fredag 28 juni 2013

miss mary tar tag

Jo faktiskt, idag så fick det vara nog. Jag säger ofta till, men ibland känns det vanskligt och jag gör det inte fast jag vet att jag borde. om inte för mig själv, så för någon annan. Att ta tag i saker är så mycket svårare än att skjuta upp dem.

För ca ett år sedan fick vi ett brev från kyrkan vi vigt oss i. Vet inte om jag skrev om det här. Genom ett utskick blev alla nygifta inbjudna till en romantisk middag i skenet av levande ljus (kl16 eller nåt) i församlingsgården. Say what? De förtydligade hjälpsamt att det var för att vi nygifta skulle få egentid och chans att äntligen umgås utan krävande barn som detta anordnades. Jag bröt ihop och ville bara leta upp prästpuckot som stod som avsändare. Hade, när jag lugnat mig, även kunnat tänka mig att hjälpa honom att författa något mycket schysstare... Men jag deppade över barnlöshet och allmän misär och orkade inte.

Så idag (wait for it....) kom det återigen ett brev från kyrkan. Denna gång en vikt A4 med en muffins på och rubriken "På 1-årsdagen av dopet". Jag blev så glad! Mitt dop var stort för mig och jag har under året fått nya insikter och glatts över mitt dop-beslut. Jag öppnar foldern och (tadaaaaa) möts återigen av en text som är helt fel för mig. Denna gång riktar den sig till alla föräldrar som döpt sitt barn och man får tips och råd. Ska jag skicka vidare till min mamma och pappa tro?

Sorgen och ilskan över det första utskickat väcktes återigen och jag satte mig ner och mailade ett trevligt, utförligt och personligt brev till kyrkan. Inte anklagande. Inte surt eller argt. Utan förstående för att alla kan göra misstag och med förhoppningen att alla även vill lära sig av sina misstag. Skrev och skrev om tills det var tydligt och lagom långt, avslutade med en sommarhälsning.

Nu hoppas jag på ett svar från rätt människor där borta bland info-mailen, men mest är jag lättad över att jag skrev. Kanske hjälper det något annat par att inte känna sig onormala, att slippa känna sig ledsna. Kanske får nästa vuxen som döper sig också ett muffinskort fast med riktigt schyssta vuxentips? Boktips? Moderna radband? Bibelkunskap för nybörjare?

♥ miss mary

4 kommentarer:

  1. Så ledsamt när fingertoppskänslan och görarättförmågan saknas hos dem som verkligen borde ha det. Heja Mary som inte knöt näven i byxfickan, utan gjorde något som kan förbättra. Bravo!

    Grattis på din dopdag! Jag gläds åt ditt dop och skickar en sång som inte så många har hört än. Med ord om dopets betydelse för mig. Skulle ha skickat dig ett ex av Frälsarkransen också om jag hade nån hemma. Har du nån?
    http://youtu.be/kiVT5VHs8TA
    Kram och heja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Såklart att det ska till en Cecilia för att skriva en dopsång, så fin! Berättade just för min man som undrade vad det var jag spelade. <3
      Frälsarkransen har jag haft ett tag, funkar perfekt till den marina looken... :-) Gav min mor en julklapp och tänkte att guddottern ska få en på sin dopdag i juli.

      Radera
    2. Glad att du har kransen, och kan vila i bekymmerslöshet och kärlek :-)
      Kram!

      Radera
  2. Superbra! Det är så ofta man tänker att man ska säga ifrån, så sällan man gör det. Eller, man och man. "Jag" heter det ju. De gånger jag väl har gjort det har det känts jättebra efteråt.

    En annan bra grej är att mejla och berömma folk som gjort nåt bra. Jag jobbade på en kundtjänst för många år sen, och några gånger hände det faktiskt att jag fick uppskattande brev (det här var före mejlen, jisses!) från kunder som jag hjälpt. Som jag uppskattade det!!!

    För några år sen mejlade jag faktiskt till en präst vars predikan på första advent var så himla bra. Hon hade dessutom begravt min morfar på vackrast tänkbara sätt. Hon blev superglad, och mejlade hela predikan till mig. Nu sommarpratade hon häromdagen, i onsdags var det tror jag. Louise Linder heter hon. Jag har inte lyssnat själv, men kan nästan lova att det var bra. Lyssna!

    SvaraRadera