måndag 23 december 2013

Hej å hå

Jag som har världens sämsta tålamod just idag funkar inte med lilleman som har världens sämsta kommunikationsförmåga just idag. Maken höjde på ögonbrynet medan jag jonglerade mitt barn och andades genom näsan. :-)

Det jag egentligen tänkt skriva var att jag tyckte det var kul med alla kommentarer på mitt förra inlägg. Tack! Ett råd som jag tänker trycka upp i storformat alternativt tatuera in på makens hornhinna är följande: "töm fickorna innan du tvättar plagget". Konsekvensen blir annars en fru som snäser, surar och är allmänt toksur för att det händer IGEN. Hatar näsduk upplöst till miljarder små bitar som suger sig fast och återfinns överallt.

Lilleman klarar av alla klapparna galant, älskar lilla granen, att baka och att äta pepparkakor. Jag har skickat digitala julkort (ja, alltså ett foto där tomteluva finns med), skaffat och pysslat minimalt med julklappar (har redan dåligt samvete) och om en dusch så blir jag även julren. Första julen som mamma går verkligen i lillemans tecken, full fokus på honom och allt annat har hamnat i skymundan.   Ska gräva djupare någon dag, för det kanske är så att det dåliga samvetet är en automatisk känsla och att jag egentligen är rätt nöjd med det jag gjort. Hmm.

Ja, stor god jul-kram på er fina människor där ute! Nu ska jag gå och locka ur lilleman var skon klämmer, han kanske också känner sig lite stressad så här dagen före julafton?

♥ mother mary

Tillägg: skummar anknytningsböcker som en galning för att hitta nåt som gör att jag kan säga "ahaaaa". Tror utvecklingen är "normal", men vill så gärna förstå ännu mera. Och så vill jag ju se lilleman tillfreds och harmonisk, inte på warp speed och stressad. Tror att han gillar oss skarpt och då blir det ju jobbigt med alla känslor det väcker. Just nu tar vi en lugn stund och försöker varva ner. Tända ljus, soffan och tystnad. Verkar funka. :-)




2 kommentarer:

  1. Hoppas ni får en riktigt härlig första jul tillsammans! (det där med näsdukar är hopplöst i vår familj! är det inte maken så är det nån av ungarna som glömmer nån, så jag borde i stället tatuera in på mej själv "kom ihåg att kolla innan du slänger in tvätten i maskinen" - senast var den helt fyld av ludd, så den blev alldeles stockad och vattnet rann över!)
    Dåligt samvete på automatik är ett alltför vanligt problem hos mammor idag har jag för mej! känner i varje fall av det en hel del, både hos mej och hos vännerna.
    "Normal" när det gäller anknytning är inte alltid det som man tänker sig, ibland märker man först efteråt vad som är normalt och vad som går snabbare än förväntat - våra mörkaste perioder har i själva verket varit dom som just den biten har tagit ett enormt skutt framåt! just då när vi känt oss som sämsta föräldrarna nånsin, det är då vi fått resultatet av allt det vi gjort som har varit bra. Det viktigaste är ändå precis samma grej som jag insåg redan vid första barnet, men hann glömma till andra då när det blev jobbigt - att man duger bra som man är, och det att man ens funderar på dom här sakerna är just ett tecken på att man duger bra som man är plus att det som ungen gör har inte med en själv att göra, det har med ungen att göra och man skall inte ta det personligt utan bara låta det rinna av sig och fortsätta tänka "jag är en bra mamma/pappa" för största delen av tiden är det inte nåt personlig. Plus att skiter man i dåligt samvete så kan man vara mer empatisk mot ungen, så alla vinner på det.(dåligt samvete leder ofta till att man blir irriterad på vad ungen gör i stället för att lyssna empatiskt). Oj, vad långt jag skriver! måste vara rödvinsglaset efter en lång dags städning som gjort sitt!
    själva har vi väldigt låga krav på julstämning sen vi fick våra ungar med bagage - julafton kan vara helt horror ibland, för det är så himla jobbigt att inte veta om man får paket, om jultomten kommer (ena är livrädd, andra vill träffa), vad som finns i paketen, om nån annan får bättre paket etc etc. Vi brukar satsa på ett glas konjak eller nåt sen när ungarna sover, och min julstämning får jag först nästa dag på julottan!
    (ja och min qualified guess bara på basen av vad du skriver här att din son får en ytterst normal anknytning med ytterst välkvalificerade föräldrar!)
    ha en riktigt skön jul som sagt, och stor julekram härifrån!

    SvaraRadera
  2. Tack Ninette för dina ord! Och stor mellandags- och nyårskram till dig och familjen. Julen var skön, men såklart lite meckig. ;-) Som sig bör antar jag. Har börjat på ytterligare en bok om anknytning, inte för att det inte går bra (tror jag) utan för att jag så sjukt gärna vill VETA vad som (eventuellt) händer. Kontrollbehov much?
    Och det där samvetet, nä bort med det! Tack för pepp!
    Kram, mother mary

    SvaraRadera