miss mary wants energy

Ända sedan förra helgens två dagar i pisten (blöt, kall, regnig och svårgåkt, men ändå) är jag helt slut. Hoppas tom över dagens träning. Dricker mitt mysko the som jag fick av reflexologen. Vad gör man inte för att hela kroppen och jag ska må bra??? Inget är iofs för stort att offra för ev graviditet. Hittills har jag gjort följande:

• tagit ut min navelpiercing
• plågat mig hos reflexologen varje vecka (det är skönt efteråt, det hjälper mot hälsporren och hormon-obalans mm, men det gör hur ont som helst ibland), och jag fortsätter att gå dit...
• dricker järnsaft (tas upp bättre av kroppen och består mest av växter, mycket skonsammare) som smakar galla
• trycker i mig massa naturpiller mot min allergi och (peppar, peppar) det verkar hjälpa och jag kan sänka och fasa ut läkemedels-allergi-tabletten som inte är snäll mot min kropp
• slutat dricka kaffe (bytt ut mot ovan nämnda the)
• tränar 3 ggr/vecka för styrka och energi
• slutat med anti-depp-läkemedel

Nåväl, allt har ju inte med graviditet att göra, utan att ta hand om mig själv, vara snäll mot min kropp och preppa för ett sundare liv. 

♥ miss mary

miss mary wants time

Ja, det är märligt att tiden kan gå väldigt fort trots att jag tycker att jag bara väntar och väntar. Till exempel så känns tidsrymden mellan två pms-perioder väldigt kort. Det tar mycket längre tid att vänta på ägglossning.

• De fina intygen från kursen ligger och väntar på att bli kopierade. Jag väntar på att bli smal. 
• Stolarna väntar på att få sina nya kläder (randigt tyg väntar!). Jag väntar på nästa försök med de frysta.
• Trädgården väntar på vårstädning. (Här trädde svärfar in, han är en ängel. Små fina lökar överallt, krattat och kärleksfullt arrangerat.) Jag väntar på att mirakel ska ske.
• Livet väntar inte. Jag försöker att inte förlora hoppet ur sikte.

♥ miss mary

miss mary is done

Nu är kursen för blivande adoptivföräldrar slut. Vi har skickat in anmälan till familjerätten. Nu ska intyget från kursen in och så - vipps - sätter processen igång.
Jag vill bli gravid. Faktiskt vill jag det. Adoptionsprocessen kräver enormt mycket. Jag vet att jag inte ska tvivla på mig själv, men jag undrar just nu om jag orkar. Orkar "vara gravid" i 4 år. Slåss med byråkrater. Kopiera papper, hålla störtkoll, kolla under varje liten sten så att allt stämmer. Inte för att det är lätt att vara gravid i magen heller. Åhhhh.
Ska till reflexologen på onsdag. Sedan blir det en långhelgssemester. Känns som om det behövs.  

♥ miss mary

miss mary and siblings

Igår var näst sista gången på föräldrautbildningen för adoptivbarn. Allt som sägs innan man är insatt räknas nu bort. Insikt efter insikt. Kunskap och tankar. Jag är en mycket klokare människa än när kursen började. Det som sägs lite bittert snäsigt i början "va, varenda idiot kan ju skaffa barn" är iofs sant. MEN med denna kurs i bagaget kommer jag att bli en mycket bättre biologisk mamma också! Inte bara det eventuella adoptivbarnet tjänar på att jag gått den. Liksom jag sa efter kursen i nationalekonomi eller terapin: ALLA BORDE GÅ DEN HÄR KURSEN!
Ödmjukhet är dagens ord. 

♥ miss mary

miss mary and Örebro

Nu har jag äntligen fått till ett mail till Örebro om våra två frysta embryon. Många frågor blev det, och de är säkert väldigt vana vid det... själv är man ju mest helt virrig.

Förra veckan hos reflexologen måste hon ha tryckt på alla känslopunkter: min stackars man (och jag) har lidit. Som pms, fast det inte alls var dags för det.

♥ miss mary

miss mary has panic

Kikade just på denna blogg i en annan webbläsare och fick panik när jag insåg att mitt fantastiska typsnitt i rubriken visades som Comic Sans!!! Pest och pina och panik - för en designer kan det inte bli värre! Comic Sans skulle jag ju ALDRIG använda till något förutom kanske mina ofödda barns 1-årskalasinbjudningar. Vojne vojne. 

♥ miss mary

miss mary is Brasilian

"Du har stjärt som en brasilianska!"
Finaste komplimangen på gymmet i morse. Nästa semester måste därmed bli i Brasilien där de vet att uppskatta kroppen, it´s a sign!!! En nära vän kommer antagligen att flytta till just Brasseland inom en snar framtid... 

♥ miss mary

miss mary is fit

Nu har jag tagit hand om mig på bästa sätt: jag har varit på gymmet och fått instruktioner nivå 2. Coola övningar, galet peppande instruktör och mycket bra info. Bl a att jag måste hålla in magen. Att jag måste gå tre gången på massage den närmaste månaden. Att jag har en fin hållning och jättebra kroppskontroll. Att jag verkligen är bra!
Oj, oj, verkligen härligt att höra. Och i enlighet med att jag nu är snäll mot mig själv och tar hand om mig så bejakar jag det jag får höra och ser det som sanningar (i motsats till lögner för att fjäska).
I morgon är det dags för första passet med nya rutinen. Hoppas träningsvärken lägger sig tills dess... vilket barn jag än får så ska det banne mig ha en mamma i form! Så det så! 

♥ miss mary

miss mary and the mistake of the day

Ja, man tror ju att om man lägger upp foto på mannen + annans bebis på fejan är det bara jättegulligt. Särskilt om man taggar föräldrarna. Nä, ok. Två grattis. Snabbt bort med fotot igen. Grattisarna kom från folk jag inte träffat på väldigt länge, men ändå... hade det varit min baby had jag väl inte taggat två andra människor?! Suck!

Adoptionskursen går framåt. Grinade inte denna gång. Men tungt. Och väldigt väldigt bra. Underbar kursledare som gör det lilla (stora) extra.

Efter tips (vägledning, terapi, prat med reflexologen) jobbar jag hårt på att inte låta framtidens sorg dra ner mig. När jag ser en baby vill jag bara gråta, men det är rädsla för att jag i framtidens kanske inte ska få en egen. Lösningen är att se känslan, vara lite ledsen och sedan tala om för mig själv att jag inte behöver vara ledsen, för det är inte alls säkert att jag inte ska få en egen. Så det så. Så nu blir jag en crazy-pratar-med-mig-själv-kvinna... tack för det tipset reflexologen! ;-)

Annat som hänt är jag vågat stå upp lite för mig själv mot pucko-kollega. Go Mary!!! 

♥ miss mary

Tillägg:
Så här skrev jag till babyns mamma efter att ha berättat om dagens misstag. Känns bra. Hoppas att hon tycker det är ok.
"En fråga: tycker du det är jobbigt att hänga med mig nu? Jag vet ju att jag biter ihop lite, och det känns egentligen inte så bra att jag gör det, men jag vill verkligen verkligen inte att du ska tro att jag missunnar dig pyret. För det gör jag inte!!!!! Och jag tror inte du tror det. Men jag nojar (nähä) och vill verkligen vara tydlig. Och jag är inte ens svartsjuk. Faktiskt. Kanske lite, men tycker mest bara att livet är orättvist och vill inte att mina eventuella vibbar av sammanbitenhet ska misstolkas."

miss mary in stripes

Ja, en randig schal är på idag. Eller färgglad som några kollegor tyckte. (Du då, din fjant tänkte jag, ge mig en komplimang istället eller skit i att säga något överhuvudtaget.)
Tog mig inte igenom adoptionsutbildningens andra lektion utan att börja grina. Vi pratade ofrivillig barnlöshet och sen skulle vi hitta på argument varför vi ville ha barn. Blev jobbigt.
Alldeles nyss blev hela fikarummet upprört när jag räckte en ren och helt oskarp tårtspade till en besökande bebis. Då höll jag på att börja grina. Skulle JAG vilja ge något farligt till en unge??? Var tvungen att gå efter en stund. Jag ses som en farlig människa för bebisar. Trodde jag aldrig skulle hända. Får andas och skriva lite.

 ♥ miss mary