Mannen, den tyste krigaren

En vanlig tisdag och mannen ringer och säger att han bokat tid med landasvarig för X och efter kl 13 ska han boka tid med landansvarig Y. Själv grinade jag (såklart) mest när han ringde och var tvungen att återigen ta upp konserten. Allvarligt talat så behöver jag nog jobba med bekräftelsebehovet en aning. Dubbelkollade även för säkerhets skull att han inte började tröttna på mig. ("Mig blir du inte av med så lätt, älskling.") och sa till honom att han faktiskt fick ta lite ansvar för sina reaktioner (tystnad) och inte bara lacka ur och bli tyst när jag går överstyr (tystnad). Snabbt från svartgråt till domina minsann!

Förutom hans, ibland uppdykande, antagligen i panik härstammande, tystnad, så är min man underbar. Han lyssnar och tänker och kommer med goda råd, säger som det är, suckar och ber mig att inte vara så dramatisk, att andas och emellanåt väljer han ett enda ynka fel ord och allt blir väldigt mycket jobbigare. Och så blir han tyst ibland. Tur att jag är en sån himla underbara fru i alla andra lägen så det uppväger min fantastiska skörstarka och lite självtvivlande personlighet som ibland övermannar mig. Tyste, starke krigaren med glimt i ögat, det är han. Faktiskt är han lite lik  Khal Drogo (Game of Thrones), fast med rakat huvud och inga tatueringar. Sen är han ju kortare. Och inte lika brun. Hmm, ja, ni fattar.

♥ miss mary