Öppenhet i fikarummet

Idag blev det till slut bara jag och två kollegor kvar i fikarummet. De frågade om min födelsedag och ålder. Jag sa att jag i år var nojig. De gissade på min ålder. Han sa 34, hon sa 36. Hehe, jag blev 39 år.
Sen tog jag chansen för att jag kände att klimatet var rätt och sa som det var, jag hade noja i år för att den biologiska klockan tickar. Mer behövdes inte för att hon (över 60) skulle öppna sig och tala om sin barnlöshet. Han (snart 60) frågade samt fyllde i och berättade om bekanta. Självklart flikade jag under samtalets gång in att det inte är offentligt. Kändes så skönt att få dela med sig. Hon sa att hon inte kommit över det ännu, hennes man ville inte adoptera och egna gick inte. Jag nära gråten, hon nära gråten. Jag fick chans att rekommendera terapi. Han sa efteråt att han verkligen uppskattar lite djupare samtal på arbetsplatsen, för "vi är ju även vänner". Skrev ett superkort mail med ett tack till de två fina!!!  

♥ miss mary

Tänkte överge mina miss mary-rubriker också som en symbol på att ett nytt steg tas. :-)