miss mary is tired

Tiden går fort när man har roligt. Eller när man är ledsen.

Jag var hos en kurator på sjukhuset som hade det tvivelaktiga nöjet att ha mig som utomkvedspatient. Lycka. Eller snarare: lättnad. Det var så skönt att prata med en insatt professionell person. Jag höll nollan i ca 20 sekunder, sen frågade hon om inte jag kunde berätta hur jag upplevt allt som hänt. Ja, det kan jag... SNYYYYYYYYYYYYYYYFT. Så sen grinade jag i 60 min med små pauser när hon lugnt sa några kloka saker. Med mig fick jag dessa råd:

• prata inte hela tiden om barn/adoption/utomkvedes/osv. Schemalägg en till två ggr/vecka när jag och mannen ska prata och kolla upp hur allt känns
• gör saker. Ät ute. Gå på fest. Lev.
• gråt. Tillåt gråten (om man kan) till tillfällen när det är ok att gråta. Tex hemma på kvällen, duschen eller annat. Då lättar man på trycket och tankarna får ta plats. Därav pausen i bloggen.

Även om jag vart helt skakig efter detta så blev jag lugnare. Mannen höll med till 100 % och nu har vi pratat om barn mm ca tre gånger sen förra tisdagen. Jag kan koppla av, ha roligt, försöka "leva" och känna att allt kanske inte (hmm) kretsar just kring detta ämne.

Dock är det ju inte så att känsligheten och sorgen försvinner över en dag. Jag är mycket mycket känslig fortfarande. Och fruktansvärt trött. Så trött att jag blir känslig. Ja, den lilla loopen...  

♥ miss mary