. Ähem. - Stackare, är du förkyld? - Öh, nej, bara, liksom, äsch, ö... något annat. Ja, hur var det nu med agendan?
onsdag 12 september 2012
miss mary is reading
Läser massa (eller några iaf) andra barnlöshetsbloggar. Några har fått både ett och två barn och där läser jag bara dem som inte har glömt hur det var innan, ex Helgas dagbok, Heddas dagbok, Regnbågsmamman, Cecilia summerar, Wannabemum och Liten längtan. Bland dem som väntar läser jag Från och med se´n och tills för några månaders sen Om ofrillvillig barnlöshet och adoption (Kix). Skulle gärna hitta ytterligare bloggar med kvinnor (eller män) som väntar som jag, men inte bara skriver om det.
Det har varit extra jobbigt några dagar. Så pass att det känts hopplöst. Jag har gråtit (inte ovanligt). Min man har gråtit (ovanligt). Nu är vi båda darriga och sköra. Jag städar och gnor och rensar och slänger. Tänker att det blir lättare när allt är i ordning. Att jag kommer se klarare och vara mindre utmattad då. Skriver listor, bockar av och prioriterar.
♥ miss mary
Läser massa (eller några iaf) andra barnlöshetsbloggar. Några har fått både ett och två barn och där läser jag bara dem som inte har glömt hur det var innan, ex Helgas dagbok, Heddas dagbok, Regnbågsmamman, Cecilia summerar, Wannabemum och Liten längtan. Bland dem som väntar läser jag Från och med se´n och tills för några månaders sen Om ofrillvillig barnlöshet och adoption (Kix). Skulle gärna hitta ytterligare bloggar med kvinnor (eller män) som väntar som jag, men inte bara skriver om det.
Det har varit extra jobbigt några dagar. Så pass att det känts hopplöst. Jag har gråtit (inte ovanligt). Min man har gråtit (ovanligt). Nu är vi båda darriga och sköra. Jag städar och gnor och rensar och slänger. Tänker att det blir lättare när allt är i ordning. Att jag kommer se klarare och vara mindre utmattad då. Skriver listor, bockar av och prioriterar.
♥ miss mary
torsdag 30 augusti 2012
miss mary hmpf%§*¤#
Ja, det är mycket nu. Idag är dessutom kollega med liten baby här. Och inte bara på besök, nä, 2 månader efter förlossning är vagn, gosefilt, hela konkarongen här för att jobba! Ursäkta. Hallå. Go away. Spädisen i sig utlöser endast min vanliga "åh, jag vill gå och gosa", men jag vet ju att om jag gör det så slår förtvivlan till sen. Jag idkar mao prevention när jag sitter här och surar på mitt kontor.
Bad om ledigt i några dagar i går. Och för att på ett underförstått sätt (utan att säga sanningen) säga att jag inte mår bra, förklarade jag lite halvt i ett mail till mina chefer att jag sett lite för lite sol och lite för mycket sjukhus under min semester och därför behöver några dagar ledigt. Undrar om det var bra? Visade jag mig svag? (Och varför bryr jag mig om det överhuvudtaget, å, denna loop...)
♥ miss mary
Ja, det är mycket nu. Idag är dessutom kollega med liten baby här. Och inte bara på besök, nä, 2 månader efter förlossning är vagn, gosefilt, hela konkarongen här för att jobba! Ursäkta. Hallå. Go away. Spädisen i sig utlöser endast min vanliga "åh, jag vill gå och gosa", men jag vet ju att om jag gör det så slår förtvivlan till sen. Jag idkar mao prevention när jag sitter här och surar på mitt kontor.
Bad om ledigt i några dagar i går. Och för att på ett underförstått sätt (utan att säga sanningen) säga att jag inte mår bra, förklarade jag lite halvt i ett mail till mina chefer att jag sett lite för lite sol och lite för mycket sjukhus under min semester och därför behöver några dagar ledigt. Undrar om det var bra? Visade jag mig svag? (Och varför bryr jag mig om det överhuvudtaget, å, denna loop...)
♥ miss mary
måndag 27 augusti 2012
miss mary is tired
Tiden går fort när man har roligt. Eller när man är ledsen.
Jag var hos en kurator på sjukhuset som hade det tvivelaktiga nöjet att ha mig som utomkvedspatient. Lycka. Eller snarare: lättnad. Det var så skönt att prata med en insatt professionell person. Jag höll nollan i ca 20 sekunder, sen frågade hon om inte jag kunde berätta hur jag upplevt allt som hänt. Ja, det kan jag... SNYYYYYYYYYYYYYYYFT. Så sen grinade jag i 60 min med små pauser när hon lugnt sa några kloka saker. Med mig fick jag dessa råd:
Dock är det ju inte så att känsligheten och sorgen försvinner över en dag. Jag är mycket mycket känslig fortfarande. Och fruktansvärt trött. Så trött att jag blir känslig. Ja, den lilla loopen...
♥ miss mary
Tiden går fort när man har roligt. Eller när man är ledsen.
Jag var hos en kurator på sjukhuset som hade det tvivelaktiga nöjet att ha mig som utomkvedspatient. Lycka. Eller snarare: lättnad. Det var så skönt att prata med en insatt professionell person. Jag höll nollan i ca 20 sekunder, sen frågade hon om inte jag kunde berätta hur jag upplevt allt som hänt. Ja, det kan jag... SNYYYYYYYYYYYYYYYFT. Så sen grinade jag i 60 min med små pauser när hon lugnt sa några kloka saker. Med mig fick jag dessa råd:
- prata inte hela tiden om barn/adoption/utomkvedes/osv. Schemalägg en till två ggr/vecka när jag och mannen ska prata och kolla upp hur allt känns
- gör saker. Ät ute. Gå på fest. Lev.
- gråt. Tillåt gråten (om man kan) till tillfällen när det är ok att gråta. Tex hemma på kvällen, duschen eller annat. Då lättar man på trycket och tankarna får ta plats. Därav pausen i bloggen.
Dock är det ju inte så att känsligheten och sorgen försvinner över en dag. Jag är mycket mycket känslig fortfarande. Och fruktansvärt trött. Så trött att jag blir känslig. Ja, den lilla loopen...
♥ miss mary
måndag 20 augusti 2012
miss mary after the weekend
Jo, borde ju tänkt igenom det hela en gång till. Att först ta emot besök bestående av 1 st höggravid med tvillingar, plus man och barn. Att sen även gå med på att bjuda in ytterligare kompis med respektive och två små barn. Den tredje vännen plus man är utan barn. Hon blev kvällens stora stöd.
Jag bjöd ju alla med öppna ögon. Jag tänkte igenom det innan. Ja, det skulle bli jobbigt med tvillingmagen. Jag ser dem ju så sällan. Jag vill vara en social, omtänksam och fin vän i alla lägen.
Men om jag nu ska vara fin och omtänksam, kan jag inte förvänta mig detsamma tillbaka? Eller förstår inte mina närmaste vänner (syftar på dem med barn som var med) att jag inte vill diskutera ägglossning (kom upp två gånger, jag styrde bort det båda gånger) och att inte heller förlossning är något jag önskar vid mitt barnlösa middagsbord? Jag borde sagt ifrån, men gråten var sååå nära att det inte gick. Dessutom satt en liten djävul på min axel som sa att jag borde ta hänsyn till att den blivande mamman borde få berätta och prata om det. Nu när jag ser det i skrift ser jag hur urbota dumt det låter. Självklart borde mina två vänner med barn ta den hänsynen till mig och inte diskutera just förlossning och ingående om spädbarn vid mitt matbord. Och det är ju såklart min uppgift att upplysa dem om det om de inte fattar det. Nästa gång... om jag nu utsätter mig för det igen.
♥ miss mary
ps Det finns många, alldeles för många, bloggar om barnlöshet, ivf och adoption där ute. Det hjälper mig att läsa dem, men jag önskar att det inte fanns så många kvinnor (har inte hittat någon skriven av en man) där ute som lider! ds
Jo, borde ju tänkt igenom det hela en gång till. Att först ta emot besök bestående av 1 st höggravid med tvillingar, plus man och barn. Att sen även gå med på att bjuda in ytterligare kompis med respektive och två små barn. Den tredje vännen plus man är utan barn. Hon blev kvällens stora stöd.
Jag bjöd ju alla med öppna ögon. Jag tänkte igenom det innan. Ja, det skulle bli jobbigt med tvillingmagen. Jag ser dem ju så sällan. Jag vill vara en social, omtänksam och fin vän i alla lägen.
Men om jag nu ska vara fin och omtänksam, kan jag inte förvänta mig detsamma tillbaka? Eller förstår inte mina närmaste vänner (syftar på dem med barn som var med) att jag inte vill diskutera ägglossning (kom upp två gånger, jag styrde bort det båda gånger) och att inte heller förlossning är något jag önskar vid mitt barnlösa middagsbord? Jag borde sagt ifrån, men gråten var sååå nära att det inte gick. Dessutom satt en liten djävul på min axel som sa att jag borde ta hänsyn till att den blivande mamman borde få berätta och prata om det. Nu när jag ser det i skrift ser jag hur urbota dumt det låter. Självklart borde mina två vänner med barn ta den hänsynen till mig och inte diskutera just förlossning och ingående om spädbarn vid mitt matbord. Och det är ju såklart min uppgift att upplysa dem om det om de inte fattar det. Nästa gång... om jag nu utsätter mig för det igen.
♥ miss mary
ps Det finns många, alldeles för många, bloggar om barnlöshet, ivf och adoption där ute. Det hjälper mig att läsa dem, men jag önskar att det inte fanns så många kvinnor (har inte hittat någon skriven av en man) där ute som lider! ds
fredag 17 augusti 2012
miss mary and metro
I morse läste jag en liten intervju med Emma Hamberg i metro. Hon gjorde en sådan speciell liknelse mellan att skriva böcker och att skaffa barn: "Kanske är det samma sak som med barn - man känner att bebisarna håller på att växa ifrån en - och då gör man en ny bebis."
Ja, det är klart man gör. Innan jag insåg att jag var ofrivilligt barnlös hade jag bara hört om några med problem och talat med en nära bekant som mådde dåligt över det. Nu, när jag är i karusellen, berättar var och varannan person om sina problem med att få barn. Hur kan det då vara så att normen fortfarande är som Emma beskriver den ovan? Inte nog med att det antagligen inte är helt sant, det gör ju att man som ofrivilligt barnlös känner sig ännu mera misslyckad...
♥ miss mary
I morse läste jag en liten intervju med Emma Hamberg i metro. Hon gjorde en sådan speciell liknelse mellan att skriva böcker och att skaffa barn: "Kanske är det samma sak som med barn - man känner att bebisarna håller på att växa ifrån en - och då gör man en ny bebis."
Ja, det är klart man gör. Innan jag insåg att jag var ofrivilligt barnlös hade jag bara hört om några med problem och talat med en nära bekant som mådde dåligt över det. Nu, när jag är i karusellen, berättar var och varannan person om sina problem med att få barn. Hur kan det då vara så att normen fortfarande är som Emma beskriver den ovan? Inte nog med att det antagligen inte är helt sant, det gör ju att man som ofrivilligt barnlös känner sig ännu mera misslyckad...
♥ miss mary
onsdag 15 augusti 2012
miss mary is cool
Efter gårdagens all-time-low (i alla fall under senaste året) i humöret kom jag hem till maken. Han lyssnar, kommer med råd om jag ber om dem och lagar mat medan jag andas i ateljén (med något randigt).
Efter maten hade jag samlat tankarna och behövde mest bekräftelse på en del saker, och självklart fick jag det. Han är bäst!
Vad jag kom fram till med hans hjälp är att det är ok att
♥ miss mary
Efter gårdagens all-time-low (i alla fall under senaste året) i humöret kom jag hem till maken. Han lyssnar, kommer med råd om jag ber om dem och lagar mat medan jag andas i ateljén (med något randigt).
Efter maten hade jag samlat tankarna och behövde mest bekräftelse på en del saker, och självklart fick jag det. Han är bäst!
Vad jag kom fram till med hans hjälp är att det är ok att
- vara ledsen på gränsen till deprimerad, det har bara gått ca 1 månad efter det bekräftade utomkvedshavandeskapet
- gråta utan att veta varför alla gånger
- känna sig totalt urlakad och orkeslös
- inte vara übertrevlig. Det räcker med att vara trevlig.
♥ miss mary
måndag 13 augusti 2012
miss mary is a bit exhausted
För att summera våren och sommaren kan jag bara säga att det verkar som om reflexologen har hjälpt. Vi satte in ett FET i maj med väldigt dåliga odds. Jag blev sjukt ledsen. Det blev inget.
I juni konstateras utomkvedshavandeskap. Hurra - en spontan graviditet! Kunde inte riktigt - kan inte - ta till mig det positiva i det. Men att jag överhuvudtaget blev gravid är ju ett mirakel, reflexologen har hjälpt.
Fick reda på att sjukhuset har kuratorer specialiserade på ofrivillig barnlöshet. Dit ska jag ringa. Men inte idag, utan någon dag där jag inte har gråten i halsen.
Idag är det dessutom dags att få läkarintyg inför adoption. Gulp! Med allt som hänt i sommar har vikten inte varit prio ett och jag väger lite för mycket... får se om jag kan diskutera med läkaren.
Randiga saker har det däremot blivit under sommaren. Randigt är terapeutiskt, det är jag säker på!
♥ miss mary
För att summera våren och sommaren kan jag bara säga att det verkar som om reflexologen har hjälpt. Vi satte in ett FET i maj med väldigt dåliga odds. Jag blev sjukt ledsen. Det blev inget.
I juni konstateras utomkvedshavandeskap. Hurra - en spontan graviditet! Kunde inte riktigt - kan inte - ta till mig det positiva i det. Men att jag överhuvudtaget blev gravid är ju ett mirakel, reflexologen har hjälpt.
Fick reda på att sjukhuset har kuratorer specialiserade på ofrivillig barnlöshet. Dit ska jag ringa. Men inte idag, utan någon dag där jag inte har gråten i halsen.
Idag är det dessutom dags att få läkarintyg inför adoption. Gulp! Med allt som hänt i sommar har vikten inte varit prio ett och jag väger lite för mycket... får se om jag kan diskutera med läkaren.
Randiga saker har det däremot blivit under sommaren. Randigt är terapeutiskt, det är jag säker på!
♥ miss mary
tisdag 24 april 2012
miss mary wants to be mammaledig
För nu är jag så utbota trött på att arbeta. Jag vet att det inte ska vara orsaken, men jag hade liksom tänkt att utnyttja mina talanger på mitt nuvarande jobb en stund och sen vara mammaledig. Nu känner jag mig fångad i en fälla. Söka nytt jobb och eventuellt (man måste ju få hoppas!) bli gravid med detsamma? Eller stanna och bli helt bitter för att det kommer ta 4 år att få en knodd?
Blev så ledsen på ett möte i morse. Inte kul. Men jag stod på mig och det är jag iaf stolt över. Min ena chef är väl mindre glad över att jag tog plats...
♥ miss mary
För nu är jag så utbota trött på att arbeta. Jag vet att det inte ska vara orsaken, men jag hade liksom tänkt att utnyttja mina talanger på mitt nuvarande jobb en stund och sen vara mammaledig. Nu känner jag mig fångad i en fälla. Söka nytt jobb och eventuellt (man måste ju få hoppas!) bli gravid med detsamma? Eller stanna och bli helt bitter för att det kommer ta 4 år att få en knodd?
Blev så ledsen på ett möte i morse. Inte kul. Men jag stod på mig och det är jag iaf stolt över. Min ena chef är väl mindre glad över att jag tog plats...
♥ miss mary
måndag 9 april 2012
miss mary and the offerkofta
Den satt åt ett tag, men nu är den av. Och dessutom var det ingen offerkofta (bara mitt försök att hitta orsak) - det var melankoli! Ska inte kämpa emot sorgen när den kommer, det blir bara värre, det vet jag ju egentligen.
Senaste insikten är även den om rätt och fel beslut. Jag tar "ett" beslut, inte "rätt" eller "fel" beslut och detta ger sedan utslag, beroende på hur jag handlat känns det då bra eller mindre bra. Poängen är att JAG kan styra!
Jag vet inte om det är rätt tid för att sätta in ett fryst embryo snart, men nu har vi bestämt oss och gör det. Så får vi hoppas på ett resultat som känns rätt! ;-)
♥ miss mary
Den satt åt ett tag, men nu är den av. Och dessutom var det ingen offerkofta (bara mitt försök att hitta orsak) - det var melankoli! Ska inte kämpa emot sorgen när den kommer, det blir bara värre, det vet jag ju egentligen.
Senaste insikten är även den om rätt och fel beslut. Jag tar "ett" beslut, inte "rätt" eller "fel" beslut och detta ger sedan utslag, beroende på hur jag handlat känns det då bra eller mindre bra. Poängen är att JAG kan styra!
Jag vet inte om det är rätt tid för att sätta in ett fryst embryo snart, men nu har vi bestämt oss och gör det. Så får vi hoppas på ett resultat som känns rätt! ;-)
♥ miss mary
onsdag 4 april 2012
miss mary is waiting
Offerkoftan har åkt på. Sitter hårt som bara den. Har försökt att få av den, men hittills sitter den där. Nära till tårar. Sminkade mig och satte upp håret fint i morse så att iaf det skulle vara fint. Väntan tär på mig. Egentligen skulle jag vilja göra det mesta av tiden som "blir över" när man väntar, men hur det nu är så får jag inte till det. Jag vill inte vänta mer nu. Allt är långtifrån perfekt, men vilken unge kommer till en perfekt familj? De flesta är ju som jag: Normala. Konstiga. Glada. Ledsna.
Samtidigt som väntan är outhärdlig är även känslan av att inte ha hunnit med jobbig. Vad mer borde jag göra/ha gjort innan vi sätter in ett fryst embryo? Slösar jag bort ett om jag inte kommer ner till BMI 25? Fastnar det om jag inte är superglad och njuter av livet? Är kondisen rätt? Har myomen börjat växa igen? Borde jag kolla?
♥ miss mary
Offerkoftan har åkt på. Sitter hårt som bara den. Har försökt att få av den, men hittills sitter den där. Nära till tårar. Sminkade mig och satte upp håret fint i morse så att iaf det skulle vara fint. Väntan tär på mig. Egentligen skulle jag vilja göra det mesta av tiden som "blir över" när man väntar, men hur det nu är så får jag inte till det. Jag vill inte vänta mer nu. Allt är långtifrån perfekt, men vilken unge kommer till en perfekt familj? De flesta är ju som jag: Normala. Konstiga. Glada. Ledsna.
Samtidigt som väntan är outhärdlig är även känslan av att inte ha hunnit med jobbig. Vad mer borde jag göra/ha gjort innan vi sätter in ett fryst embryo? Slösar jag bort ett om jag inte kommer ner till BMI 25? Fastnar det om jag inte är superglad och njuter av livet? Är kondisen rätt? Har myomen börjat växa igen? Borde jag kolla?
♥ miss mary
måndag 2 april 2012
miss mary wonders
Jag undrar om jag är rädd. Rädd för att må bra och ändå inte vara nöjd. Rädd att bli avslöjad, att inte duga och att bli ratad. När jag skulle köpa en present igår kom det helt plötsligt att handla mer om hur presenten skulle avspeglas på mig. Tycker han att den är för billig, fånig, onödig? Jag måste vara helt misslyckad, slösig, snål. Intressant.
Jag undrar även om jag är sjuk, om järnvärdet inte har gått upp som det ska eller om den enorma trötthet jag känner delvis är psykisk. Bara att kämpa på... målet finns där! Mitt barn...
♥ miss mary
Jag undrar om jag är rädd. Rädd för att må bra och ändå inte vara nöjd. Rädd att bli avslöjad, att inte duga och att bli ratad. När jag skulle köpa en present igår kom det helt plötsligt att handla mer om hur presenten skulle avspeglas på mig. Tycker han att den är för billig, fånig, onödig? Jag måste vara helt misslyckad, slösig, snål. Intressant.
Jag undrar även om jag är sjuk, om järnvärdet inte har gått upp som det ska eller om den enorma trötthet jag känner delvis är psykisk. Bara att kämpa på... målet finns där! Mitt barn...
♥ miss mary
torsdag 29 mars 2012
miss mary wants energy
Ända sedan förra helgens två dagar i pisten (blöt, kall, regnig och svårgåkt, men ändå) är jag helt slut. Hoppas tom över dagens träning. Dricker mitt mysko the som jag fick av reflexologen. Vad gör man inte för att hela kroppen och jag ska må bra??? Inget är iofs för stort att offra för ev graviditet. Hittills har jag gjort följande:
♥ miss mary
Ända sedan förra helgens två dagar i pisten (blöt, kall, regnig och svårgåkt, men ändå) är jag helt slut. Hoppas tom över dagens träning. Dricker mitt mysko the som jag fick av reflexologen. Vad gör man inte för att hela kroppen och jag ska må bra??? Inget är iofs för stort att offra för ev graviditet. Hittills har jag gjort följande:
- tagit ut min navelpiercing
- plågat mig hos reflexologen varje vecka (det är skönt efteråt, det hjälper mot hälsporren och hormon-obalans mm, men det gör hur ont som helst ibland), och jag fortsätter att gå dit...
- dricker järnsaft (tas upp bättre av kroppen och består mest av växter, mycket skonsammare) som smakar galla
- trycker i mig massa naturpiller mot min allergi och (peppar, peppar) det verkar hjälpa och jag kan sänka och fasa ut läkemedels-allergi-tabletten som inte är snäll mot min kropp
- slutat dricka kaffe (bytt ut mot ovan nämnda the)
- tränar 3 ggr/vecka för styrka och energi
- slutat med anti-depp-läkemedel
♥ miss mary
tisdag 27 mars 2012
miss mary wants time
Ja, det är märligt att tiden kan gå väldigt fort trots att jag tycker att jag bara väntar och väntar. Till exempel så känns tidsrymden mellan två pms-perioder väldigt kort. Det tar mycket längre tid att vänta på ägglossning.
♥ miss mary
Ja, det är märligt att tiden kan gå väldigt fort trots att jag tycker att jag bara väntar och väntar. Till exempel så känns tidsrymden mellan två pms-perioder väldigt kort. Det tar mycket längre tid att vänta på ägglossning.
- De fina intygen från kursen ligger och väntar på att bli kopierade. Jag väntar på att bli smal.
- Stolarna väntar på att få sina nya kläder (randigt tyg väntar!). Jag väntar på nästa försök med de frysta.
- Trädgården väntar på vårstädning. (Här trädde svärfar in, han är en ängel. Små fina lökar överallt, krattat och kärleksfullt arrangerat.) Jag väntar på att mirakel ska ske.
- Livet väntar inte. Jag försöker att inte förlora hoppet ur sikte.
♥ miss mary
tisdag 20 mars 2012
miss mary is done
Nu är kursen för blivande adoptivföräldrar slut. Vi har skickat in anmälan till familjerätten. Nu ska intyget från kursen in och så - vipps - sätter processen igång.
Jag vill bli gravid. Faktiskt vill jag det. Adoptionsprocessen kräver enormt mycket. Jag vet att jag inte ska tvivla på mig själv, men jag undrar just nu om jag orkar. Orkar "vara gravid" i 4 år. Slåss med byråkrater. Kopiera papper, hålla störtkoll, kolla under varje liten sten så att allt stämmer. Inte för att det är lätt att vara gravid i magen heller. Åhhhh.
Ska till reflexologen på onsdag. Sedan blir det en långhelgssemester. Känns som om det behövs.
♥ miss mary
Nu är kursen för blivande adoptivföräldrar slut. Vi har skickat in anmälan till familjerätten. Nu ska intyget från kursen in och så - vipps - sätter processen igång.
Jag vill bli gravid. Faktiskt vill jag det. Adoptionsprocessen kräver enormt mycket. Jag vet att jag inte ska tvivla på mig själv, men jag undrar just nu om jag orkar. Orkar "vara gravid" i 4 år. Slåss med byråkrater. Kopiera papper, hålla störtkoll, kolla under varje liten sten så att allt stämmer. Inte för att det är lätt att vara gravid i magen heller. Åhhhh.
Ska till reflexologen på onsdag. Sedan blir det en långhelgssemester. Känns som om det behövs.
♥ miss mary
tisdag 13 mars 2012
miss mary and siblings
Igår var näst sista gången på föräldrautbildningen för adoptivbarn. Allt som sägs innan man är insatt räknas nu bort. Insikt efter insikt. Kunskap och tankar. Jag är en mycket klokare människa än när kursen började. Det som sägs lite bittert snäsigt i början "va, varenda idiot kan ju skaffa barn" är iofs sant. MEN med denna kurs i bagaget kommer jag att bli en mycket bättre biologisk mamma också! Inte bara det eventuella adoptivbarnet tjänar på att jag gått den. Liksom jag sa efter kursen i nationalekonomi eller terapin: ALLA BORDE GÅ DEN HÄR KURSEN!
Ödmjukhet är dagens ord.
♥ miss mary
Igår var näst sista gången på föräldrautbildningen för adoptivbarn. Allt som sägs innan man är insatt räknas nu bort. Insikt efter insikt. Kunskap och tankar. Jag är en mycket klokare människa än när kursen började. Det som sägs lite bittert snäsigt i början "va, varenda idiot kan ju skaffa barn" är iofs sant. MEN med denna kurs i bagaget kommer jag att bli en mycket bättre biologisk mamma också! Inte bara det eventuella adoptivbarnet tjänar på att jag gått den. Liksom jag sa efter kursen i nationalekonomi eller terapin: ALLA BORDE GÅ DEN HÄR KURSEN!
Ödmjukhet är dagens ord.
♥ miss mary
måndag 12 mars 2012
miss mary and Örebro
Nu har jag äntligen fått till ett mail till Örebro om våra två frysta embryon. Många frågor blev det, och de är säkert väldigt vana vid det... själv är man ju mest helt virrig.
Förra veckan hos reflexologen måste hon ha tryckt på alla känslopunkter: min stackars man (och jag) har lidit. Som pms, fast det inte alls var dags för det.
♥ miss mary
Nu har jag äntligen fått till ett mail till Örebro om våra två frysta embryon. Många frågor blev det, och de är säkert väldigt vana vid det... själv är man ju mest helt virrig.
Förra veckan hos reflexologen måste hon ha tryckt på alla känslopunkter: min stackars man (och jag) har lidit. Som pms, fast det inte alls var dags för det.
♥ miss mary
tisdag 6 mars 2012
miss mary has panic
Kikade just på denna blogg i en annan webbläsare och fick panik när jag insåg att mitt fantastiska typsnitt i rubriken visades som Comic Sans!!! Pest och pina och panik - för en designer kan det inte bli värre! Comic Sans skulle jag ju ALDRIG använda till något förutom kanske mina ofödda barns 1-årskalasinbjudningar. Vojne vojne.
♥ miss mary
Kikade just på denna blogg i en annan webbläsare och fick panik när jag insåg att mitt fantastiska typsnitt i rubriken visades som Comic Sans!!! Pest och pina och panik - för en designer kan det inte bli värre! Comic Sans skulle jag ju ALDRIG använda till något förutom kanske mina ofödda barns 1-årskalasinbjudningar. Vojne vojne.
♥ miss mary
onsdag 29 februari 2012
miss mary is fit
Nu har jag tagit hand om mig på bästa sätt: jag har varit på gymmet och fått instruktioner nivå 2. Coola övningar, galet peppande instruktör och mycket bra info. Bl a att jag måste hålla in magen. Att jag måste gå tre gången på massage den närmaste månaden. Att jag har en fin hållning och jättebra kroppskontroll. Att jag verkligen är bra!
Oj, oj, verkligen härligt att höra. Och i enlighet med att jag nu är snäll mot mig själv och tar hand om mig så bejakar jag det jag får höra och ser det som sanningar (i motsats till lögner för att fjäska).
I morgon är det dags för första passet med nya rutinen. Hoppas träningsvärken lägger sig tills dess... vilket barn jag än får så ska det banne mig ha en mamma i form! Så det så!
♥ miss mary
Nu har jag tagit hand om mig på bästa sätt: jag har varit på gymmet och fått instruktioner nivå 2. Coola övningar, galet peppande instruktör och mycket bra info. Bl a att jag måste hålla in magen. Att jag måste gå tre gången på massage den närmaste månaden. Att jag har en fin hållning och jättebra kroppskontroll. Att jag verkligen är bra!
Oj, oj, verkligen härligt att höra. Och i enlighet med att jag nu är snäll mot mig själv och tar hand om mig så bejakar jag det jag får höra och ser det som sanningar (i motsats till lögner för att fjäska).
I morgon är det dags för första passet med nya rutinen. Hoppas träningsvärken lägger sig tills dess... vilket barn jag än får så ska det banne mig ha en mamma i form! Så det så!
♥ miss mary
tisdag 21 februari 2012
miss mary and the mistake of the day
Ja, man tror ju att om man lägger upp foto på mannen + annans bebis på fejan är det bara jättegulligt. Särskilt om man taggar föräldrarna. Nä, ok. Två grattis. Snabbt bort med fotot igen. Grattisarna kom från folk jag inte träffat på väldigt länge, men ändå... hade det varit min baby had jag väl inte taggat två andra människor?! Suck!
Adoptionskursen går framåt. Grinade inte denna gång. Men tungt. Och väldigt väldigt bra. Underbar kursledare som gör det lilla (stora) extra.
Efter tips (vägledning, terapi, prat med reflexologen) jobbar jag hårt på att inte låta framtidens sorg dra ner mig. När jag ser en baby vill jag bara gråta, men det är rädsla för att jag i framtidens kanske inte ska få en egen. Lösningen är att se känslan, vara lite ledsen och sedan tala om för mig själv att jag inte behöver vara ledsen, för det är inte alls säkert att jag inte ska få en egen. Så det så. Så nu blir jag en crazy-pratar-med-mig-själv-kvinna... tack för det tipset reflexologen! ;-)
Annat som hänt är jag vågat stå upp lite för mig själv mot pucko-kollega. Go Mary!!!
♥ miss mary
Tillägg:
Så här skrev jag till babyns mamma efter att ha berättat om dagens misstag. Känns bra. Hoppas att hon tycker det är ok.
"En fråga: tycker du det är jobbigt att hänga med mig nu? Jag vet ju att jag biter ihop lite, och det känns egentligen inte så bra att jag gör det, men jag vill verkligen verkligen inte att du ska tro att jag missunnar dig pyret. För det gör jag inte!!!!! Och jag tror inte du tror det. Men jag nojar (nähä) och vill verkligen vara tydlig. Och jag är inte ens svartsjuk. Faktiskt. Kanske lite, men tycker mest bara att livet är orättvist och vill inte att mina eventuella vibbar av sammanbitenhet ska misstolkas."
Ja, man tror ju att om man lägger upp foto på mannen + annans bebis på fejan är det bara jättegulligt. Särskilt om man taggar föräldrarna. Nä, ok. Två grattis. Snabbt bort med fotot igen. Grattisarna kom från folk jag inte träffat på väldigt länge, men ändå... hade det varit min baby had jag väl inte taggat två andra människor?! Suck!
Adoptionskursen går framåt. Grinade inte denna gång. Men tungt. Och väldigt väldigt bra. Underbar kursledare som gör det lilla (stora) extra.
Efter tips (vägledning, terapi, prat med reflexologen) jobbar jag hårt på att inte låta framtidens sorg dra ner mig. När jag ser en baby vill jag bara gråta, men det är rädsla för att jag i framtidens kanske inte ska få en egen. Lösningen är att se känslan, vara lite ledsen och sedan tala om för mig själv att jag inte behöver vara ledsen, för det är inte alls säkert att jag inte ska få en egen. Så det så. Så nu blir jag en crazy-pratar-med-mig-själv-kvinna... tack för det tipset reflexologen! ;-)
Annat som hänt är jag vågat stå upp lite för mig själv mot pucko-kollega. Go Mary!!!
♥ miss mary
Tillägg:
Så här skrev jag till babyns mamma efter att ha berättat om dagens misstag. Känns bra. Hoppas att hon tycker det är ok.
"En fråga: tycker du det är jobbigt att hänga med mig nu? Jag vet ju att jag biter ihop lite, och det känns egentligen inte så bra att jag gör det, men jag vill verkligen verkligen inte att du ska tro att jag missunnar dig pyret. För det gör jag inte!!!!! Och jag tror inte du tror det. Men jag nojar (nähä) och vill verkligen vara tydlig. Och jag är inte ens svartsjuk. Faktiskt. Kanske lite, men tycker mest bara att livet är orättvist och vill inte att mina eventuella vibbar av sammanbitenhet ska misstolkas."
onsdag 15 februari 2012
miss mary in stripes
Ja, en randig schal är på idag. Eller färgglad som några kollegor tyckte. (Du då, din fjant tänkte jag, ge mig en komplimang istället eller skit i att säga något överhuvudtaget.)
Tog mig inte igenom adoptionsutbildningens andra lektion utan att börja grina. Vi pratade ofrivillig barnlöshet och sen skulle vi hitta på argument varför vi ville ha barn. Blev jobbigt.
Alldeles nyss blev hela fikarummet upprört när jag räckte en ren och helt oskarp tårtspade till en besökande bebis. Då höll jag på att börja grina. Skulle JAG vilja ge något farligt till en unge??? Var tvungen att gå efter en stund. Jag ses som en farlig människa för bebisar. Trodde jag aldrig skulle hända. Får andas och skriva lite.
♥ miss mary
Ja, en randig schal är på idag. Eller färgglad som några kollegor tyckte. (Du då, din fjant tänkte jag, ge mig en komplimang istället eller skit i att säga något överhuvudtaget.)
Tog mig inte igenom adoptionsutbildningens andra lektion utan att börja grina. Vi pratade ofrivillig barnlöshet och sen skulle vi hitta på argument varför vi ville ha barn. Blev jobbigt.
Alldeles nyss blev hela fikarummet upprört när jag räckte en ren och helt oskarp tårtspade till en besökande bebis. Då höll jag på att börja grina. Skulle JAG vilja ge något farligt till en unge??? Var tvungen att gå efter en stund. Jag ses som en farlig människa för bebisar. Trodde jag aldrig skulle hända. Får andas och skriva lite.
♥ miss mary
tisdag 7 februari 2012
miss mary has hope
Nu har vi varit på vår första lektion i utbildning för föräldrar som vill adoptera barn. Trodde det skulle bli hemskt. Det blev hoppfullt och lättande och så otroligt mycket mer givande än jag förväntat mig. Och då har vi bara varit på en lektion. Coolt.
Ett helt rum med andra som vi. Inte misslyckade. Inte synligt deprimerade. Utan (till synes!) trevliga, vanliga, normala människor som inte kan få barn på biologiskt sätt. Åhhhh, vad skönt. Åhhhh, vad bra det känns att vi gör något och inte bara väntar.
♥ miss mary
Nu har vi varit på vår första lektion i utbildning för föräldrar som vill adoptera barn. Trodde det skulle bli hemskt. Det blev hoppfullt och lättande och så otroligt mycket mer givande än jag förväntat mig. Och då har vi bara varit på en lektion. Coolt.
Ett helt rum med andra som vi. Inte misslyckade. Inte synligt deprimerade. Utan (till synes!) trevliga, vanliga, normala människor som inte kan få barn på biologiskt sätt. Åhhhh, vad skönt. Åhhhh, vad bra det känns att vi gör något och inte bara väntar.
♥ miss mary
söndag 5 februari 2012
miss mary is depressed
Kanske inte någon jätteöverraskning precis, men det är tyvärr så. Trodde jag var klar för ett tag. Men så kom barnlösheten. Och nu sitter jag en trappa ned och vill upp. Det som är positivt är att det faktiskt finns en trappa upp. Något har terapin gett. Massor faktiskt.
♥ miss mary
Kanske inte någon jätteöverraskning precis, men det är tyvärr så. Trodde jag var klar för ett tag. Men så kom barnlösheten. Och nu sitter jag en trappa ned och vill upp. Det som är positivt är att det faktiskt finns en trappa upp. Något har terapin gett. Massor faktiskt.
♥ miss mary
lördag 4 februari 2012
torsdag 2 februari 2012
miss mary has had a break
Eller kanske tom ett break-through? Insikter (som min syster älskar att kalla det, själv har jag kallat det aha-upplevelser eller bara känt att jag lärt mig något som alla andra redan visste) poppar ju upp lite här och där. Det viktiga är sedan att försöka hålla fast vid den nya kunskapen, ändra beteende och växa! Syster är duktig på att bejaka insikten och ge sig själv cred. Jag håller på att bli. Efter alla år i terapi där jag gått från insikt till insikt till insikt..... och förändrat, förändrat, förändrat, så har jag lite glömt bort att ge mig cred för ansträngningen. Eftersom jag inte känner att jag har något val blir jag i andras ögon stark och en kämpe. Flera som behandlat har tagit upp detta och gett mig beröm som jag inte kunnat ta åt mig. Varför ska jag ha beröm för att jag sätter en fot framför den andra? Så nu har jag även lärt mig att det finns människor som inte känner så och som gladeligen sätter sig ner och självdör. Va? Var det en option? ;-)
Denna veckas insikter är relativt logiska, men väldigt svåra för mig att efterleva:
♥ miss mary
Eller kanske tom ett break-through? Insikter (som min syster älskar att kalla det, själv har jag kallat det aha-upplevelser eller bara känt att jag lärt mig något som alla andra redan visste) poppar ju upp lite här och där. Det viktiga är sedan att försöka hålla fast vid den nya kunskapen, ändra beteende och växa! Syster är duktig på att bejaka insikten och ge sig själv cred. Jag håller på att bli. Efter alla år i terapi där jag gått från insikt till insikt till insikt..... och förändrat, förändrat, förändrat, så har jag lite glömt bort att ge mig cred för ansträngningen. Eftersom jag inte känner att jag har något val blir jag i andras ögon stark och en kämpe. Flera som behandlat har tagit upp detta och gett mig beröm som jag inte kunnat ta åt mig. Varför ska jag ha beröm för att jag sätter en fot framför den andra? Så nu har jag även lärt mig att det finns människor som inte känner så och som gladeligen sätter sig ner och självdör. Va? Var det en option? ;-)
Denna veckas insikter är relativt logiska, men väldigt svåra för mig att efterleva:
- värdesätt det du gör, annars gör inte andra det. Dvs ta betalt för (men det är ju så roligt) illustratörsjobb, tjänster och sådant som jag gör för att jag gillar det.
- erbjud inte min hjälp så frikostigt, låt folk fråga efter den. (ähem)
- se till mina egna behov, inte andras, iaf inte först till andras. Jag behöver ju inte bli helt egoisktisk. Detta är den svåraste punkten. Att inte tänka i flera led och curla sin omvärld.
♥ miss mary
söndag 29 januari 2012
miss mary wants breakfast
Är tidigt på jobbet som vanligt. I detta nu borde jag befinna mig på gymmet, men det gick inte. En social helg med vänner och barnvaktande av lilla E gjorde mig inte hel, lugn och avslappnad utan till en disktrasa. WTF?! Jaha, så inte ens det orkar man numera. Dessutom så blev jag irriterad på en kollega och fräste i fredags och det gick överstyr. Hon blev skitledsen och jag var tvungen att verkligen be om förlåtelse. Så det har jag också tänkt på under helgen. Utöver det så råkade jag kika på fejan under den härliga söndagspromenaden och såg att min vän lagt ut att hon fått barn nu och är jättelycklig. Typ 60 gillande och 55 kommentarer. Aj. Ska inte titta där igen. Inte bra att läsa alla kommentarer...
Den här bloggen speglar verkligen hur jag mår. Ytterst deppig läsning. Blä.
♥ miss mary
Är tidigt på jobbet som vanligt. I detta nu borde jag befinna mig på gymmet, men det gick inte. En social helg med vänner och barnvaktande av lilla E gjorde mig inte hel, lugn och avslappnad utan till en disktrasa. WTF?! Jaha, så inte ens det orkar man numera. Dessutom så blev jag irriterad på en kollega och fräste i fredags och det gick överstyr. Hon blev skitledsen och jag var tvungen att verkligen be om förlåtelse. Så det har jag också tänkt på under helgen. Utöver det så råkade jag kika på fejan under den härliga söndagspromenaden och såg att min vän lagt ut att hon fått barn nu och är jättelycklig. Typ 60 gillande och 55 kommentarer. Aj. Ska inte titta där igen. Inte bra att läsa alla kommentarer...
Den här bloggen speglar verkligen hur jag mår. Ytterst deppig läsning. Blä.
♥ miss mary
onsdag 25 januari 2012
miss mary is still happy, but also very sad
Så, efter några dagar med väääldigt nära till tårarna och den oändliga orättvisan i att jag inte fick någon baby, men att det lyckades för min vän, har jag hämtat mig något. Fortfarande otroligt ledsen (överväldigande ledsamhet som bara väller upp) och utan psykofarmaka.
Utan psykofarmakan känner jag mig som när jag var tonåring. Ingen riktig koll, dåligt självförtroende och malande tankar...just nu undrar tex om jag förolämpade en manlig ("jag är så väldigt viktig och min åsikt är den enda rätta, när du säger nåt markerar jag med att inte replikera, inte titta på dig och med att byta ämne") kollega vid lunchen? Han var lite otrevlig till slut faktiskt. Jag gick. De tankarna slipper man med psykofarmaka. Vem sa vad? Vems fel? Vad tycker andra om mig? Hade jag fel? Allt blir så stort och djupt och alldeles för djävligt krångligt.
Men, men... om det ger mig en ökad chans till barn så får jag väl må ännu sämre under tiden än jag skulle gjort med tabletterna. Värst är nog "loopen", samma tanke som snurrar och inte slutar vad jag än gör. Förstår de riktigt galna som kör huvudet i betongen. Undrar om en marmorpelare funkar... ;-)
♥ miss mary
Så, efter några dagar med väääldigt nära till tårarna och den oändliga orättvisan i att jag inte fick någon baby, men att det lyckades för min vän, har jag hämtat mig något. Fortfarande otroligt ledsen (överväldigande ledsamhet som bara väller upp) och utan psykofarmaka.
Utan psykofarmakan känner jag mig som när jag var tonåring. Ingen riktig koll, dåligt självförtroende och malande tankar...just nu undrar tex om jag förolämpade en manlig ("jag är så väldigt viktig och min åsikt är den enda rätta, när du säger nåt markerar jag med att inte replikera, inte titta på dig och med att byta ämne") kollega vid lunchen? Han var lite otrevlig till slut faktiskt. Jag gick. De tankarna slipper man med psykofarmaka. Vem sa vad? Vems fel? Vad tycker andra om mig? Hade jag fel? Allt blir så stort och djupt och alldeles för djävligt krångligt.
Men, men... om det ger mig en ökad chans till barn så får jag väl må ännu sämre under tiden än jag skulle gjort med tabletterna. Värst är nog "loopen", samma tanke som snurrar och inte slutar vad jag än gör. Förstår de riktigt galna som kör huvudet i betongen. Undrar om en marmorpelare funkar... ;-)
♥ miss mary
måndag 23 januari 2012
miss mary is so very very happy!
Nu är hon här! Min kära väns lilla fina baby! ♥ Fick precis ett mms med stolt pappa + mkt söt liten! Försöker att inte börja böla, men det är ju så underbart! Hon är ju lite min också (tycker iaf jag) eftersom vi började vår resa samtidigt (hon blev till när vi gjorde vårt andra ivf-försök och de sitt första).
Undrar när jag rimligtvis kan komma på besök??? Och presenten som ju ligger hemma såklart...
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ miss mary
Nu är hon här! Min kära väns lilla fina baby! ♥ Fick precis ett mms med stolt pappa + mkt söt liten! Försöker att inte börja böla, men det är ju så underbart! Hon är ju lite min också (tycker iaf jag) eftersom vi började vår resa samtidigt (hon blev till när vi gjorde vårt andra ivf-försök och de sitt första).
Undrar när jag rimligtvis kan komma på besök??? Och presenten som ju ligger hemma såklart...
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ miss mary
söndag 22 januari 2012
miss mary wants another weekend
Hur kan helgen redan vara slut? Jag är inte klar ännu! Just nu är det mycket som händer och skör som jag är får jag därför tillbringa dagarna med att gå och svälja ner gråten. Det är jobbigt. Dessutom närgångna frågor från halvbekanta om hur det gååååår. Schysst att de frågar, men en festkväll på krogen är INTE rätt tillfälle. Nyper mig hårt i handen för att inte börja grina där och då. Hittar nåt vasst under bordet att fokusera på medan jag snyggt manövrerar undan och försöker få personen att förstå att jag inte vill prata om det över ett kladdigt bord med henne/honom.
♥ miss mary
Hur kan helgen redan vara slut? Jag är inte klar ännu! Just nu är det mycket som händer och skör som jag är får jag därför tillbringa dagarna med att gå och svälja ner gråten. Det är jobbigt. Dessutom närgångna frågor från halvbekanta om hur det gååååår. Schysst att de frågar, men en festkväll på krogen är INTE rätt tillfälle. Nyper mig hårt i handen för att inte börja grina där och då. Hittar nåt vasst under bordet att fokusera på medan jag snyggt manövrerar undan och försöker få personen att förstå att jag inte vill prata om det över ett kladdigt bord med henne/honom.
♥ miss mary
fredag 20 januari 2012
miss mary doesn´t want to be grumpy
Men är det såklart ändå. Är inte bra på att hantera situationer med prestige där den andra försöker (eller det iaf verkar som det) sno åt sig "äran". Hmm. Jag borde backa och inte ta det så hårt inser jag nu. Behöver inte bli så upprörd som jag blir. Men jag kände ju mig kritiserad... hmpf. Der Klügere gibt nach!, det blir mottot för den här debatten. Och bara för att någon inte håller med mig betyder det inte att jag är dum. Eller att jag har fel. Eller att jag behöver gå upp i varv så våldsamt och bli fööör engagerad och emotionell. Det gnager lite mindre nu. Och möhippeplanering ska ju vara lite krånglig, alla inblandade har sin egen version av vem bruden är...
...och så slår det mig: jag är ofrivilligt barnlös och otroligt olycklig över det. Tacka fan för att man är lite grumpy! ;-)
♥ miss mary
Men är det såklart ändå. Är inte bra på att hantera situationer med prestige där den andra försöker (eller det iaf verkar som det) sno åt sig "äran". Hmm. Jag borde backa och inte ta det så hårt inser jag nu. Behöver inte bli så upprörd som jag blir. Men jag kände ju mig kritiserad... hmpf. Der Klügere gibt nach!, det blir mottot för den här debatten. Och bara för att någon inte håller med mig betyder det inte att jag är dum. Eller att jag har fel. Eller att jag behöver gå upp i varv så våldsamt och bli fööör engagerad och emotionell. Det gnager lite mindre nu. Och möhippeplanering ska ju vara lite krånglig, alla inblandade har sin egen version av vem bruden är...
...och så slår det mig: jag är ofrivilligt barnlös och otroligt olycklig över det. Tacka fan för att man är lite grumpy! ;-)
♥ miss mary
torsdag 19 januari 2012
miss mary wants the weekend
När inga randiga saker är i sikte, barnlösheten känns som ett moln (sammanhängande, men ständigt närvarande) och jag blir ledsen av att prata med bekanta (som ju inte är lika samstämda som vänner), då finns det bara två bot: att virka eller att läsa. Att läsa om virkning går också bra.
Virkar på några olika saker. Schal, halsduk, uggla, monster, kritpåse och armband.
Läser sorglig bok som jag har behövt pausa.
Pratade länge med en vän.
♥ miss mary
När inga randiga saker är i sikte, barnlösheten känns som ett moln (sammanhängande, men ständigt närvarande) och jag blir ledsen av att prata med bekanta (som ju inte är lika samstämda som vänner), då finns det bara två bot: att virka eller att läsa. Att läsa om virkning går också bra.
Virkar på några olika saker. Schal, halsduk, uggla, monster, kritpåse och armband.
Läser sorglig bok som jag har behövt pausa.
Pratade länge med en vän.
♥ miss mary
tisdag 17 januari 2012
miss mary (not so angry anymore) and the frozen ones
Imorse skrev jag till sjukhuset och frågade hur länge de små frysta kan tänkas hålla sig. Vi vill ju gå vidare med reflexologen och vänta (tufft beslut) några månader med att sätta in ett ägg. Förhoppningsvis mår mina hormoner och hälsporre bättre då och tanken är embryot ska fastna och stanna kvar.
Efter mötet i morse var jag så less att jag höll på att strunta i träningen. Men jag gick. Och - precis som förra gången på detta pass - var där två höggravida tjejer. Nästan så att jag gick ut ur rummet igen. Stannade dock kvar och tog i som tusan för att hålla tankarna borta. Det går ju inte att gömma sig, fast jag vissa dagar inte kan se en mage utan att vilja grina. Dagar som denna till exempel...
♥ miss mary
Imorse skrev jag till sjukhuset och frågade hur länge de små frysta kan tänkas hålla sig. Vi vill ju gå vidare med reflexologen och vänta (tufft beslut) några månader med att sätta in ett ägg. Förhoppningsvis mår mina hormoner och hälsporre bättre då och tanken är embryot ska fastna och stanna kvar.
Efter mötet i morse var jag så less att jag höll på att strunta i träningen. Men jag gick. Och - precis som förra gången på detta pass - var där två höggravida tjejer. Nästan så att jag gick ut ur rummet igen. Stannade dock kvar och tog i som tusan för att hålla tankarna borta. Det går ju inte att gömma sig, fast jag vissa dagar inte kan se en mage utan att vilja grina. Dagar som denna till exempel...
♥ miss mary
miss mary is really angry
Det borde inte vara så att man sitter inlåst i badrummet på jobbet och grinar av ilska och trötthet. Tyvärr är det dock här jag sitter och försöker andas.
Varför ska det vara så svårt? Varför styrs det av stela regler, politik och hysch-hysch? Varför måste män(iskor) nyttja härskarteknik hela tiden?
Min läxa blir väl som vanligt att lära mig att inte gå upp i varv och ta fajten, utan att istället lugnt iaktta och acceptera. Eller?
För nu vet jag ju vad som händer om jag tar fajten: så mår jag som nu. Men kan jag verkligen stillatigande låta mig (och andra) förminskas, förlöjligas och härskas över? Nej, det kan jag inte. Inte än.
♥ miss mary
Det borde inte vara så att man sitter inlåst i badrummet på jobbet och grinar av ilska och trötthet. Tyvärr är det dock här jag sitter och försöker andas.
Varför ska det vara så svårt? Varför styrs det av stela regler, politik och hysch-hysch? Varför måste män(iskor) nyttja härskarteknik hela tiden?
Min läxa blir väl som vanligt att lära mig att inte gå upp i varv och ta fajten, utan att istället lugnt iaktta och acceptera. Eller?
För nu vet jag ju vad som händer om jag tar fajten: så mår jag som nu. Men kan jag verkligen stillatigande låta mig (och andra) förminskas, förlöjligas och härskas över? Nej, det kan jag inte. Inte än.
♥ miss mary
måndag 16 januari 2012
miss mary wants stripy things
Idag ska jag gå förbi tapetseraren i kvarteret. Vi ska klä om två stolar och har båda enats om att vi ska vara vuxna och tänka igenom saken och INTE ta nåt av de hysteriskt randiga eller prickiga tyger vi sett och vill ha (fast det går inte att bestämma sig för det finns så många, många, många fina). Lite mer dämpat och anpassningsbart, och sen så syr jag galna överdrag att byta med.
Denna vecka försöker vi båda göra saker som absolut inte har med barn att göra. Tapetserare, museum, möhippeplanering och en grym afterwork är inplanerade. Här tar man hand om sig, jajamensann!
♥ miss mary
Idag ska jag gå förbi tapetseraren i kvarteret. Vi ska klä om två stolar och har båda enats om att vi ska vara vuxna och tänka igenom saken och INTE ta nåt av de hysteriskt randiga eller prickiga tyger vi sett och vill ha (fast det går inte att bestämma sig för det finns så många, många, många fina). Lite mer dämpat och anpassningsbart, och sen så syr jag galna överdrag att byta med.
Denna vecka försöker vi båda göra saker som absolut inte har med barn att göra. Tapetserare, museum, möhippeplanering och en grym afterwork är inplanerade. Här tar man hand om sig, jajamensann!
♥ miss mary
fredag 13 januari 2012
miss mary is happy!
Idag fick vi ett efterlängtat mail. Mycket är efterlängtat när man är ofrivilligt barnlös, det handlar inte bara om att lära sig leva med sorgen, utan att om att lära sig vänta... MEN idag fick vi besked om att vi ska få börja föräldrautbildning i februari! Ja, vi kör dubbelt! Dumma som vi var i början gick vi på det där med att "köra en process i taget". Ha! Missade ett år på det, tills jag via bloggar insåg att alla andra minsann inte höll sig till den regeln.
♥ miss mary
Idag fick vi ett efterlängtat mail. Mycket är efterlängtat när man är ofrivilligt barnlös, det handlar inte bara om att lära sig leva med sorgen, utan att om att lära sig vänta... MEN idag fick vi besked om att vi ska få börja föräldrautbildning i februari! Ja, vi kör dubbelt! Dumma som vi var i början gick vi på det där med att "köra en process i taget". Ha! Missade ett år på det, tills jag via bloggar insåg att alla andra minsann inte höll sig till den regeln.
♥ miss mary
torsdag 12 januari 2012
miss mary and the gym
Ta-hand-om-mig har den här veckan gått bra. Tre gånger på gymmet. Matlåda alla dagar. Snälla tankar nästan jämt. Ingen pms längre. Att jag kan vara glad över att ha fått mens, kan sätta denna månads pms i perspektiv... annars är mens det sista en ofrivilligt barnlös vill ha.
♥ miss mary
Ta-hand-om-mig har den här veckan gått bra. Tre gånger på gymmet. Matlåda alla dagar. Snälla tankar nästan jämt. Ingen pms längre. Att jag kan vara glad över att ha fått mens, kan sätta denna månads pms i perspektiv... annars är mens det sista en ofrivilligt barnlös vill ha.
♥ miss mary
måndag 9 januari 2012
miss mary is is being creative.
Efter svängen på stan i helgen med många fina randiga saker och en grymt hemskt ihållande pms är det vardag igen. Pms:en har lagt sig lite - det har sina nackdelar att fasa ut psykofarmaka - och livet ser aningens ljusare ut.
Ta hand om mig-processen går framåt: igår tillbringade jag 3 timmar vid datorn och skissade. Timmar under vilka alla andra tankar var borta. Så skönt! Syster peppar mig och tillsammans skapar vi superfina designkoncept! I ta-hand-om-mig ingår ju dessutom bra mat (inte sund mat, inte diet-mat, utan BRA mat) och jag är grymt nöjd över att kunna packa min matlådeväska för andra gången denna vecka.
Om ca två veckor flyttar lilla E som vi satt barnvakt för i helgen. Det känns otroligt tungt, hon är liksom min och mannens också. För att inte tala om hennes föräldrar. Dem kommer vi sakna massor...
♥ miss mary
Efter svängen på stan i helgen med många fina randiga saker och en grymt hemskt ihållande pms är det vardag igen. Pms:en har lagt sig lite - det har sina nackdelar att fasa ut psykofarmaka - och livet ser aningens ljusare ut.
Ta hand om mig-processen går framåt: igår tillbringade jag 3 timmar vid datorn och skissade. Timmar under vilka alla andra tankar var borta. Så skönt! Syster peppar mig och tillsammans skapar vi superfina designkoncept! I ta-hand-om-mig ingår ju dessutom bra mat (inte sund mat, inte diet-mat, utan BRA mat) och jag är grymt nöjd över att kunna packa min matlådeväska för andra gången denna vecka.
Om ca två veckor flyttar lilla E som vi satt barnvakt för i helgen. Det känns otroligt tungt, hon är liksom min och mannens också. För att inte tala om hennes föräldrar. Dem kommer vi sakna massor...
♥ miss mary
torsdag 5 januari 2012
miss mary is babysitting.
Har hängt med lilla E ikväll. Vi började med att skjuta överblivna raketer från nyår. Jag hatar raketer och köper aldrig några. MEN med lilla E blev det en skrattfylld stund och då märkte jag hur roligt saker kan bli bara för att ett barn är med. Inte för att jag var glad så länge, för det betyder ju att jag kanske inte kommer ha roligt... Pms är verkligen en bitch! Höll på att börja grina när kön till museet vi skulle till var 500 m lång.
Ljusglimten var en underbar randig matta på Inneboende. Lilla E hade dessutom randiga vantar.
♥ miss mary
Har hängt med lilla E ikväll. Vi började med att skjuta överblivna raketer från nyår. Jag hatar raketer och köper aldrig några. MEN med lilla E blev det en skrattfylld stund och då märkte jag hur roligt saker kan bli bara för att ett barn är med. Inte för att jag var glad så länge, för det betyder ju att jag kanske inte kommer ha roligt... Pms är verkligen en bitch! Höll på att börja grina när kön till museet vi skulle till var 500 m lång.
Ljusglimten var en underbar randig matta på Inneboende. Lilla E hade dessutom randiga vantar.
♥ miss mary
miss mary is being ungrateful...
Igår ringde en kär vän och ville bjuda på middag hemma hos sig och sin familj. I och med att dagen varit full av barn (dagis verkar ha stängt och då kommer alla med till jobbet) så var jag helt slut. I kombination med pms och allmän uppgivenhet över barnlöshet och väntetider så blev mitt svar att jag gärna kom på middag om hon höll sina ungar lugna. Ähem. Trevligt. Messade genast ett stort förlåt, jag älskar ju hennes ungar, det är mig mig mig mig det är fel på. Hon förstod, men jag är fortfarande lite i chock över mig själv och att det gått så långt.
Nu sitter jag i ateljén och pysslar, tar hand om mig själv... syr kläder till en giraff som vännen som snart ska föda ska få. Har dock inte tagit fram den randiga bodyn.
♥ miss mary
Igår ringde en kär vän och ville bjuda på middag hemma hos sig och sin familj. I och med att dagen varit full av barn (dagis verkar ha stängt och då kommer alla med till jobbet) så var jag helt slut. I kombination med pms och allmän uppgivenhet över barnlöshet och väntetider så blev mitt svar att jag gärna kom på middag om hon höll sina ungar lugna. Ähem. Trevligt. Messade genast ett stort förlåt, jag älskar ju hennes ungar, det är mig mig mig mig det är fel på. Hon förstod, men jag är fortfarande lite i chock över mig själv och att det gått så långt.
Nu sitter jag i ateljén och pysslar, tar hand om mig själv... syr kläder till en giraff som vännen som snart ska föda ska få. Har dock inte tagit fram den randiga bodyn.
♥ miss mary
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)