miss mary´s bloody Tuesday

Jag har alltid gillat att fylla år och att ha mens. Det ena för att det är så härligt att bli firad och det andra för att det har känts bra att vara kvinna!
I söndags slog pms:en till å det gruvligaste. Självklart är jag klarsynt nog att inse att det förstärks av barnlösheten. När ångesten börjar komma försöker jag andas, vara närvarande, verkligen känna in att "det är bara pms, ingen avgrundsdepression". Det är lätt att falla i den fällan annars. När pms:en gör mig extra känslig och nästan spolar bort den kämparglöd jag ändå har.
Och så födelsedagen då. Snart är den här och för första (lightversion i fjol) gången känner jag en stark aversion mot den. Jag vill inte bli ett år äldre. Nej. Jag orkar inte fira det och gilla läget. För jag gillar verkligen inte läget just nu.
Som om det inte var nog har jag senaste året börjat få gråa hårstrån. Från att aldrig ha haft det ökar de nu. Logiskt, jag blir ju äldre, men inom mig pockar tanken på om att orsaken till att jag nu plötsligt får dem beror på den enorma stress det innebär att vara ofrivilligt barnlös och kämpa med ivf, adoption, sorg och allt därtill. 

♥ miss mary