Sömnlös

Jag är rätt van vid sömnproblem. Men ibland känns det extra jobbigt. Det är när ångest håller mig vaken. Och när nämnda ångest inte riktigt går att ta på.
Är det ångest inför morgondagen som råkar vara en måndag? Är det separationsångest efter helgen? Är det att "ingen" hör av sig? Är det väntan och ovisshet inför ett läkarsamtal? Är det världens ojämlikhet, rasism och allmänna fobi?

Det kan i alla fall inte vara för att jag är oälskad ("mamma, jag älskar dig, du får ett hjärta av mig").

♥ mother mary