miss mary is waiting

Offerkoftan har åkt på. Sitter hårt som bara den. Har försökt att få av den, men hittills sitter den där. Nära till tårar. Sminkade mig och satte upp håret fint i morse så att iaf det skulle vara fint. Väntan tär på mig. Egentligen skulle jag vilja göra det mesta av tiden som "blir över" när man väntar, men hur det nu är så får jag inte till det. Jag vill inte vänta mer nu. Allt är långtifrån perfekt, men vilken unge kommer till en perfekt familj? De flesta är ju som jag: Normala. Konstiga. Glada. Ledsna.

Samtidigt som väntan är outhärdlig är även känslan av att inte ha hunnit med jobbig. Vad mer borde jag göra/ha gjort innan vi sätter in ett fryst embryo? Slösar jag bort ett om jag inte kommer ner till BMI 25? Fastnar det om jag inte är superglad och njuter av livet? Är kondisen rätt? Har myomen börjat växa igen? Borde jag kolla? 

♥ miss mary