Sitter och grinar i soffan. Vad gjorde att det brast? Maken frågade hur det var....
Det föregicks av att han tappat en tallrik, den som lilleman äter på och som ingår i en serie av skålar "i varandra". Tror det är fyra totalt, i alla fall fanns det fyra när jag ärvde dem från min farmor. Den minsta var den som gick sönder. Och som gjorde att jag krackelerade.
Kan ju tyckas som en småsak, men jag saknar min farmor, har blivit så orolig på sistone att jag inte vågar gå ut på kvällen och peppar mig som en galning för att våga åka in till stan och träffa lite folk. Tycker det är jobbigt när maken åker iväg på kvällen och är så orolig att nåt ska hända. Det loopar liksom totalt och blir kaos.
Jag vill vara lugn, glad, framåt och njuta. Varför är det ångest, oro, sorg och orkeslöshet? Nu har jag ju allt jag nånsin önskat?
♥ mother mary
Jag vill också vara lugn, glad, framåt och njuta - det låter underbart! Tyvärr är ju livet inte riktigt så enkelt alltid, nästan aldrig... Stor kram till dig. Snart vänder det tänker jag.
SvaraRaderaStäll inte alltför stora krav på dig själv på vad du "ska" känna. Alla är olika och alla liv och situationer som uppstår är olika och det finns inget facit på vad som är "rätt" och "fel" att känna.
SvaraRaderaLivet har varit minst sagt turbulent ett bra tag, tror det är klokt att inte försöka analysera för mycket och försöka släppa alla krav, borden och måsten. Du är jättebra precis som du är.
<3
Jag säger bara november.... och kanske den pyttelilla smulan omställning du haft då du plötsligt har fullt ansvar för vad som är det viktigaste i ditt liv? Bara en gissning :) Jag som är novemberdeppad hade en dag samtidigt ont i ryggen, jobbstress, pms och barn som var ledsna och när jag såg att min lilla traktor som hållit i 30 år hade gått sönder grät jag en skvätt. Kanske små traktorer och tallrikar påminner om en tid då man inte hade ansvar för så mycket annat är traktorer och tallrikar. Blåste det motvind fick man hoppa upp i famnen på en allsmäktig förälder. När traktorn går sönder inser man att den tiden aldrig kommer tillbaka för nu är man den "allsmäktige" föräldren. Gulp. Och kram!
SvaraRaderaÅ jag brast pga gröt-konsistens häromdagen...
SvaraRaderaJag känner/ har känt stor press för att den "stora lyckan" kommit. Allt man önskat sig har nu kommit, fast allt är ju inte så. Vi får inte tro att det är rosa elefanter jämt (för det vet vi så väl att det inte är), vi får inte förvänta oss det heller.
Se vad långt ni redan har kommit, så många kaos-tillfällen du kan avstyra! Ha inte orimliga förväntningar på dig själv! Det har inte lilleman eller mannen, så varför ska du.
Går det att förbereda honom ännu mer på kvällen? Prata, leka rollspel, kan mannen styra om så han inte måste iväg?
Vi gör så gott vi kan mamma Marysarna!
TACK FINA NI för snabb räddning med fina ord och goda råd! <3 Ja, det är november, det är mycket, jag ska inte vara för hård mot mig och skörstark är ju även mother mary, inte bara miss mary. KRAMAR.
SvaraRaderaEn bamsekram till dig vännen! Vilka kloka människor som kommenterat här ovanför, underbart ♥♥♥♥
SvaraRaderaDu har fått så många fina kommentarer redan, kan bara hålla med dom och skicka dej en stor varm kram!
SvaraRaderaÄven om du har fått "allt" nu så innebär det ju inte att ingenting är jobbigt. Till och med att äntligen ha fått lilleman är ju förutom underbart självklart också oerhört krävande på många plan. Dessutom är det fullt naturligt att lagrad sorg från tiden innan pyser ut nu när ni ha "nått fram". En vän till mig är engagerad i en förening för föräldrar med för tidigt födda barn. Hon säger att det är väldigt vanligt att mångas stora krisreaktion kommer efter cirka ett år – långt efter att de har fått lämna sjukhuset och när barnet mår bra och i många fall har hunnit ifatt sina jämnåriga.
SvaraRaderaSist men inte minst tror jag att alla blir skörare av att bli föräldrar. :-)
Intressant med fördröjda krisen. Tänker att det jag får öva mig i är att acceptera hur jobbigt det har varit och att det därför är så jobbigt (och bra) nu också. För lilleman gäller nog detsamma, om ett år eller så landar han igen och då gäller det att vara med på noterna.
SvaraRaderaKram Anna, Ninette och Anonym!
mother mary - the skörstarkt version