Hmm...

Jag är en person som har tvingats tycka en massa. Först för att smälta in, sen för att om man inte har en åsikt är man ju konstig. Ju mer jag tycker, desto mer blir jag tillfrågad. Det är en ond spiral. Min reflexolog sa att jag bara ska vara och tänka lite så här: "jag vet inte och jag bryr mig inte" som svar på frågor som jag ogillar, tycker är jobbiga, inte har en åsikt om eller inte vill bli inblandad i. Hmm.... Kan man göra så? Ja, faktiskt! I vissa mått funkar det. Jag testkörde på jobbet där det just nu är väldigt viktigt att få höra min åsikt (tycker många) för att de på så sätt kan skyffla över en uppgift på mig eller någon annan, eller bara för att man ska lufta sitt eget evinnerliga tyckande. Tyckande om allt, jag tycker hit och jag tycker dit. Sedan några veckor försöker jag att inte säga "jag tycker...", utan funderar lite extra på om det verkligen behövs att jag tycker till i frågan. Förvånansvärt få saker kräver att alla tycker till. Sinnesro!  

Hur gick det på jobbet då? Jo, förvånade miner, irriterade miner och höjd (!) popularitet. Hmm... människor är bra märkliga.

♥ miss mary