Mamma

Likaväl som lilleman hela tiden försäkrar sig om att maten, pottan, blöjan, kalsongen, tallriken, nallen, osv är hans så måste jag försäkra mig om att jag är hans mamma. Undrar när dagen kommer när jag inte reflekterar över det längre? När det genomsyrar hela mig och inte är "men va, jag har ju en liten son!"? Han somnar och sover bra på kvällen. Det gör att vi kan sitta i soffan, maken och jag, och då får jag verkligen påminna mig om att jag är mor. Mitt i något program så kommer jag på det: men lilleman är ju här! Dagtid är han synnerligen närvarande.

Kärleken växer. Lugnet likaså. Det är ju det alla säger och som gäller i alla situationer, men som likväl är så svårt att ta in. Men nu händer det alltså. Det går framåt, uppåt, inåt. Vi knyter an som bara den. Lilleman testar olika saker, vem som ska byta blöja, följa med någonstans eller bada. Kvällsrutinen är ALLTID densamma, vilket ger stor trygghet. Med tecken och tal gås den igenom under dagen. Vi ritar alla nya saker, som när vi ska till läkaren tex. Att vara förberedd är guld för vår lilleman, vet han om att det är en pojkdoktor som ska använda stetoskop och klämma på magen samt vill ta av honom tröjan så funkar det superbra. Är han inte förberedd är det otroligt läskigt att ta av sig byxorna i sjukhusmiljö. Sunda reaktioner och jag är glad för att han är så tydlig och vågar visa när han inte vill eller känner sig otrygg.

Eftersom vi har så många läkar-och sjukhusbesök i kalendern så tänkte jag att det skulle vara bra att highlighta lite för att hålla isär dem från andra saker i kalendern. Vet inte vad det säger om mig som ansvarsfull vuxen, men det jag strök över i knallgult blev festerna.

♥ mother mary