miss mary and the hobby

En hobby skulle jag ju fixa. En som tar mig ur huset. Mailade om en gospelkör (sjunger hellre än bra och allra bäst när det är glada sånger) och fick svar asap. Första steget taget.

Min enda kollega som jag berättat om utomkvedshavandeskapet för har haft svårt att få till en andra baby så vi har stöttat varandra lite i det tysta. Nu kom hon in och ville att jag skulle vara bland de första att veta att hon är gravid. Grattade, fällde en tår och tog mig samman.

Idag pratade jag med en annan kollega (som jag under sista veckan tyckt sett lite gravid ut) och hon avslöjade att även hon är gravid. Grattade, andades och tog mig samman.

Min fantastiska fina syster (som inte längtar efter barn som jag) kommer i kontakt med spädisar på olika sätt i sitt jobb. Någon hade tagit ett foto av henne med en pyttepytte i famnen och mitt hjärta snörptes ihop. Bilden var så otrololigt vacker och det fanns så mycket värme och kärlek i den. Jag hoppas så att jag får en liten för hen kommer att älska sin kloka, coola och annorlunda moster! Kopierade bilden, andades och tog mig samman.

Snart är det dags att gå hem och klä på sig myskläder, laga mat med mannen och krypa upp i soffan. Kanske slutar jag ta mig samman en stund där bland kärlek, kuddar och Bridgeblandning.

♥ miss mary

miss mary.

Ja, det blir en punkt där uppe efter miss mary. Känner mig idag extra trött på att vara tung (både till sinnes och i kroppen) och längtar såååå efter att flirta med min man, inte tycka att livet är jobbigt och att vara spontan. Allt det är borta. Eller i alla fall dolt.
När jag inte ens orkar masa mig till ateljén och börja virka något. När tanken "äh, varför då?" dyker upp hela tiden och sabbar.
Men... något som håller i sig är min kärlek till allt randigt. Massa mysiga, fina, klara, härliga, ljuvliga ränder. Som i min självköpta schal som nu är inne på tredje säsongen. Jag myser när jag ser rusket ute och sträcker mig efter min schal. It´s me and my stripes against the world.Nu kom att tänka på The white stripes (yes, randigt!) låt "Seven Nation Army".

Inom loppet av detta inlägg kom ett spirande jävlar-anamma över mig. Fasiken, nu tänker jag skaffa mig en hobby som tar mig ur huset. Så det så!

♥ miss mary

miss mary and the silence

Testade i helgen något annorlunda. Jag satt och lyssnade i en diskussion medans mitt inre skrek.
Det hela utspelades på en fest i ett tyst kök. Två män och två kvinnor. Till de två männens försvar hade de nog tagit en drink båda två. Det kommer igång en diskussion om att den ene mannen tycker det är jobbigt med barn. Han har små barn (2 och 5 år). Inget är bra, allt är hemskt, relationen blir lidande, tiden är knapp, de är mest jobbiga hela tiden. Ja, ca 95 % är det skit att ha barn. Den andre mannen (12 och 15 år) håller med. Det kommer inte att bli bättre heller. Nä, helt otroligt jobbigt är det. Kan inte prata med dem, det är så man vill lappa till dem. Och så fortsätter de att mala på...
Jag sitter tyst. Min kompis som vet om min sits är tyst. I många andra situationer där jag tycker något är orättvist, korkat, taskigt, fel... väntar jag två sekunder innan jag är mitt uppe i den för att försvara den svaga. Nu tänkte jag: jag avvaktar och ser vad som händer. Jag har ju inga barn. De är inte nyktra. Jag är känslig och orkar inte må dåligt.
Jag lämnar till slut köket med kommentaren att de får ta och rycka upp sig, livet är inte över för att man har barn. Bakom mig hör jag vaga protester...
Morgonen därpå tar min kompis upp saken vid fullt frukostbord - hon säger sig vara överraskad att jag var tyst i diskussionen mellan de två männen. Jag svarar kallt med att vissa inte borde ha barn och att om ens barn uppför sig illa är det mest föräldrarnas fel (hårddrog lite här eftersom det i båda fallen är solklart att just det här ungarna har taskiga förebilder). En kvinna vid bordet svarar med att hon också tyckte att hon hade full koll på barnuppfostran innan hon fick egna. Jaha. Jag var tyst resten av frukosten.
Det som gör mig så ledsen är att det 1) finns så många idioter och så många stackars barn och 2) att hela den dumma diskussionen faktiskt fick mig att tänka "men tänk om det är så hemskt? tänk om alla andra bara låtsas och de säger sanningen i en stund av fylla?"

♥ miss mary

miss mary and comments 

Nu kan man kommentera utan att ha google-konto. Tack för det, H! :-)

♥ miss mary

miss mary  is SkörStark!

Håhåjaja. Finns alltså fler därute.Fler som vill slå huvudet i väggen för att slippa alla intryck och känslor. Fler som vill grina under en sten. Fler som är "konstiga". Eller som jag beskrev mig för maken på vår första dejt: en blanding av konstig och söt, du får både och!

♥ miss mary

Boken om de SkörStarka heter "Drunkna inte i dina känslor: en överlevnadsbok för sensitivt begåvade" av Maggan Hägglund och Doris Dahlin.

miss mary at the hospital

Kommer till min kuratorstid. Syster i luckan är väldigt gravid. Och nu ska jag prata barnlöshet och känlsor efter mitt utomkvedshavandeskap. Är tidig så jag hinner andas lite i väntrummet

♥ miss mary

Tillägg: kommer söndergråten till jobbet. Smiter in med sikte på puderdosan i kontorsskåpet. Blir genskjuten av chef. Ähem. - Stackare, är du förkyld? - Öh, nej, bara, liksom, äsch, ö... något annat. Ja, hur var det nu med agendan?

miss mary is reading

Läser massa (eller några iaf) andra barnlöshetsbloggar. Några har fått både ett och två barn och där läser jag bara dem som inte har glömt hur det var innan, ex Helgas dagbok, Heddas dagbok, Regnbågsmamman, Cecilia summerar, Wannabemum och Liten längtan. Bland dem som väntar läser jag Från och med se´n och tills för några månaders sen Om ofrillvillig barnlöshet och adoption (Kix). Skulle gärna hitta ytterligare bloggar med kvinnor (eller män) som väntar som jag, men inte bara skriver om det.

Det har varit extra jobbigt några dagar. Så pass att det känts hopplöst. Jag har gråtit (inte ovanligt). Min man har gråtit (ovanligt). Nu är vi båda darriga och sköra. Jag städar och gnor och rensar och slänger. Tänker att det blir lättare när allt är i ordning. Att jag kommer se klarare och vara mindre utmattad då. Skriver listor, bockar av och prioriterar.

♥ miss mary

miss mary taken off guard 

Hade satt tvn på mute för att slippa reklamen. Pillade lite med telefonen. Tittar upp och får ul-bilder, mätstickor och lycklig kvinna i storbild. Tappar andan.

♥ miss mary

miss mary hmpf%§*¤#

Ja, det är mycket nu. Idag är dessutom kollega med liten baby här. Och inte bara på besök, nä, 2 månader efter förlossning är vagn, gosefilt, hela konkarongen här för att jobba! Ursäkta. Hallå. Go away. Spädisen i sig utlöser endast min vanliga "åh, jag vill gå och gosa", men jag vet ju att om jag gör det så slår förtvivlan till sen. Jag idkar mao prevention när jag sitter här och surar på mitt kontor.

Bad om ledigt i några dagar i går. Och för att på ett underförstått sätt (utan att säga sanningen) säga att jag inte mår bra, förklarade jag lite halvt i ett mail till mina chefer att jag sett lite för lite sol och lite för mycket sjukhus under min semester och därför behöver några dagar ledigt. Undrar om det var bra? Visade jag mig svag? (Och varför bryr jag mig om det överhuvudtaget, å, denna loop...) 

♥ miss mary

miss mary is tired

Tiden går fort när man har roligt. Eller när man är ledsen.

Jag var hos en kurator på sjukhuset som hade det tvivelaktiga nöjet att ha mig som utomkvedspatient. Lycka. Eller snarare: lättnad. Det var så skönt att prata med en insatt professionell person. Jag höll nollan i ca 20 sekunder, sen frågade hon om inte jag kunde berätta hur jag upplevt allt som hänt. Ja, det kan jag... SNYYYYYYYYYYYYYYYFT. Så sen grinade jag i 60 min med små pauser när hon lugnt sa några kloka saker. Med mig fick jag dessa råd:

• prata inte hela tiden om barn/adoption/utomkvedes/osv. Schemalägg en till två ggr/vecka när jag och mannen ska prata och kolla upp hur allt känns
• gör saker. Ät ute. Gå på fest. Lev.
• gråt. Tillåt gråten (om man kan) till tillfällen när det är ok att gråta. Tex hemma på kvällen, duschen eller annat. Då lättar man på trycket och tankarna får ta plats. Därav pausen i bloggen.

Även om jag vart helt skakig efter detta så blev jag lugnare. Mannen höll med till 100 % och nu har vi pratat om barn mm ca tre gånger sen förra tisdagen. Jag kan koppla av, ha roligt, försöka "leva" och känna att allt kanske inte (hmm) kretsar just kring detta ämne.

Dock är det ju inte så att känsligheten och sorgen försvinner över en dag. Jag är mycket mycket känslig fortfarande. Och fruktansvärt trött. Så trött att jag blir känslig. Ja, den lilla loopen...  

♥ miss mary